Längesen.

Idag plockade jag fram den.
Gitarren.

Var längesen nu.
Och gud vad roligt jag tycker det är!

Mår bra av att spela och sjunga och vet att jag borde göra det oftare.
Är en sorts återhämtning för mig och ger mig kraft.

Hade jag mer pengar skulle jag ta både gitarr- och sånglektioner.
Men ack..... det får vackert vänta tills bättre tider....

Men öva hemma kan jag iaf göra gratis.
Så får det bli.
Och oftare nu.
För min egna skull.....



Frid

Motivation eller ångest?

84.

Av 84 inskrivna barn.....

Så var mitt barn först på dagis i går morse när vi lämnade henne kl 07.00
Och sist när vi hämtade henne kl 17.20.

Hur i h*e får andra folk det att gå ihop?
Jobbar ALLA deltid? Är det INGEN som börjar jobba kl 7???????
Och INGEN som typ jobbar i affär och måste hämta kl 18.30????????
Nej jag fattar inte.

Jag VET att hon älskar dagis.
Jag VET att hon inte tar skada.
Jag VET att dagis är bra.
Jag VET att vi i dagsläget inte har något val.

Men ändå.
DET GÖR SÅ FÖRBANNAT ONT!!!!

Som tur är, kommer det ske en förändring from 4 Juli i år.
Tobias börjar jobba i Malung.
Detta kommer innebära ca 1.5 tim kortare dagar för lilla K.
Och det gör mig sååååååå GLAD!

Äntligen kanske jag kan vara på jobbet i Vansbro utan att känna dåligt samvete.
Äntligen kanske jag kan lämna och hämta henne utan att ifrågasätta livet.

Ja gud vad jag längtar!!

Den 4:e Juli var det ja.


FRID!

Ett brev.

Från min syster i USA:

"No matter the distance -
the memories, the good times, the thoughts of you
reach across the miles....

So grateful for all the things
that keep you close in heart
when you´re far away."

/Linnea


Vet att hon har det bra och att det är en fantastisk resa hon gör.
Men vi saknar henne iallafall!!


KRAM

Mjau =)

Vår honkatt är dryg.
Hon följer efter mig och jamar och stryker sig och går framför mina fötter så jag snubblar.
Ingen mat verkar duga och till slut orkar jag inte bry mig om henne.

Igår när jag satt och la upp bilder på Morris på bloggen, jamade hon ute i hallen så jag höll på å bli tokig. Jag kikade ut på henne där hon satt för jag tänkte om hon ville gå ut...... och märker att hon inte jamar överhuvudtaget.

Det är då jag inser att det är utanför dörren det jamar.

Morris.

Blev såååå glad!!

Han var superhungrig och åt nästan upp en STOR Mjauburk. Herregud... snacka om utsvulten...


Nu känns det lugnt i magen igen.



Frid!

Oro.

Synd.

Att det inte kunde få fortsätta att bara kännas BRA.

Vår fina katt MORRIS är borta.
Har inte setts till sen i torsdags.

Oron blir en klump i magen.
Är han död, så är han.
Men mest rädd är jag att han plågas och lider.
Kanske överkörd och rädd.
Eller instängd och törstig.

Snälla Morris: KOM HEM!!

Carpe Diem. I verkligheten.

Stannade upp några minuter i söndags.
Insåg att jag kände total lycka.
Sådär djupt och genuint.
Ingenting som grusade, högg, klumpade, förmörkade eller tyngde.

Allt var rent och klart.

Barn som lekte.
I frihet.
Som förr på fäboden.
Vatten i brunnen.
Utedass.
Massor av människor.
Överallt.
Hos varandra i hjärtligt umgänge.
Kravlöst.
Påskkärringar.
Kokkaffe och hembakt fikabröd.
Alla är välkomna.
Skratt och leenden uppblandat med barnagråt.
Liv.
Släkt och vänner i solen.
Barn som plockar vitsippor.
Springcyklar och gemenskap.
Påsk.
En påsk utan snö som blev så bra.

Lycka.

Äkta genuin lycka.

Är så glad att jag fångade dagen och helgen och tar den känslan med mig lång tid framöver.
Kommer somna med ett leende på läpparna.


Jag är lycklig!

Bloggångest!

Har surfat runt på bloggar ikväll.
Och jag får total bloggångest!
Alla skriver så bra och intressant och uppdaterar typ varje dag!!!
Jag fattar inte riktigt hur dom hinner.....

Måste sova.


God natt.

Några bilder....

Men alltså kolla - visst är dom söta?
En blandning av Maine Coon/Norsk skogskatt + Perser/Norsk skogskatt
6 veckor på torsdag.

Mammas gofis.... bäst i hela världen...
Är så glad för att hon kommer vara hos oss heeeela påsken!!

Avslutning Funky Kidz i lördags.
Min tjej dansade 1 dans av 2 - sen började hon storgråta.
Hon ville till Tobias.
Försökte få henne att dansa bredvid dansfrökenJennie.... men inte ens det gick.
Jaja.... inte var väl det hela världen.
Vi var ju där iaf.

3x6-års kalas på bowlinghallen.
Här står de goda vännerna och kollar med spänning hur det kommer gå.

Picnick på studsmattan.
Om lilla K själv får bestämma.
Det var helt ok och inte alls så krångligt som det hade blivit om mamma fått bestämma.


Puss å kram!

Lyx.

Med tanke på höstens referensramar, så är jag särskilt lycklig över:
- Tvättkorgen.
- Diskmaskinen.
- Garderoben.
- Bokhyllan.
- Skrivbordet.
- Badrumsskåpet.
- Kylen.

Det är rena rama lyxen!!

Och det blir bara lyxigare och lyxigare för varje dag.
Inom kort har vi även:
- En hall där man kan hänga kläder.
- Glasskiva i köket så att inte tapeten blir skadad.
- Innerdörrar till toaletten och källaren.

Lite längre fram är siktet inställt på:
- Ett sovrum till oss.
- Ett sovrum till lilla K. (Nu sover vi alla 3 i en dubbelsäng 1 m från kök/vardagsum =).
- Små garderoberna nere för städartiklar/verