torsdag 30 december 2010

Kul pryl!!

Gurkburken
Gurkburken.

Jag fastnade för den.

Så mycket att jag beställde 6 st, behöll en - och gav bort 5 i julklapp =)

Gurkburken har jag köpt på Happystore.



Frid

tisdag 28 december 2010

Husbilder

Det är många som undrar om vi kan flytta in snart.
Eller om vi bor där redan.

Såhär ser det ut nu:





Bian & Olle sätter innertak.




Vardagsrummet med sikt norröver. Där de två fönstren är rakt fram, ska soffan stå.
Där jag står och tar kortet, ska matsalsbordet stå.





Rakt fram mer till vänster skymtas en del av hallen och dörren till toan och dörren till källarvåningen. Till höger där det är som rotigast kommer köket att vara.




Just det. Såhär ser vårt kök ut just nu..... =(
Känns onödigt långt kvar tills vi får flytta in kan jag säga......



Fortsättning följer...... =)


Frid

onsdag 22 december 2010

Tillbaks till ruta ett....

4,30, 2 tabletter.
Sova en stund till.
Duscha.
Tvätta håret.
Inget smink, inget parfym.
Mora 7,15.
Snyggaste rocken och strumporna.
4 alvedon.
Vänta............

8,40 ner till operation.
Åka säng i korridoren.
Narkossköterska.
Narkossköterska?????
Ja just ja: operation.
Men för min del: lokalbedövning.
5 personal: läkare, sköterska, nakossköterska, barnmorska? och ????
Syrgas.
Nål i handen.
Sockerlösning.
Smärtstillande.
3-4 sprutor i livmodern.
Vänta.........

Gräva runt, skrapa, borsta rent?
Ont.

Suga bort det som bort skulle.
Obehag.

Skicka på analys.
Oro.

Åka säng till uppvak.
Varm infravärme i taket.
Myrkryp i kroppen.

Det är över.....
Igen.

Tårar.....
Illamående.....
Mer syrgas och tablett.

Tillbaka till avdelningen.
Trött....
Slumrade i omgångar.

Och där sitter mitt hjärta och väntar.
Flera timmar.
Hans oro och sorg kommer i andra hand.
Idag är det jag som har full fokus.

Det gör ont i magen.
En stark molande värk.
Får tablett mot kramper.
Blir bättre.....

Slumra lite.
Byta kläder.
Äta.

Och sen träffa kurator.
En varm person.
Kändes skönt.......
Ville skrapa lite på ytan.
Ville gå igenom det som varit.
Vill bli ren och fri.
Vill kunna börja om.
Sen.
Snart.
Snart??

Ja vi får se.....

Nu stundar julen och nyåret.

Vi får ta det först.

Sen tar vi tag i framtiden.




Var rädd om er där ute.

Frid

tisdag 21 december 2010

Gruvsamt...... :-/

Fick byta tid.

Mora idag för ultraljud.

Förmodligen skrapning i morgon.

Skönt då är det avklarat innan jul.

Börja om från början.

Nya friska tag.

Hej å hå kämpa på.

*suck*

Ärligt talat......:

JAG TYCKER DET HÄR ÄR SKIT!!!

lördag 18 december 2010

Illamående.

För 1 vecka sen, hisnade det i magen när jag kände illamående, halsbränna, ömma bröst och en obeskrivlig trötthet. Glädjen kikade fram emellanåt.

Nu tycker jag mest att det är sorgligt och jobbigt.

Känns helt värdelöst att genomlida dessa "graviditetskrämpor" när det nu ändå är något tokigt med graviditeten.

Vill helst få det avslutat med en gång - istället för att gå såhär....

Hon, denna dära Rut Hermansson, ringde upp mig i fredags. Till slut. Efter att ha dragit hela historien igen för en annan barnmorska.

"Du verkar inte ha förstått att ultraljudet inte såg bra ut" sa hon.

- Jag förstår att det inte är bra, men jag vill veta vad det betyder när hcg-värdet är på rätt nivå (eller normal som barnmorskan sa). Jag vill veta hur vi går vidare, när jag ska in på återbesök, och när det blir skrapning.

Kändes mest som om vårat samtal inte var av det bästa slaget. Jag var alldeles för orolig och upprörd för att kunna hålla mig lugn.
Jag tyckte dom behandlat ärendet lite... sådär faktiskt.
Och Rut Hermansson höll med. Hon bad om ursäkt och förklarade att det skulle bli en avvikelserapport, för en barnmorska hade inte mandatet att säga så som hon gjort till mig.


Ytterligare en barnmorska ringde upp mig senare.
Ny tid för ultraljud är på onsdag.
Eftersom jag nu vet att det är nåt galet med graviditeten, vill jag avsluta det här så fort som möjligt. Vill gå vidare.
Vill definitivt inte ha kvar det som finns i magen som ger mig graviditetssymtom.

Problemet är att dom inte har några operationstider i Mora varken onsdag eller torsdag.

Hon rekommenderade mig att ta piller.
Men jag vill ha skrapning.

Vet inte då, om jag måste vänta tills efter jul - vilket känns olidligt.
Eller om jag genom att "sarva" kan få komma till Falun.

Ja vi får väl se....



Frid

torsdag 16 december 2010

Märkligt provsvar... :-/

Trodde ju att hon Rut Hermansson som undersökte mig igår,
skulle ringa mig i morse....
Jag ville ju veta hur mina HCG-prover såg ut.

Men tydligen så är mitt fall inte lika viktigt för henne som för mig.
För hon var ledig.
Och jag tänker: varför ringde hon inte går då, som hon sa? När hon nu inte skulle vara där idag.....

Ringde dem istället, som ringde upp på em.
Pratade med en gullig barnmorska.
Jag förklarade, hon kollade provsvaren, men bad att få återkomma så att en läkare skulle kolla på det.

När hon ringde lät det såhär:
- Ja nu har läkaren kollat på provsvaren. Och läkaren säger att provsvaren ser helt normala ut!
- NORMALA???? VADDÅ NORMALA? DET KAN VÄL INTE VARA NORMALT NÄR INTE FOSTRET SYNTES SOM DET SKA??? ULTRALJUDET VAR JU INTE OK!!
-Öhh... nähej... var det inte?
-Jamen har ni inte kollat igenom min journal? Har ni inte sett kortet från ultraljudet?
-svammel svammel....

Den dära Rut Hermansson ska ringa mig i morgon bitti. Och jag har försäkrat mig om att hon blir påmind genom lapp på skrivbordet, mail och personlig kontakt. Och jag vet att dom börjar jobbet kl 7.30.

Just nu fattar jag ingenting.
Är mest sur över att få höra ordet normalt när det igår var onormalt.
Blir irriterad att det tydligen inte är någon kommunikation eller genomgång av journaler innan de ger ett svar.

Nåväl.

Tydligen blir det en fortsättning.



Frid

onsdag 15 december 2010

Känslokall

Känner inget.
Bara tomhet.
Och ilska.

Känns som om allt händer bredvid mig.
Inte inuti mig.

Gråter åt alla andras sorger.
Men kan inte gråta för min egen.

Var på ultraljud idag.
Är i vecka 8.
Ville känna mig säger på att allt är ok innan jag känner glädje.

Men allt var inte ok.
Inte nu heller.

Livmodern har växt och gulesäcken finns där.
Men inget foster som syntes så tydligt som det borde.....

Så det blir väl skrapning igen då.

Jävla förbannade skit.

Och min vän säger att jag är helt normal som inte känner något.
Att min sorg är "bortdomnad".
Att själen har gett mig "bedövningsmedel" för att orka gå igenom det här.

För den här känslokalla, likgiltiga människan är inte jag.

Känns som jag har stängt av.
Som om jag iaktar men inte deltar.

Är så trött så trött.
Vill lägga mig och sova.
Sova flera dygn.

Och vänta på att kraften återvänder.

Sen får vi försöka igen.

Misslyckas det på 3:e försöket, så blir det en utredning.

Krama era barn extra mycket idag.
Dom är ett mirakel.


Frid

söndag 12 december 2010

Vitt ute, vitt inne....

Det är målat vitt i huset nu.
Såååååå härligt att se att något händer.
Och snart snart snart kommer snickarna igen och DÅ..... DÅ kommer det gå undan!!

Men först ska alla väggar målas en gång till.
Och innertaket ska in.
Och golvvärmen ska in.
Och ekgolvet.

Sen några väggar till.
Och sen köket.

Hmmm......

Behöver jag säga att jag längtar????


Frid

tisdag 7 december 2010

Jag skäms!

Jag är oändligt tacksam för så mycket.
I djupet av mitt hjärta, känner jag så.

Ändå så är jag:
Sur
Bitter
Irriterad
Uttråkad
Omotiverad
Arg
Frustrerad
Less
Trött
Spydig
Gnällig
mm
mm

Varför kan jag bara inte känna lycka?
Visst borde jag det?

Det finns människor som i dagsläget kämpar för att överleva dagarna då de nyligen förlorat sina nära....
Och sen sitter jag och gnäller över.... sånt som egentligen är bagateller!

Jag skäms.
Och det dåliga samvetet förföljer mig som vanligt.
För jag borde ju ha vett att inte känna som jag gör....

Men om det nu är så, att jag trots att jag vet att jag inte borde, känner på det här viset..... hur ska jag då göra?

Om jag inte orkar plocka fram det jag är tacksam för så det övervinner dom negativa känslorna - hur gör jag då?

Som vanligt gnager samvetet för att jag inte kan vara den jag borde.
Som vanligt är det dåliga samvetet och otillräckligheten mina trogna följeslagare.
När ska jag bli fri?


Frid

fredag 26 november 2010

Tårar och tankar

Hörde att dom spelade "If tomorrow never comes" på Dennis minnesstund.

Texten är fantastisk.
För hur är det nu: Om du dör idag - vet dina nära och kära om att, och isåfall hur mycket, du älskar dom? Har du sagt det till din mamma, din pappa, dina syskon, dina barn, din älskade, dina vänner?
Eller är det så att allt snurrar på så vi glömmer att ge och berätta om den kärlek vi har till människor - och tar för givet att dom vet det? Och sen står vi där en dag, efter att döden tagit med den vi älskar till ett annat land, och ångrar att vi aldrig sa det där....... det där som vi egentligen känner.....

TÄNK om ALLA som nu uttrycker sina goda känslor, tankar och upplevelser om/med Dennis, hade sagt det till honom när han levde..... Vilken fantastisk kärleksboost det skulle ha varit!!

Så lova mig nu att du som läser det här, tar dig tiden att läsa texten nedan NOGA, och sätt den in i ditt egna liv.

"If Tomorrow Never Comes"

Sometimes late at night
I lie awake and watch her sleeping
She's lost in peaceful dreams
So I turn out the lights and lay there in the dark
And the thought crosses my mind
If I never wake up in the morning
Would she ever doubt the way I feel
About her in my heart

If tomorrow never comes
Will she know how much I loved her
Did I try in every way to show her every day
That she's my only one
And if my time on earth were through
And she must face this world without me
Is the love I gave her in the past
Gonna be enough to last
If tomorrow never comes

'Cause I've lost loved ones in my life
Who never knew how much I loved them
Now I live with the regret
That my true feelings for them never were revealed
So I made a promise to myself
To say each day how much she means to me
And avoid that circumstance
Where there's no second chance to tell her how I feel


If tomorrow never comes
Will she know how much I loved her
Did I try in every way to show her every day
That she's my only one
And if my time on earth were through
And she must face this world without me
Is the love I gave her in the past
Gonna be enough to last
If tomorrow never comes

So tell that someone that you love
Just what you're thinking of
If tomorrow never comes



Frid.
Ps. Livet händer bara en gång. Ds.

måndag 22 november 2010

Sorgen ligger tung över västerdalarna.....

Ett litet kort ögonblick.
En felbedömning.
Och livet tar en annan vändning.
Liv blir till död.

22 år med livet framför sig.....
....blev till 22 år....punkt.

Det känns som när bilden på "idol" slocknar..... *poff*
Ett liv försvinner.
Borta för alltid.

Kvar finns oändligt med tårar, sorg och smärta.
Och kvar finns minnena.
Det är dom som gör ont.
Det är dom som bedövar.
Men även dom som får livet att gå vidare.

Sorgen kommer blekna, men försvinner - det gör den aldrig.

Tänker extra mycket på föräldrarna som förlorat ett barn.
Det värsta värsta scenario som finns.
En mardröm.
Orkar inte ens tänka tanken......

Hoppas hoppas hoppas... att det får folk att tänka till nästa gång.
Kanske kan det här ha räddat någon annans liv framöver.....


Vila i frid Dennis.

Spelar "lilla fågel blå" för dig och dina vänner.

Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp
Fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade
varandra
som bara vänner gör

Kom tillbaks.....

Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Jag tror den kallas himlen
och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks.......

söndag 21 november 2010

Negativt. I dubbel bemärkelse.

Frågan är hur länge jag klarar av det här.
Att bo så trångt.
Det tär på mig, varje dag, varje sekund.

Är sur.

Mestadels irriterad.

Och på dåligt humör.

Mår illa av stressen jag känner.
Är grinfärdig av allt som ska göras.
Och vi bor i ett rotbo.
Det som får plats här, är svårt att få ordning på.
Det som inte är här, vet vi knappt var vi har.

Stress.
Stress i olika former.
Inte bara att allt är "bråttom" eller att det är för mycket.
Stress även över att bo på så liten yta.
Och stress över det återkommande "minuset"......
Fan.
Varför?
Jo antagligen för att kroppen lever i en onormal situation som gör att kortisolhalten är upp i det blå.

Äter dåligt.
Sover dåligt.
Tränar inte.
Är knappt ute i ljuset.

Självklart sätter det sina spår.

Längtar sjukt mycket efter att få bo på riktigt.
Har ju, mer eller mindre, bott i "väskor" i hela mitt liv.
Flyttat mellan mamma och pappa sen jag var 3.5 år, sen efter 17 år och studenten har jag flyttat nästan 30 ggr. Grejer i kartonger, grejer i väskor, grejer hos pappa, hos mamma, i ladan.
Aldrig bott på riktigt.
Vill inge mer.
Vill bo på riktigt nu.
Vill bo med alla grejer på ETT ställe.
Med ytor.
Med ett eget rum till lilla K.
Tycker så synd om henne.
Lilla gumman.....
Samvetet gnager.

Orkar inte.
Vill inte.

Vill bara lägga mig ner och sova i några veckor.
Tycker synd om min kropp som ska försöka fungera under dessa förhållanden.
Inte konstigt att axlar är spända, huvudet är tungt, ansiktet ser härjat ut - och vikten är katastrof.
Är rädd att jag ska dö.

Och mitt i det här rullar livet på.
Och det känns som om jag missar det under tiden.
Orkar inte ta till mig att jag eg har det bra.
Orkar inte hitta den känslan.
Och det stressar mig.
Oxå.

Tippar i mig lite mer kaffe.
Sitter som på nålar.
Kan inte urskilja vad som är viktigast att ta tag i först.
Tvätten känns onödig.
Disken känns onödig.
Har så mycket annat som mycket bättre skulle föra oss framåt.
Men någon måste göra det.
Så.....

Dax att prestera!


Tjo å tjim :-/

söndag 14 november 2010

Mina inlägg...

Jag kan inte skriva om jag inte känner för det.
Tankar och känslor måste samlas inom mig innan jag kan sätta det på pränt.
För mig är det viktigt att jag låter bloggen vara av det slaget.
Annars förtar det meningen för mig att skriva här.

Så då vet ni varför det är glest mellan mina inlägg.
Men känner att jag snart har samlat tillräckligt för den här gången.
Har påbörjat flera inlägg som ännu ej är klara.
Men dom kommer.

Och ni som har tålamodet att vara kvar här trots mina glesa inlägg....: TACK.



Frid

måndag 8 november 2010

Att älska sig själv... är många dåliga på

Det är lustigt, det där...

.....att möta människor, som i min värld alltid varit något extra. Har sett dem på håll och tyckt de varit sååå fina, snygga, smala.... Eller pratat med några som alltid i min värld varit så otroligt pålästa, kunniga och karismatiska.....

.... och inse att så många av dem är urusla på att förstå sina egna goda egenskaper eller hur fina dom är.

I helgen har jag mött flera stycken som istället delat med sig av alla "fel" de upplever att de har.
Precis som jag gör.

Visst är det sorgligt?
Har liksom inte tänkt på det i samma utsträckning när det gäller mig själv.
Men det blir så tydligt när andra beter sig likadant.

Tänkte att världen nog skulle vara så mycket enklare om människor är snälla mot sig själva. Vet iallafall att MITT liv skulle bli så mycket bättre.
Så jag övar på det.

Men vad beror det här fenomenet på?
Varför älskar vi inte oss själva?
Har det med jantelagen?
Eller obefintlig självkänsla?

Och hur gör vi för att inte föra över det här på våra egna barn?
Anser att det är en stor och viktig fråga.

Kan ju säga att den föräldrautbildning vi går, dvs kometprogrammet som erbjöds alla föräldrar till barn mellan 3-11 år, är suverän.
Jag känner mig redan efter 2 ggr mycket tryggare i min föräldraroll och vissa förändringar vi gjort här hemma har gett omedelbart resultat. Känner mig så glad att vi hoppade på det här.
Men förundras samtidigt att vi bara är 7 familjer. SJU FAMILJER av ALLA som har barn mellan 3-11 år..... det är ganska så många som har valt att INTE gå.
Tycker det är exra märkligt då jag upplever det som om det är otroligt många föräldrar som känner sig osäkra, frustrerade och stressade när det gäller barnen.
Men kanske blir det fler utbildningstillfällen till våren. Hoppas det. Och hoppas då att måååånga fler anmäler sig.

Nu dax för bokföring i Visma.
(Whish me luck...) :-/


Frid

tisdag 2 november 2010

Å Å Å Å osv.

Å vi bor kvar på 30 kvm.

Å vi har fått 4 kattungar!

Å företagsmässan i helgen som var, var toppen!

Å bilnycklarna som blev stulna från vänstra däcket, har kommit åter mha av nyckelbrickan som sitter på. (synd dock att jag hann beställa en ny för 710:-)

Å tiden går, hej å hå. Snart är det jul!

Å köksluckor är inte bestämt än.

Å jobbet är i Vansbro.

Å dagarna är långa.

Å det är mörkt när vi åker och mörkt när vi kommer hem.

Å vi går på föräldrautbildning 11 veckor (kometprogrammet barn 3 - 11 år)

Å i dag kom lilla K igen: yippie!

Å till helgen är det kalas för Elin.

Å idag fyller brorsan 21, och kärleken har namnsdag.

Å bilen ska säljas.

Å levande ljus är underbart!

Å livet är bara en gång!

hörde ni det där sista...

LIVET ÄR BARA EN GÅNG!!!!

Så det känns rätt viktigt att vi gör något bra av det.....


Frid

tisdag 26 oktober 2010

Jag har blivit mormor!! ;-)

Barnmorska.
Det har jag pysslat med idag.
4 förlossningar på 3 timmar.
2 hanar och 2 honor.
Spännande, glädjande och läskigt.
Mamma KATTis är stolt.... hon har inte gått ur födelselådan sen hon la sig där kl 8 i morse. Herregud: hon måste vara kissnödig!!
Och hankatten, han springer ut och in i all evighet - han vet nog inte vart han ska vara. Känner väl att något förändrats.
Och så oroar jag mig för att det finns fler kvar därinne i magen. Känns knöligt - men hur vet man?

Här är iaf den stolta mamman och hennes fyra sötnosar:



Frid

tisdag 19 oktober 2010

Tisdagar är värst!

Rastlösheten är ett faktum.
Tittar på klockan.
Går en sväng, hämtar vatten.
Tittar på klockan.
Jobbar.
Tittar på klockan.
Jobbar.
Vill bara att jobbdagen ska ta slut.
Vill bara åka hem.
Längtar
Längtar
Längtar.

Tisdagarna är värst, då när det närmar sig.
Vill krama, snusa, pussa, titta, prata och bara vara henne nära......

Önskar så att jag hade möjlighet att vara hemma en dag i veckan med henne.
Men det går inte.
Har inte en endaste fullbetald föräldradag kvar.
Dom gick åt i rasande fart då... när jag flyttade från lilla K´s pappa.
Hade inget annat val än att ta ut många dagar.
Vet att jag inte hade något annat val för att klara av föräldraledigheten som nyseparerad, ensamstående mamma.
Men såhär i efterhand, när längtan och saknaden är som värst, så känns det surt.
Dessutom så är det nu som hennes medvetenhet gör att hon i stort sett dagligen ber om att endera få vara hemma med mig hela dagen, eller att jag ska komma och hämta tidigare, eller att vi ska åka och lämna efter frukost istället för innan. Hon ber mig alltså om att inte behöva vara på dagis mellan 7.15 - 17.15.
Jag vet att hon inte vantrivs där - hon älskar dagis! Men det betyder ju inte att hon inte vill vara där kortare dagar.....

Men hur det nu än är, så är hon iallafall här nu.
Lilla skruttan.
Har längtat så.....
Nu har vi många dygn tillsammans innan det blir dags igen...
Och det känns skönt i ett mammahjärta.

Frid

Kök Beslut Kök Beslut

Håller på och planerar köket.
Huvudet snurrar av ugnar, stommar och skåpluckor.
Önskar IKEA hade ett rum som man fick hyra, där alla stommar fanns på hjul så man kunde möblera precis efter hur köket ser ut hemma.
Och en inredare till hjälp som ställer alla frågor som nu måste komma upp av sig själv:
Brödrosten, var fan ska vi ha brödrosten!
Och Micron. DEN vill jag ju inte ha framme!
Och min assistent, som jag ju knappt använder idag... DEN MÅSTE få en plats i köket för annars kommer jag då ALDRIG använda den.
Och vart vill jag ha plastfolien? Plastbyttor? Kryddor?
Och vinstället?
Och vinglasen?
Och kaffekopparna?
Diskhanddukar?
Vaser, tillbringare och karotter?
OJOJOJOJ
Som sagt.... det bara snurrar....

Men nu tror jag att jag kommit fram till en ok lösning.
Behöver dock finslipas tillsammans med IKEA-folk.
Men när?
Jaja... det återstår att se....
Som det ser ut just nu så är det ingen brådska.
Tyvärr.

Bland spånskivor och i ett hus utan värme vill jag INTE bo.
Så det blir vackert att stanna i 30 kvm huset en stund till......

AAAAHHHHHHRRRRRRGGGGGGGHHHHHHH:

VILL JU FLYTTA IN NUUUUU NUUUUU NUUUUUUU

*suck*

Men .... den som väntar på nåt gott.....
(jävla klyscha...)


I morgon kommer min lilla skrutta.
Längtar som bara den!!!!


Frid

måndag 11 oktober 2010

BLING - BLING - BLINGO!!

EN SAMMANFATTNING =)




STORSKOGEN



STJÄRNOR




BLINGO ROSA/BRUN




BLINGO PETROLEUM




SNÖSTJÄRNA


JA DET VAR VAR NÅGRA AV PLAGGEN JAG VISAR VID ETT HOMEPARTY!
Jag gillar kläderna som f*n.
Mycket blingo i garderoben kan jag säga.... men det känns super!!
Så himla gott att veta att de är med 100% ekologisk bomull!


FRID

tisdag 5 oktober 2010

..och...och....och...

Lilla K; dagisväska, funky kidz, fixa överdragsbrallor, extraoverall, inte äta det. och det. och det.
Huset; hur ska vi ha köket? Tapet/glas, kakel, plattor? Beställa luckor, vitvaror och göra en vägg. Grejer överallt. Ingen plats. byggdamm. Byggdon. Spånskivor. Fakturor. Rotaavdrag.
Mitt företag; Bolagsverket, skatteverket, FA-skatt, hemsida - vem göra? 1000 svar.... Planera för innehåll, närvarhur? Logga, annonser, TID!! Pengar. Läsa på läsa på, läsa på. Lokal?
Pappas företag; Visma, fakturor, ta fram fakturaunderlag, bokföra, marknadsföra. Tid varje måndag. Så småningom blir allt kontorsjobb mitt. TID!!????
Blingo; boka visningar, boka visningar, boka visningar. Chatta, sms:a, maila, ringa och prata. Vill vill vill ha fler!! Visning på torsdag och söndag. Barnvakt? Eller följa? dra ut orderblad, läsa instruktioner, läsa mail, hänga i ordning. Visa. Fika. Packa. Lägga in ordrar.
Hemma; Trångt, disk, grus, tvätt, mat, matlåda, handla, mat mat mat mat.......................Ja ni vet :-/
Loppan; barnloppisbutik, tjänstgöring, märka kläder. "mamma är det där min klänning?
Brändans; rensa, samla i flera lådor, prismärka, åka dit och lämna i båset. lätt som en plätt....NOT! Det mesta ligger omärkt i min bil.
Min idé ETT: Kontakta Almi. Rita. Förbereda. Presentera.
Min idé TVÅ: ljud ljud ljud. Måste kontakta nån som kan.
Jobbet: Möten - korsochtvärs. Matsedlar, scheman, arbetsmiljö, månadsprognoser, budget, fakturor, lönelistor, arbetsplatsträffar, egenkontrollprogram, medarbetarsamtal, etc x 1000
Mig själv: Tjock men har kläder som passar :-D. Mycket roligare dock om tjockheten berott på nåt positivt. Men fån´t ve sjå.
Tappa.se: stegtävling på jobbet. Tråkigt att gå. Rastlös. Har inte tid. Härligt? Nej. Måste? Ja. minst 10000 steg om dan. Jodåsåatteehhh...
Blogga: mmmm.....ibland.
Katter: :-/ Kattungar om ca 2 veckor. 30 kvm 2vuxna1barn2katter och ??kattungar. Välkomna!
Partyliteparty: fixa inför visning; bjuda, ringa, sms:a..... just ja vi har ingenstans att va: "ingela kan vi vara hos er i stora huset?" fixa trixa baka städa; tur att jag har folk som hjälpte med allt. PHU - tur att jag inte säljer DET också. Man vet ju aldrig....

Åker hemifrån vid 7. Hemma ca 17.15. Må - fre.
Inte så många timmar kvar sen att uträtta saker på......
Men men ... ent hä so.
Det är ju när jag har många projekt igång som jag tycker det är roligast!

Nej nu så....

Trött trött trött. Klockan ringer om 6 timmar.
Först en dusch nu - sen sängen.

Frid

tisdag 28 september 2010

Om sockerberoendet.


Säger bara SOCKERBOMBEN av Bitten Jonsson

Önskar att ALLA läser den.

Kanske fler överviktiga kan få förklaring till sitt egna beteende.
Kanske icke överviktiga skulle få en förklaring varför det inte är så enkelt att "ta tag i övervikten".....
Kanske fler förstår skadan i socker och kolhydrater.
Kanske fler förstår varför en del väljer att utesluta/minska på kolhydraterna.

Det kan handla om ett beroende.
En medfödd kemisk obalans.
En medfödd annorlunda hjärnkemi.

"En del människor kan aldrig tacka nej till efterrätter, godis eller alkohol. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.
Många överviktiga och jojobantare hör hit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoendet har inte med vikt att göra. Mångas kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande.. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. En människa som blir beroende har en medfödd annorlunda hjärnkemi:
- För lite serotonin.
- För lite betaendorfin
- För lite dopamin och katekolaminer "

"Är du bara sockerkänslig, så GRATTIS!"
Är du sockerkänslig och en beroendeperson så har du en kronisk sjukdom att lära dig leva med"


Fortsättning följer.


Frid

fredag 24 september 2010

Utan tjockångest.

5 dagar av frihet.
5 dagar av lugn.
5 dagar utan ångest.

Tänk vad nya kläder kan göra.
Kläder i rätt storlek.
Jeans som inte ramlar ner.

För första gången i mitt liv, handlade jag på rätt avdelning.
En avdelning där inte kläderna har XXXXXL, utan endast Small, Medium, Large.
Min storlek där är Small.
Psykologiskt är det en befrielse även om jag vet hur läget är.
Small är egentligen 44/46.
Och när jag nu ändå har insikten i hur jag ser ut, är det ju lika bra att köpa kläder som passar.
Äntligen har jag varit snäll mot mig själv.

Glädjande är också att många affärer har pluskläder. Och många affärer har ett mode där kläderna i sig är stora. Så med mig hem hade jag
* "normala" kläder i stl Medium, Large, XL och XXL
* pluskläder i stl Small.
Snacka om ett skapligt intervall!! ;-)

Sen är det ju ännu mer lyckat att jag kan köpa fina kläder av mig själv =) =) =)
Blingo har kläder som passar mig.
Bl.a. har jag idag fått hem den här klänningen som är huuuuuur fin som helst!
NÖJD!!
Och STOLT över att sälja så fina ekologiska kläder.

Nu dax för sängen.

Frid

tisdag 21 september 2010

Time flies

Tänkte göra ett långt inlägg om helgen bl.a
Var till Karlstad och såg Ladies Night tillsammans med en av de bästa.

Inser att klockan är 00.00 och har ännu saker jag måste uträtta såsom skriva en offert för pappas företag samt paketera de 3 maträtterna jag tillagat under kvällen.

Hinner inte blogga.

Är redan så trött att ögonen ser grumligt.

Får skriva ett inlägg en annan dag.

Sorry.

onsdag 15 september 2010

Bilder på HUSET!!

Såhär såg huset ut från Söder när vi påbörjade utbyggnaden där det tidigare var en dåligt byggd halvinglasad veranda. Detta är i mitten av Juni. Utbyggnaden ska bli vardagsrum =) ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Detta var huset för en vecka sedan, dvs i början av september. Farstun är påbörjad. Till vänster på bilden ska det så småningom bli en stor veranda. Under verandan ska det bli carport.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Detta är från norr i mitten av Juni. Det gamla taket är fortfarande kvar.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Här är det nya taket ditsatt över hela huset inklusive utbyggnaden. Vi har valt ett sk brutet tak: Mansardtak, just för att få en större yta på övervåningen. Dessutom tycker vi det är himla fint.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Här är skorstenen fixad och kupan gjord. Saknas lite balkongdörrar och fönster.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Det är många som frågar om vi flyttat in ännu.... och det kan jag säga att vi INTE har :-/
Såhär ser köket ut just nu..... Kortet taget från vardagsrummet(utbyggnaden) och in i huset.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Detta visar vardagsrummet med platsen där matsalsbordet ska stå rakt fram vid altandörrarna.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Som ni ser så har vi kommit ganska långt utanpå. Men lite mer finns att göra inuti..... Dock hoppas vi på inflytt innan jul.

Såhär bor vi just nu:

Japp - det är trångt. 3 sängar och andra grejer på typ 30 kvm.....
Behöver jag ens nämna att vi längtar efter att få flytta in?

Fortsättning följer =)

tisdag 14 september 2010

STÄLLA OM!! - IGEN!!! (JIPPIE!!!)

Just nu är det lite konstigt i mitt huvud.
Försöker att förstå det hon sa idag, hon från kvinnokliniken.
Hann aldrig ringa och fråga om remissen - hon ringde mig istället.

"Misstanken om druvbörd är avskriven"

VAAAAA??????????

Jo det är sant.
Ska bara få det bekräftat genom ett blodprov att HCG värdet är nere på noll.....

Patologerna hade gått djupare i sina analyser och kommit fram till att det inte var någon druvbörd.

Shit alltså.
Snacka om att kastas mellan hopp och förtvivlan....

MEN VI ÄR SÅKLART JÄTTEGLADA! Självklart över att det är "fritt fram" för bäbis redan nu. Men framförallt att den där risken som finns för framtida tumör inte känns lika aktuell nu som innan. PHU. Så himla skönt.....

Ang remissen så undrade hon när jag skulle ta ett prov. Tja, sa jag... jag väntar på remissen ännu. VA?? sa hon... Vad konstigt för jag skickade den direkt.

När jag kom hem låg den i postlådan.
Skickat med B-post.
Var det smart i ett sånt här läge?
Inte enligt mig iallafall.....

Nu ska jag skrapa lite TRISS lotter.
Känns som om jag har flyt idag =)

Frid

måndag 13 september 2010

Fan.

Ingen remiss i dag heller....

*sur*

Vill ju få det här ur världen - åtminstone det första provet så vi vet om det handlar om 4 eller 6 månader.... eller ännu längre?

Jaja... får väl ta och ringa kvinnokliniken i morgon då... Och tjata lite.. :-/


Nu dax för sängen.
Lång dag i morgon igen.


Frid

söndag 12 september 2010

Tänk om......

Kan inte släppa tanke på att jag valde skrapning när läkaren gav mig fler alternativ när det konstaterats att fostret inte levde...

Helst av allt hade dom velat att jag tog tabletterna som framkallar ett missfall. Dom anser att det är det mest naturliga och det som "skadar" kroppen minst. Det hade inneburit att jag åkt hem, tagit tabletterna - och låtit det som fanns där inne helt enkelt bara åka ner i toan.

Och då hade dom ju aldrig kunnat skicka in det på analys.
Och vi hade aldrig fått diagnosen "misstanke om druvbörd"
Och jag hade inte behövt gå och ta blodprov.
Och vi hade inte fått graviditetsförbud i mer än ett halvår....

Vad tusan hade då hänt om jag blivit gravid direkt? Typ nu?
INGEN hade ju haft koll på den misstänkta druvbörden och vad som skulle kunna bli av det framöver.....

Är såhär i efterhand så glad att jag gjorde det val jag gjorde.

Än en gång kan jag tro att det finns en mening med allt.

Ang mitt MA och den misstänkta druvbörden, har jag dock inte sett meningen än. Men kanske...... kanske får vi se det i framtiden.


Frid

fredag 10 september 2010

Ja.. vad kan man säga...?

Har försökt läst mig till vad druvbörd/mola innebär. Känns ju... sådär.....
Såhär skrivs på ett forum:

---------------------------------------------------------

Druvbörd eller mola hydatidosa som det heter på läkarspråk är mycket sällsynt i Sverige men är något vanligare bland den fattiga befolkningen i u-länder. Efter 5-7 veckors graviditet tillbakabildas fostret och istället bildas en klase med vätskefyllda blåsor, därav ordet druvbörd. Vid partiell druvbörd beroende på ett skadat, befruktat ägg kan ett icke livsdugligt foster ibland påvisas under de första 8-9 fosterveckorna. Pga att moderkakan är intakt fortsätter gulkroppshormon att produceras och på så vis fortskrider graviditeten som vanligt. Ibland upptäcks druvbörden av att kvinnan börjar blöda och uppsöker sjukvård men oftast är det ett rutinultraljud som ställer diagnosen. Livmodern är oftast större än vad den skulle ha varit i samma vecka vid en vanlig graviditet och halten av graviditetshormonet Hcg är högre. Man utför alltid skrapning eller sugning för att ta bort druvbörden. Läkaren sjukskriver 1-5 veckor beroende på vilket ingrepp som gjorts och hur kvinnan mår.

Eftersom druvbörd är en form av tumör som kan ge upphov till elakartade tumörer så måste man gå på täta kontroller länge efteråt. I ca 15% av fallen så utvecklas druvbörden till invasiv mola och hos 2-3% till koriokorcinom, som båda är maligna tillstånd. Vid koriokorcinom måste man få cellgiftsbehandling och över 90% av kvinnorna som behandlas botas.

Efter konstaterad druvbörd och skrapning sker kontrollerna var annan vecka och då mäts bland annat att Hcg-halten minskar. Efter ca 8 veckor så bör Hcg-halten normaliserats och det blir då längre mellan kontrollerna men i upp till ett år följs man upp och under den tiden får man inte bli gravid och helst inte heller använda p-piller. Vid nästa graviditet är det mycket viktigt att kontakta läkare i ett tidigt skede.

----------------------------------------------------------------------

Har tagit mig lite tid nu och funderat kring vad det här innebär för oss......
Som sagt. I bästa fall KAN det bli en bäbis 2011. Men antar vi får räkna med 2012 istället.
Det var ju inte riktigt vad vi hoppats på. Men det är som det är. Önskar väl mest att det inte blir nåt krångel vad gäller själva druvbörden. Typ sånt som står beskrivet här ovan..... Ordet tumör låter ju aldrig trevligt och självklart gör det mig orolig.

Hoppades att remissen för provtagning skulle komma med posten idag... men icke.
Ööööhhhjjj...... vill inte vänta på sånt här. Vill få det avklarat så fort som möjligt så jag vet när räkneverket kan börja ticka.

Sen vill jag passa på och tacka alla gulliga vänner och bekanta som ger kommentarer, skickar sms eller ringer. Jag blir varm i hjärtat och så glad över att ha så fina människor runt omkring mig....
TACK!!

Tror det blir en promenad med lilla K snart. Kanske till "Kvänna". Där är det fint och stillsamt. Precis vad vi behöver=)


Frid

torsdag 9 september 2010

Dålig dag. Minst sagt.

Hon ligger där i sin säng och sover den sötaste sömnen bland 1000 gosedjur.
Älskar henne så högt att det gör ont.

Det dåliga samvetet knackar på.

Jag har hål i mina öron sen dagens tjat.
Tjat tjat tjat.
Vad ska vi göra nu? Vad ska vi göra nu? Vad ska vi göra nu? Kan vi gå ut nu? Kan vi gå ut nu? Kan vi gå ut nu? Cykla nu cykla nu, Handla nu handla nu. Åka hem nu Åka hem nu. Jag vill ha det och det och det.
Sarv sarv sarv.
En hel dag.

"Passa på och njut av era barn när dom är små"
"Tänk att tiden aldrig kommer åter"

Så... har jag njutit idag?

Nej. Mestadels inte.

Och samvetet gnager.

Vilken usel mamma jag är.......

Igår blev jag stel av skräck när jag tänkte tanken på hur mitt liv skulle se ut om vi helt enkelt inte KAN få barn tillsammans.
Då är lilla K det enda barn jag kommer ha.
Och i dagsläget är vår tid tillsammans mycket begränsad då vi först har delad vårdnad och sen jobbar heltid på annan ort.
Ställde mig frågan va fan jag håller på med...
Sullar bort dyrbar tid för mig och lilla K....... tid som vi aldrig kan få tillbaka...

Detta var en av anledningarna att hon inte skjutsades på dagis idag. Jag ville passa på att ha henne vid min sida när jag ändå var hemma och var sjukskriven.
Tänkte jag skulle mysa och ta tillvara på tiden...
Och det gick ju inte så bra....
Nu sitter jag här med skavsår i öronen och ett dåligt samvete som gnager....
Känner mig usel som inte klarar av att ge henne en värdefull dag.
Vad är jag för mamma egentligen?

Har inte heller haft tid att smälta beskedet vi fick igår. Hade behövt älta och stirra in i väggen ett tag. Får se till att ta mig den tiden i morgon. Måste komma vidare. Måste se framåt och ställa in mitt fokus på ett annat sätt. Måste hitta kraft......

Dagen idag har känslomässigt varit rörig. Tårarna bränner konstant bakom ögonlocken, och hela jag känner mig ledsen.... Insåg att jobbet skulle bli lidande likväl som min chans att bearbeta och gå vidare. Jag ringde min chef och han förstod..... Kommer vara hemma i morgon också.
Förhoppningsvis känns allt mer ok på måndag när det gått några dagar.
Jag hoppas det iaf.

Tröttheten har varit extrem idag.
Behöver gå och lägga mig...

Frid

onsdag 8 september 2010

Druvbörd*

Huvudet spränger.
Tårarna bränner.
Kroppen känns tung och ihålig.
Helst av allt vill jag skrika.
Skrika FAN FAN FAN!

Först trodde vi mars.
Sen trodde vi sensommaren.
Nu vet vi inget alls......

Känner mig förvirrad, arg, ledsen, bitter och....... rädd.
Rädd som fan.
Vet för lite.
Blir rastlös av okunskap.......

Dom ringde från kvinnokliniken i Mora idag.
En läkare sökte mig 2 ggr redan igår.
Jag uppfattade det på telefonsvararen, att det var angeläget att hon fick tag i mig.
Hade svårt att somna igår.
Och svaret på varför, kom idag.
Det dom tog bort på skrapningen, skickades in för analys.
Patologerna kom med ett diffust uttalande om att:
"det finns misstanke om druvbörd"

För vår del innebär det att jag måste in och ta blodprov varje vecka ända tills mina värden är noll. Därefter får vi inte bli gravida förrän efter 6 månader.

Sex månader......
Har vi "tur", är mina värden noll redan nu.
Då behöver vi "bara" vänta fyra månader....
Frågan är vad vi vågar.
Vad vi orkar....

Vår dröm om en bäbis 2011 har börjat lämna oss.
Försöker acceptera, försöker säga hej då.
Men det är svårt den här gången.
Kanske kommer missfallets känslor ifatt mig nu.
Känner mig trött.....
Orkeslös....
Tom.

Det finns många sorger och rädslor med det här.

Om 1 år är jag ett år äldre.
Det innebär ett år mindre tillsammans med ev kommande barn innan jag dör.
Det är en rädsla för mig.
Och sorg.
Om 1 år är jag snart 38.
För varje år som går är det svårare att bli gravid.
Och risken för missbildningar har ökat ytterligare.
Det är en rädsla......

Ibland känns det som om jag var "för lycklig".
När jag äntligen kommit upp till ytan, måste någon trycka ner mig igen.....

Jävla skit.
Ja det är så jag känner.
Oavsett vad folk kommer säga om min sorg och min rädsla så...... ÄR jag ledsen.
Den här gången gör det ont.
Den här gången vet jag inte hur jag ska hämta kraft.


Frid
.....................................................................
*druvbörd

druvbörd, mola, blåsmola, resultatet av onormal utveckling av en graviditet. I stället för ett foster utvecklas i livmodern en mängd små blåsor. Behandlingen är kirurgisk. Druvbörd kan utvecklas till den maligna tumören koriokarcinom.

----------------------------------------------------


Graviditetsförbud

Ja det är sant.
Fick just veta......
Måste smälta det här.
Återkommer senare.....


*SUCK*

tisdag 31 augusti 2010

Jösses....

.....vad sena kvällarna blir!

3:e kvällen i rad som klockan kommer bli kring 00.30.
Och sen ringer klockan 06.00.
5.5 timmar - det är för lite!!

Men måste få klart med blingokläderna - har första visningen i morgon hos retromary och det ska bli såååå kul!

Märker upp, pluggar på material, lär mig fina kombinationer, tvättråd, historik mm mm...
Kul med nya saker.

På huset har vi nu påbörjat kupan som vetter mot norr. Kommer bli sååå bra! Tycker vårt hus är jättefint och är nöjd över den lösningen vi valt. Längtar längtar läääääängtar tills vi kan flytta in. Kan ju säga att det är lite trångt att bo 3 personer på 25kvm...... När vi bäddat ut sängarna så är nästan hela golvet täckt. Tvättade kläder hänger på gardinstängerna för att torka. Och spisen har 2 plattor och en pytteugn som dessutom bara funkar när högra, lilla plattan är i gång. Det går alltså inte att ha 2 plattor och ugnen på samtidigt.... Hmm... kräver lite planering vid matlagning.....

Känslomässigt så har allt kring det MA jag fick för 2 veckor sedan fungerat bra. Mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Känns märkligt nog som om allt varit en dröm, som något diffust, som något......som hänt någon annan... Vet inte om jag förtränger och att allt kommer upp igen OM jag blir gravid igen. Tror inte det, men vet inte...... Hoppas bara det var en olycklig tillfällighet och att det fortsättningsvis fungerar bra. Fick mig en tankeställare när jag häromdagen träffade en kvinna som varit med om 2 sena missfall.... och sen blev det aldrig några barn efter det.... *ryser*.....Blev så ledsen och berörd av hennes historia att tårarna trängde fram där mitt bland folket på lunchen....... Blir så orolig att det blir så för oss också. Vi vet ju inte än hur vi matchar jag och T. Hoppas Hoppas det går som vi vill......

Ögonen är grusiga och klockan är mycket.
Dags för duschen och sängen.
Måste inse att jag inte hinner de resterande 6 sakerna jag skulle uträttat ikväll....... Men dom finns nog kvar i morgon också. =)

Nattefrid

torsdag 26 augusti 2010

Tilltalande!

Jag tilltalas av kläder där man använder sig av bomull som är 100% ekologisk. Tycker om att det finns alternativ som värnar om människa och miljö.
Och jag tilltalas av kläder med färg.
Mitt intresse för mönster finns fortfarande kvar, men ändå skönt med enfärgat och lite "lugnare" kläder.
Och uppenbarligen så tilltalas jag av att vara säljare. I detta fall som Homeparty-säljare.

Jag har blivit ihop med blingo.

Kika in och se hela kollektionen på www.blingo.se

Vill du se kläderna i verkligheten och känna, klämma och prova? Då kan jag gärna komma hem till dig och ha en visning tillsammans med dig och dina vänner.
Hör då av dig via mail eller telefon.
Vill du köpa kläder utan att ha visning, kontakta mig så lägger jag in en beställning åt dig.

Här nedan får ni lite smakprov på de härliga kläderna:











Sen är det många som har undrat hur jag har tid med det här med tanke på att jag
* jobbar heltid (åker 7, hemma 17.30)
* bygger hus
* har börjat jobba i pappas företag
* är mamma till lilla K.
mm mm....
Och ja.... jag vet inte om jag har svaret på det.... men jag anar.
Jag presterar bäst när det HÄNDER saker.
Snabba saker som för livet framåt.
Att jobba i en kommun är inte riktigt på det sättet...
Och jag tror det här är ett sätt att kompensera för alla "ickekickar".....

Ser iaf fram emot att börja.
Nästa vecka har jag 2 visningar.
Det ska bli såååå kul!

Frid





måndag 23 augusti 2010

ÖÖHHHJJJJJJJ

Hemma från jobbet kl 17.25. Skynda ner på Hole för att lämna in lite kläder. STÄNGT.
Mitt smackhead - det VET jag ju egentligen.

Åker och handlar.
Hem, lagar mat.

Iväg till huset, försöker plocka undan grejer.
Blir megajätteirriterad!!
Förannade grejer. Och förbannade INTEPLATS.
Håller i en grej som måste flyttas. Men vet inte var jag ska ställa den.
Snurrar runt och inser att jag måste ställa tillbaka den där den stod.
MMMM... just det - kommer ingenvart.
Och snickarna säger att vi måste plocka undan.
Och i föräldrahuset ber dom mig plocka bort gamla grejer som ligger ivägen.
Och i bilen är det smockfullt.
Åker "hem" till lilla huset och lagar mat. Igen.
Isterband med stuvad potatis.
Lasagne.
Köttfärssås.
Köttfärsrutor.

Hänger en tvätt.

Sådär ja - nu kan jag ta tag i de projekt jag hade på listan för ikväll:
Fixa lådhurtsen.
Stryka och sätta upp gardiner.
Beställa grejer från internet.
Vika ihop ren tvätt och lägga i lådorna.
Föra över pengar till pappa för ett markköp.

Tittar på klockan.
23.13

WTF

Vart tog den här kvällen vägen??????

Blir ännu surare.

SUR SUR SUR.

Förmodligen dags att gå och sova.


Ps.
Vill bara säga att jag är otroligt glad och tacksam över människor som bryr sig om.... Som frågar hur jag mår, som med hjärtat visar sitt stöd. Verkligen TACK alla som kommenterat, skickat mail, sms:at, ringt..... det betyder sååå mycket!!!!! Ds.

Frid

torsdag 19 augusti 2010

"Ultraljud 22 oktober 2010"

Visste att kallelsen skulle komma.
Att de redan hunnit skicka ut den INNAN det hände.....
Men ändå blir det så..... märkligt.

Ultraljudet.
Det är då man på riktigt får se den lilla bäbisen där inne.
Det är då det blir verkligt.

22 oktober kl 11.30 skulle vi ha varit dit.
Det hade varit i v 21.....
Nu blir det ju inte så.....
River kallelsen och slänger den i pappershögen.
Fan.

Dagen idag har varit en konstig dag.
Mer ledsen och mer pendlande i känslorna.
På av, på av.
Upp ner, upp ner.
Tårarna har ofta bränt bakom ögonlocken.
Timmarna har segat sig fram.
Borde nog inte ha gått till jobbet idag.
Borde ha varit snäll mot mig själv och varit hemma och vilat.
Och gråtit.
Men kände mig så ok igår att jag trodde det var lugnt......

Har fått många kommentarer som värmer, både här och på FB.
Är tacksam att människor bryr sig om.
Många har varit med om samma sak eller liknande.
Är inte alls så ovanligt som man kan tro.
Och det är bra att få veta att man inte är ensam.

Dock är min sorg helt min egen.
Inga andra berättelser kan fungera som plåster eller läkningsmedicin.
Mina sår måste läka utifrån min egen historia.
Jag måste hitta en egen väg.
En sorg är en sorg och kan inte mätas med varandra.
Ingen sorg är värre än nån annan.
Det är bara vi människor som är olika och som hanterar den på olika sätt.
Vissa gråter.
Vissa slåss.
Vissa stänger allt inne.
Jag pratar och skriver.

Magen har dragit ihop sig lite och jag har fått plocka fram mina gamla kläder igen. Kläder som jag trodde skulle vara obrukbara flera år framöver......
Har dessutom betalat en vunnen auktion på Tradera idag. Ett par gravidbyxor....
Men jag hoppas att dom kommer väl till pass framöver ändå.
Om det går som vi hoppas då iaf.

BTW.
För 5 år sedan, vid den här tiden, hade jag sjukt mycket värkar och var i kontakt med förlossningen i Mora. Klockan 6 den 20/8 2005 "checkade vi in" på BB. Då var jag öppen 2 cm. Kl 18 på kvällen var jag öppen 4 cm.
Hon är född den 21/8 kl 04.43 mha sugklocka.
En av mina barnmorskor som jag hade under resan, hette Mona-Lisa.
Det var även hon som var mitt stöd under skrapningen igår.
Kändes konstigt.

Ni tar väl hand om varandra?

Frid

onsdag 18 augusti 2010

Skrapning*

I morse hade jag ont i brösten.
Nu har jag inte det längre.
Graviditeten är helt avslutad.
Inget foster finns kvar, allt är borta, endast en framkallad mens finns kvar.
Tillbaks på ruta 1......

Snopet.

Fortfarande kommer glädjetankarna att "vi ska ha barn i mars!!", men sen kommer jag ju på att det inte är så längre.....
Något hände.
Något stämde inte.
Fostret är inskickat på analys.
Det både oroar och känns bra.
Dom säger att de gör det när missfallet sker så pass sent.
Men jag har aldrig hört det tidigare och det skapar oro...
Såg hon/misstänkte hon något hon inte berättade?
Var det något konstigt som kan innebära att vi inte kan få barn tillsammans?
Att mina ägg inte är ok längre?
Att jag är för gammal?

Frågorna är många och i flera av dem har jag inga svar. Än så länge.
Och jag vet inte om de känns lika stora i morgon eller nästa vecka.
Kanske känns allt mer "normalt" då.....

Men överlag har det gått över förväntningarna idag.
Det har konstigt nog känts ok.
Som om kroppen redan förberett sig på det här och redan nu börjat blicka framåt istället.
Visserligen är det ju inte så trevligt att ligga där med 5 strålkastare riktat mot... ja ni vet vad.... och 4 personer som befinner sig i rummet när man ligger helt utlämnad och i ett läge som inte direkt är bekvämt......
Men men..... bara att bita ihop.
Hade inget val.
Bara att ta skiten.

Nål i armen. Lugnande. 4 bedövningssprutor i livmodern. Instrument som rotar runt. Och sen en typ tandläkarsug som suger ut allt.....
Trevligt va?
NOT.

Dåsig och trött hela dagen. Och en konstig känsla av tomhet.
Kanske är det besvikelsen.
Kanske är det just.... tomhet.

Ledsen då? Är jag det?
Nej jag tror inte det.
Inte idag iallafall.
Trodde ju att jag skulle bryta ihop totalt.... men jag känner mig mycket lugn, förnuftig och sansad i det här. Kanske är det på gott och ont. Kanske kommer det över mig nån annan dag än idag.
Kanske den dagen jag blir gravid igen.
Kanske är det då den stora oron och rädslan kommer.
Oron över att det ska hända igen.......

Men en viktig sak har jag lärt mig av det här:
Människan klarar av långt mycket mer än vad man tror innan man upplevt det.
Och det är en trygghet i min annars oroliga själ.

I morgon är det en ny dag.
På ett sätt en helt vanlig vardag.
På ett annat sätt en ofattbart ovanlig vardag.

Jag har blivit en erfarenhet rikare.
På gott och ont såklart.

Var rädda om varandra där ute.

Frid

------------------
*Skrapning

Allmänt

En gynekologisk skrapning är en behandling som man till exempel kan få gå igenom om livmoderns slemhinna är mycket tjock och man har problem med rikliga, akuta blödningar från livmodern. Vid behandlingen skrapas livmoderslemhinna ut och blödningarna avtar. Skrapning kan också behöva göras efter ett missfall om man har smärtor eller rikliga blödningar, och vid vissa aborter.

Vid skrapningen för läkaren in en liten skrapa eller sug genom slidan för att försiktigt skrapa eller suga ut blod, slemhinna och eventuellt annan vävnad.

Förberedelser

För att det inte ska göra ont får man lokalbedövning eller så blir man sövd under skrapningen. Om man ska bli sövd får man inte äta något timmarna före undersökningen.

Hur går behandlingen till?

Först vidgas livmoderhalsen något eftersom den är trång. Sedan förs en liten skrapa eller sugkateter in i livmodern och med den skrapas eller sugs försiktigt slemhinna och annan vävnad ut.

Om man är lokalbedövad kan det kännas lite obehagligt men det gör inte ont. Skrapningen tar fem till tio minuter.

Hur mår man efteråt?

Efter behandlingen kan det göra lite ont, ungefär som vid mensvärk. Man kan också blöda lite under några dagar. Så länge man blöder ska man avstå från samlag, bad och hård fysisk träning.

Man ska inte räkna med att kunna jobba samma dag som behandlingen eftersom man kan behöva ta det lugnt efteråt.

tisdag 17 augusti 2010

Missed abortion*

Runt om kring mig har jag jag haft vänner/släktingar som fått missfall... Både tidigt i graviditeten och senare. Men oavsett i vilken vecka så har jag tänkt: "Hur fixar dom det?""Hur orkar dom stå upp, och hur orkar dom leva utan att gråta ihjäl sig?" Det har alltid känts som om jag - om jag hamnat i samma situation - helt och totalt skulle gå under. Att livet skulle dras till sin spets, att mina dagar skulle vara en plåga och mina nätter en lång mardröm. Tårar, sorg och enorm smärta.

"Jag ser ingen normal graviditet här"
"Jag ser heller inget hjärta som slår"

Det var så hon sa idag, Läkaren.

Inget liv utan ett dött foster.
Ett foster som troligen dött i v 6-7.

Men kroppen har inte visat något förräns i lördags...dvs i slutet av v11..... 5 veckor senare....
Lite lite blod, men brunt.
Brunt = inte så mkt att oroa sig för.... sägs det.
Även på inskrivningen igår, så blev vi lugnade.
Och allt kändes så otroligt bra!
Kände mig så lyckligt lottad över mitt liv.
Och kände sån glädje över att vi tillsammans skulle få det barn vi önskat och längtar efter...

1 timme efter inskrivningen, började det blöda med rött blod.
Och har så fortsatt.
Ringde MVC omg, som ringde upp i morse.
Hon sa att jag kunde ringa gyn i Mora.
Fick en tid kl 14.30.

Olustigt och nervöst.
Pendling mellan känslor.
Ibland "det är nog lugnt"
Ibland "fan det har gått på tok"

Och svaret blev ju det sista.....
Ofattbart, tomt, snopet......

Så här sitter jag nu, och går igenom en av de mardrömmar jag fasat för:
Att ha ett dött foster i magen.
Inget liv, bara dött....
Inget som spirar och växer.
Ingen bäbis, inget barn....

Jag fascineras så av kroppen.
Att vi klarar av det mesta, när vi väl tvingas gå igenom det.
Bara tanken på att jag skulle behöva gå igenom det här, gjorde tidigare så ont att jag knappt kunde andas.
Och nu går jag igenom det utan att bryta ihop. Utan att gråta konstant. Utan att stirra in i en vägg och undra "varför"......
VET ju varför.....
Naturen har sin egen lag och gör såhär för att fostret aldrig hade haft en chans till ett bra liv. Någonting var fel, någonting fungerade inte som det skulle.....
Så någonstans mitt i kaoset är jag tacksam över att kroppen fungerar som sig bör i sådana här situationer... tänker ju på vad som hade kunnat bli om graviditeten fortlöpt i några veckor till.....

Så i morgon ska jag in på skrapning.
JAG ska in och ta bort resterna av det som skulle bli vår kärleksbäbis.
Såklart att jag är ledsen...... VI är ledsna....

Men vi vet att vi kan - och DET är en gåva i sig.
Vi får låta det här smälta lite, sen försöker vi igen....

Tag hand om varandra.

Frid

---------------
*Fördröjt missfall (missed abortion)

Ibland dör fostret utan att kroppen reagerar med att stöta det ifrån sig. Det kallas fördröjt missfall eller missed abortion. Ibland kan fostret ha varit dött i flera veckor innan kvinnan får någon form av symtom, och det är inte ovanligt att man fortsätter att känna sig gravid. Förr eller senare stöter dock kroppen ifrån sig fostret. Ibland upptäcks det döda fostret vid den rutinmässiga ultraljudsundersökningen. Det kan vara ett mycket tungt besked att få när det inte funnits några tecken på att allt inte är som det ska.

torsdag 12 augusti 2010

Härliga ärliga barn!!

Vi gick över gården jag och lilla K.
Jag hade endast en T-shirt på mig och lilla K sa:
"Mamma varför har du sånt där på benen?"
"Vaddå menar du?" sa jag.
"Jomen sånt där som skakar"?

HAHA. Gulliga unge!


Frid

måndag 9 augusti 2010

Jag får liksom ingen ordning....

Plockat ur lägenheten idag.
Så j*a skönt.
Nu har vi bara grejer:

I stora huset
I lilla huset
I härbret
I Hånäset
I husvagnen
I ladan

Jag längtar efter:
Att ha nytvättade och vikta sängläder och handdukar i ett skåp.
Att veta vart mina olika sorters skor är.
Att ha alla barnkläder i en garderob.
Att ha alla rena kläder på ett ställe.
Att ha alla smutsiga kläder på ett ställe.
Att ha ett riktigt kök med fullstor spis och bänkytor att jobba på.
Att ha allt smink och andra hudvårdsartiklar i ett badrumsskåp.
Att ha hemlagad mat i matlåda med mig till jobbet.
etc etc etc.....

Jag är trött på:
Att äta skräpmat på uteställen
Att inte ha någon koll på mina grejer.
Att förvara allt i IKEA kassar och flyttlådor.
Att inte ha tid för/ork att, ta hand om mig själv.
Att varje dag ställa sig frågan: Vart ska vi äta idag och vart ska vi sova inatt.
etc etc etc.....

Däremot är jag inte trött på att bygga.
(Men givetvis längtar jag tills vi kan flytta in...:-) )

Frid

onsdag 28 juli 2010

"Precis som du är...."

Hörde en så bra låt på nyhetsmorgon i morse - och vill dela med mig den till er....

Budskapet är viktigt, sångaren är kanon - och hela låten biter sig fast i huvudet.

Här är texten:

All reklam, alla bilder som får oss att tro
Att måste ändra sig.
En tydlig bild, ett idiotiskt ideal,
Snälla ta inte åt dej

Du är det vackraste jag vet
Du är underbar precis som du är
Du det är ingen hemlighet
Jag vill ha dej precis som du är

Lova mig att du alltid ser förbi
Vad dom vill att du ska se
Stå emot, låt dom inte sänka dej
Snälla sluta aldrig le

Du är det vackraste jag vet
Du är underbar precis som du är
Du det är ingen hemlighet
Jag vill ha dej precis om du är

Låt ingen någonsin ändra dej
Du duger som du är
Du är mycket bättre, mycket bättre än dom där
Precis som du är

Du är det vackraste jag vet
Du är underbar precis som du är
Du lova ändra ingenting
Jag vill ha dig precis som du är
Precis som du är
Artisten är Magnus Weiderskog och låten kan du lyssna på här.
Frid

tisdag 27 juli 2010

En glimt av tonårstiden?

Min dotter vill ha en raggarbil.
Helst en utan tak.
En Cabriolet.
En Cab.
Hon älskar att pryda kroppen med låtsastatueringar.
Och när vi åker i bilen vill hon spela högt - och veva ner rutan så att alla hör....

Säg mig, säg mig...
Är det en liten hint jag får, om hur hennes tonårstid kommer att se ut?


Frid.

lördag 24 juli 2010

Saknad och oro

Hon fattas mig, min tjej.
Varje dag.
Mer eller mindre.
Alltid finns en saknad och en känsla av.... tomhet.
Ibland bara diffust, men ibland alldeles oerhört starkt.
Ser hennes små kläder lite varstans och andra spår av att hon finns - någon annanstans men inte här.... just nu....
Vissa dagar passerar det mig obemärkt, men vissa dagar fylls mina ögon av tårar...
Lilla skruttan♥
Mammas gofis♥
Saknar så......
Tänker att just nu ligger hon där i sin säng, förmodligen med pyjamaströjan uppskruvad runt magen. Men jag kan inte gå och rätta till den.
Blir jag orolig om hon andas, så kan jag inte gå och höra hennes andetag.
Drömmer hon och är rädd på natten, så kan jag inte gå och trösta henne......
För hon är inte hos mig just nu.
Det smärtar och gör ont att så mycket av hennes liv är oåtkomligt.
Jag kan inget göra.
Jag är maktlös....
Veckan hon inte är hos mig ligger hennes liv helt i andras händer.
Kan bara vara här och hoppas allt går bra.
Kan bara hoppas att att allt runt henne är säkrat så mycket det går.
Kan bara hoppas att människor runt om henne ser efter henne så inget händer.
Kan bara hoppas......

När jag lämnade henne i Lima i fredags, var hon i fullt ös och lekte med sina kusiner.
När jag åkt en mil på väg hemåt igen så isade det till i kroppen när jag insåg att jag aldrig gav henne en hejdåkram.
Vände aldrig och tänkte att jag får sluta vara så nojjig.
Men det vägrar släppa taget om mig.
Det gnager och skapar en rädsla.
En rädsla att hon ska dö ifrån mig utan att jag har fått ge henne den där kramen.
Är så rädd att aldrig få träffa henne igen.
Vet att jag kanske är extrem - men det är så jag känner. I mitt hjärta. Alltid.
Lilla skruttan♥
Mammas gofis.♥
Saknar så......

Frid

torsdag 15 juli 2010

Blääääää

Att bo på flera ställen, med grejer överallt, får mig verkligen på dåligt humör.
Packa packa packa. Flytta flytta flytta. Leta leta leta.....

SOM SAGT: BLÄÄÄÄÄ.

Dessutom så börjar jag jobba på måndag. Klumpen i magen är stor och ångesten kommer krypande... Men vet att det blir bättre bara jag är på plats....

Frid

onsdag 7 juli 2010

HA HA HA !!!!

Jag vet.
Förmodligen tycker ingen det är lika kul som jag.
Men jag kan fortfarande skratta åt detta, det liksom skrattbubblar i hela magen när jag tänker på det.
Det var för 5 år sen och jag var inne i Konsumbutiken i Lima.
Där stod en hink med en lapp på med texten "Flugsmälla 10:-" Och i hinken stod givetvis flugsmällor.... men... (och det är det här som är så kul).... det stod också flera stycken MATTPISKOR i samma hink.
Och jag tänker på vad de stackars utländska turisterna ska tänka om våra flugor i Sverige........
om vi måste använda flugsmällor av mattpiskestorlek alltså.....
Vore jag turist skulle jag bli skitskraj!!
Och ja - jag skrattar även nu.

FRID

måndag 5 juli 2010

Ljuva lediga tid

Att försöka leva i nuet, har ibland sina konsekevenser....... :
Genom att få uppleva mycket av lilla K när jag har semester, inser jag hur mycket jag missar när jag jobbar......*gör ont*

För övrigt har jag ÄNTLIGEN lämnat in - och hämtat ut - mina 2 cyklar som stod i förrådet hela förra sommaren med punka..... NU ska jag cykla. Längtar efter att få trampa iväg både ensam och med lilla K. 700 spänn kostade det, men det var det värt!!

Bygget går framåt. Just nu spikar snickarna på östra gaveln. I helgen murades skorstenen upp till taket inomhus. Och hela tiden försöker vi måla så mycket vi kan för snart är det dax att börja spika på ytterpanel. För min del handlar det om att sortera grejer i källaren (15 års bråte efter 28 flyttar...)... Astråkigt men ack så skönt och befriande för varje sopsäck som slängs och varje kartong som sorterats färdigt. Men egentligen hade jag gärna målat istället - för då känns det mer som om jag GÖR något.... :-/

Jobbet vill jag inte ens tänka på. Får kramp i magen och ångesten griper tag i mig....... Finns alldeles för mycket ogjort ännu..... Saker jag under semestern skjuter upp som en plogbil när den plogar snö.... Kommer få göra allt när jag kommer tillbaka - och mer därtill. Ingen gör mitt jobb när jag är borta. Det är jobbigt....... Och dagligen får vi leva med att bli totalsågade och mobbade för att vi är tjänstemän. I många medborgares och även politikers ögon gör vi aldrig någon nytta. Vi bara sitter där på kommunhuset och håvar in våra höga löner.... Fan. Om dom bara visste hur mina "att-göra-listor" ser ut...... Är tråkigt att alltid får höra att vi inte duger... Men jag undrar verkligen om de skulle vilja byta jobb med mig? Eller någon annan chef inom kommunen? Har svårt att tro att de skulle vilja det ......

I morgon är det simskola i Lima för lilla K. I tre veckor ska hon vara där kl 12, måndag - fredag. Ska bli sååå kul att se hur hon utvecklas!

Och sen vill jag bara säga att jag älskar att bo i Sverige. Och i Malung. Och i Mobyn.

Frid

torsdag 1 juli 2010

OM jag ska gifta mig ngn gån så.......

Kärleksvisan
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, Jag går bredvid dig.

Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Ja jag ska älska dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
För du betyder allt för mig.
(framförd av Sarah Dawn Finer på bröllopskoncerten för Viktoria och Daniel)
Du kan lyssna på låten här.

tisdag 29 juni 2010

JOBBigt

Måste.
Måste Måste Måste.
Har skjutit upp det för länge nu.
Måste öppna jobbets mailbox i morgon och helst jobba några timmar.
Klump i magen och illamående.
Vill inte.
Vill inte Vill inte Vill inte!!!!

Har än en gång ett jobb som hänger över mig och aldrig låter mig vara i fred.
Och ja... jag HAR ett jobb så jag borde väl vara tacksam...
Och ja... jag HAR bra lön så jag borde väl vara tacksam för det också.
Men tro mig: DET ÄR JAG!!!!

Men klumpen i magen finns där trots allt. Kan liksom inte försvinna genom tacksamhet. Inte just nu iaf.....
Finns alldeles för mycket att göra och ordna upp, alldeles för mycket som det fortfarande inte är någon ordning på och som måste styras upp för att det ska fungera bra.
Har så mycket tankar och så många saker jag vill göra.
Och många gånger är det det som är mitt problem: JAG VILL GÖRA TUSEN SAKER SAMTIDIGT! Så jag drar igång allt och sen........ blir det mig övermäktigt att slutföra allt. Vilket innebär att allt är påbörjat, men få saker blir avslutade.
Det stressar mig......
Måste bli bättre på att göra få saker åt gången..... hur det nu ska gå till då allt är viktigt.....:-/

Nåväl.
Ska väl gå och lägga mig och ta tjuren vid hornen i morgon bitti.
Måste Måste Måste....
Får tänka på att jag behöver göra det för att sedan kunna få en skön semester.... som det är just nu förföljer mig jobbet hela dagarna... Inte bra.. Inte bra.....

Och medans jag går och kryper ner i vår säng, sänder jag samtidigt styrkekramar och tankar till vår arbetskollega vars hus brann upp i kväll.....
Undrar hur deras kväll, natt och kommande tid ser ut..... Måste vara oerhört jobbigt!!

Gläds åt i morgon när jag och en nära vän ska träffas. Var nästan 1.5 år sen vi satt ner, tog en kaffe och bara umgicks..... Längtar och saknar... =)

Frid

söndag 20 juni 2010

"....älskar dig så....."

Shit alltså.
Vilket bröllop.
Känner mig så glad över att vi fått uppleva det här.
Är så glad att det i över 2 veckor varit huvudgrejen i vår media.
Är så glad att i allafall en kort stund få pausa från allt elände som är i världen.
Normalt sett så är våra medier duktiga på att hela tiden pumpa oss med information som gör mig ledsen, bekymrad eller förbannad: mord, naturkatastrofer, barn som far illa mm mm ...
Men nu, i över 2 veckor har vi fått känna GLÄDJE, LYCKA och KÄRLEK!!!!!

Så tack Viktorie och Daniel för det fantastiska par ni är.

Och Daniels tal till sin princessa igår var..... helt underbart. Han växte, visade pondus och och jag förmodar att vi alla fick se en glimt av den man han ÄR. Den man som Viktoria blivit kär i.
Från att ha varit "BoxerRobert", blev han i mina ögon en levande man fylld till bredden med kärlek, mod och förmåga. Han visade att han kommer fullfölja det här och stötta sin fru i allt hon tar sig an.
Äkta kärlek.
Kärlek på riktigt.

Underbart....

Så tack än en gång för en fantastisk paus från världens alla skitnyheter.
Jag är så glad att fått tagit del av det här.

LOVE

måndag 14 juni 2010

Tjockis

Ni som har fått barn - kommer ni ihåg känslan av otymplighet när ni var i v 39-40?
ALLT kändes tungt och orörligt....
Längtan att få bli "normal" igen var påtaglig varje dag, för magen och alla extrakilon var i vägen hela tiden....

När jag skrevs in på BB i vecka 39 + 2, vägde jag 88 kg. Då hade jag under min graviditet gått upp totalt 20 kg.
Efter 1 vecka hade jag gått ner 10 kg och nu efter snart 5 år så........ har jag gått upp 10 kg....
Ja du läste rätt.........
I dagsläget väger jag lika mycket ogravid som när jag gått en full graviditet.
Sorgligt.
Men det är också helt sjukt att tänka på att när jag vägde 68 när jag blev gravid, tyckte jag att jag redan då var överjävligt tjock.
Och nu väger jag 20 kg till.......
Mycket för knän, rygg och psyke att bära - varje dag......
Och jobbigt att varje dag se gravid ut - utan att vara det.
Och svårt att få kläderna att sitta bra på kroppen.
Faktiskt svårt att få kläderna att sitta FAST på kroppen. Byxor glider ner, tröjor åker upp, skärp skär in i magen.
Avskyr numera kläder, för inget sitter som jag vill.
Värdelöst.

TÄNK om jag nu hade vägt de 68 kg som jag gjorde 2004 - då hade jag varit överlycklig! Men det tragiska i det hela är ju DÅ var dessa kilon ångest för mig, för jag ville väga 60.......
Och nu har jag ytterligare 20 kg att må dåligt över.......
Och TÄNK om jag om 5 år väger 108 kg, med en längtan efter att "bara" väga 88 som jag gör nu.....

TÄNK om jag kunde lära mig att leva mer i nuet.
Inte gräma mig över saker som hänt tidigare.
Och inte fasa för eller tänka alltför ofta på framtiden.
Utan helt enkelt ta vara på dagarna som är just NU.
Eller som Mia Törnblom säger:

"- Om man står med ena foten i gårdagen och andra foten i framtiden, så pissar man på nuet"

Nä nu ska 88 kg jag gå och sova.

Frid

söndag 13 juni 2010

En regnig dag...

.... som dock inte stört mig över huvudtaget.

Har varit till Västerås och handlat.

Hade en massa trevliga saker på min inköpslista:
Jacka
Byxa
MBT-träningsskor
Tunika
Kjol

men kom hem med:
80 kvm trägolv
Kaffemaskin
Plastlådor

Visserligen stod även DET med på inköpslistan, men inte trodde jag väl att vi BARA skulle hinna med Byggmax, Bauhaus, IKEA och Mediamarkt.....

Hmmmm... får nog bli Mora nån dag för att kolla in HM, Lindex, Kappahl, Åhléns, Dollarstore, ÖB mm mm....

Behöver verkligen en jacka och ett par byxor.....

Nu dax för sängen för i morgon ska det plockas undan grejer i huset.

Frid.

måndag 7 juni 2010

Genvägen som försvann

Jag BORDE verkligen ha lärt mig.
DET FINNS INGA GENVÄGAR!!!!!!!!!!!!
Skrev i ett inlägg för några dagar sedan att jag, i ett desperat försök att fixa LCHF, gjort ett inköp av mandelmjöl och sukrin.
När jag beställde det, så kände jag ändå i kroppen att det inte kändes rätt på något vis. Kände att jag liksom gick utanför det som LCHF/lågkolhydratkosten står för: naturlig mat......
Och nu, skriver min guru Anna Hallen det här.
Och jag känner ju direkt, att det hon skriver är så rätt......
Hur kunde jag tro att jag hittat en genväg?
Jag VET ju att det inte finns några.....

söndag 6 juni 2010

Sjuk vecka

Ja faktiskt.
Hela veckan känns så.... RÖRIG....
Skulle bo i huset med Klara så att jag skulle hinna plocka när hon lagt sig.
Men har nog inte plockat en pryl på hela veckan - bara skrotat till ännu mer....= Ångest.

Och måndag kom en tromb och förstörde ett partytält på 40 kvm och studsmattan blev skrot.= Ångest.
Letade även hela kvällen efter ägaren till en katt som blivit påkörd bredvid oss. = Ångest.
Tisdag ganska ok.
Onsdag personalkväll så Klara sov hos mormor.
Att styra upp inför en personalkväll med aktiviteter etc = Ångest.
Var halvkrasslig hela dagen.
Torsdag morgon vaknade med ögoninflammation.
Hemma från jobbet torsdag och fredag. = Ångest.
Fredag kom inte vår katt Morris hem. Han är ingen katt som vill vara ute, men nu hade han inte kommit hem på hela natten, hela dagen, hela kvällen... = Ångest.
Hela lördagen jättedålig i ögonen. Möhippa på kvällen där jag ansvarade för maten och lokalen. Mycket att styra upp oavsett om jag följde med eller ej = Ångest
Söndag fortfarande dålig i ögonen och även tilltagande halsont.
Brottas med om det är lämpligt att åka och jobba i morgon.. = Ångest.
I morgon är det måndag och lilla K åker härifrån en hel vecka igen. = Ångest.
Maten under veckan har gått... sådär... = Ångest.

Behöver jag tillägga att veckan har varit fylld av Ångest?

Frid..... :-/

torsdag 3 juni 2010

jo jag ÄR sjuk faktiskt..

Igår hade vi en personalträff som mestadels jag styrt upp. Jag är ju chef och förväntas fixa sånt. tror det blev ganska bra även om jag hörde att någon/några klagade över att behöva åka på något sånt som inte var så viktigt. Vi hade lite frågor och lite aktiviteter istället för arbetsplatsträff. Sen frivillig boule med instruktör och grillning.
Hela dagen och em kände jag mig "slak" och off. Har haft huvudvärk flera dagar de senste 2 veckorna - så även igår. Ville helst lägga mig och vila, men det gick ju såklart inte. Hemma vid huset ca 19.00 och satt mest och stirrade tills jag gick och la mig vid 22.

Vaknade kl 03 och fick inte upp ögonen. Förstod direkt att det var ögoninflammation då grannens barn nyss haft det. Fan - inget jobb idag tänkte jag först.
Sen kom jag på att barnen numera är tillåtna att vara på dagis trots ögoninfl. och jag tänkte att då borde det vara ok att åka och jobba.
När jag vaknade lite senare och steg upp ändrade jag mig. Fy fan va jag såg ut: varig, svullen och röd - såg helsjuk ut. Jobba med detta utseende, feberkänningar och huvudvärk? Nej ingen bra idé.

Och då kommer tankarna:
Är jag verkligen så sjuk att jag har rätt att stanna hemma?
Tror folk på mig eller tror dom att jag ljuger?
Hur ska jag bevisa att jag verkligen ÄR sjuk?
Ska jag gå på jobbet ändå? Kanske funkar med alvedon och kaffe?

Ringde T och berättade hur jag såg ut och hur jag mådde. Och han sa bestämt NEJ till att jag skulle åka och jobba. Han var dessutom helt övertygad.
Sååå skönt att få direktiv att vara hemma. Jag själv kan vela ihjäl mig över sånt här och krångla i evigheter innan jag bestämmer mig. Och stannar jag då hemma så är det med ångest. Kan ju säga att ångesten förföljde mig idag också ända tills jag fick feber på em. Då först kunde jag förmå mig att slappna av och tillåta mig att vara hemma.

Visst är det märkligt?
Varför har jag sån rädsla för att inte bli trodd?
Varför måste jag förklara mig för att jag är sjuk?
Förstår inte vart denna paranoia kommer ifrån.
Tycker det är drygt.
När jag är sjuk, vill jag kunna vara sjuk. Utan att oroa mig för vad alla andra ska tycka.
Förstår att jag har en del att ta tag i här.
Att våga lita på att mina beslut är bra.
Att det är ok.
Att JAG är ok.

Samma sak att brottas med.
Om och om igen.
Bara inom olika kategorier...

Frid.

lördag 29 maj 2010

Enkel sockermatematik

Alla kolhydrater blir till sockerformen glukos innan det tas upp av kroppen.

En sockerberoende är eg glukosberoende.

Då ALLA kolhydrater blir glukos, så kan ALLA kolhydrater vara förödande för en som är riktigt sockerberoende.

För en del räcker det alltså inte med att införa godisförbud. För en del med starkt beroende måste även mjöl, pasta, ris, potatis, bröd och FRUKT uteslutas.

Varför?

Jo, än en gång: FÖR ATT ALLA KOLHYDRATER BLIR SOCKERFORMEN GLUKOS.

En alkoholist är beroende av alkohol. Då räcker det inte att "bara" utesluta sprit. Alkoholisten måste utesluta ALLT som innehåller alkohol, dvs även öl och vin.

Ett beroende är ett beroende - oavsett om det är alkohol, socker, mat, spel, sex, träning etc etc.... Det är en sjukdom som finns i hjärnan.

En person som är beroende ska i första hand ta hand om BEROENDET.
Inga kostråd i världen kan hjälpa en sockerberoende om inte "drogen" plockas bort.
För vem säger någonsin till en alkoholist:
"Jamen liiiiite kan du väl ta? Jag som har gjort en sån go drink till dig. Det är lugnt - den är inte så stark"
"Jomen det är väl bara att dricka lite mindre och röra på sig. Drick lagom! Hur svårt kan det vara?"
Men till en som är överviktig och förmodligen har ett beroende att kämpa med, är dessa ord vardagsmat från de som tror sig veta hur det fungerar.

Om du har ett sockerberoende - eller matberoende, så vet du att det inte är så det fungerar. Jag VET att det inte handlar om karaktär eller att man är misslyckad. Det handlar om så mycket mer än så. Att äta "lagom" existerar inte, för beroendet sätter alla normala funktioner i kroppen ur spel. Det är FAKTA och går bla att läsa om här.
Men för en som är smal och som aldrig behövt kämpa med makterna(beroendet) som får en att göra saker man inte vill (läs äta det man vet man inte ska), så är det här jävligt svårt att förstå.
Och som Stenmark sa:
"Det går int å förklar för nån som int begrip" (typ)

Jag har ett beroende. Men det har tagit mig alltför många år att förstå det. Ser jag tillbaka till när jag var barn/ungdom, så vet jag att jag många gånger stod och åt vaniljsocker direkt ur burken, messmör på samma sätt, proppade i mig 20 vitamintabletter "Dulcivit" för att det smakade sött... mm mm... Och givetvis när ingen såg. För jag kände ju såklart skam över att göra det.

Idagsläget VET jag att det enda som fungerar för mig är att minimera kolhydraterna, dvs äta LCHF eller lågkolhydratkost. Men även för mig, som vet hur det bör vara, är det svårt..... Beroendet är STARKT kan jag säga.
Och det är en förbannat tur att jag aldrig provat narkotika, för jag skulle kunna vara en sån som blir fast direkt......
Ett beroende brukar ersättas med ett annat beroende. Och den som är beroende av något, har lättare att bli beroende av ytterligare saker. Och har du beroende i släkten, kan dina "beroendebanor" vara mer öppna än på normala människor.
Hos mig finns både sockerberoende och alkoholism i min mammas OCH pappas släkt. Dubbelt så stor risk alltså.......

Texten här nedan har jag hämtat från Bitten Jonssons hemsida.
----------------------------------------------------------------------------------------------
Den senaste definitionen av sjukdomen addiction - enligt experter i USA -
är beroende.

Beroende är:
  • en fysisk sjukdom i hjärnan
  • en fysisk sjukdom, med fysiska, psykiska, sociala och andliga konsekvenser
  • en primär sjukdom (ej orsakad av något)
  • en kronisk sjukdom (man har den resten av livet)
  • en återkommande sjukdom, dvs den "går i skov"
  • en progredierande sjukdom (blir bara värre om man inte gör något åt den)
  • en dödlig sjukdom om den ej behandlas
Men sjukdomen är behandlingsbar och skall behandlas av specialutbildad personal.
---------------------------------------------------------------------------------------------------

Så för er som ifrågasätter LCHF, ber jag att sluta med det.
För det är enda utvägen för mig (och många andra) att få ett bra och avslappnat liv utan socker/matsug.(och med en massa andra positiva följder på köpet)
Och ja - du kommer säkerligen få se mig äta både godis, pizza, chips och hamburgare med bröd. Men låt mig då göra det utan att fördöma.
Låt mig vara ifred.
Respektera mig bara, och lita på att jag vet vad jag gör.
Jag lever inte en sekund utan att jag tänker på det här, så jag brottas tillräckligt med det redan. Jag behöver inte ytterligare ifrågasättanden, blickar, ord och kränkande behandling - och en massa råd om att jag ska äta enligt "tallriksmodellen" och röra på mig mer. Jag behöver inte höra att "det där borde du väl inte äta", eller "ska du verkligen äta sånt där"?
Tro mig, jag VET vad jag bör äta och vad jag bör låta bli.
Tro mig, respektera mig.
Jag kämpar med det varje dag, och har gjort det i 20 år.
Det är lång tid och det innebär att det kommer dröja länge innan jag hitta en väg som blir min vardag. Men jag är på rätt spår, och jag kommer närmre för var dag.
Måste bara ha tålamod.......

Visste du förresten att det är 10 gånger svårare att sluta med socker än att sluta röka?

Har du frågor eller kommentarer angående det jag skrivit ovan, så blir jag jätteglad om du mailar mig på:
freddy.thors@hotmail.com
Eller att du skriver i kommentarsfältet såklart.

Frid.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...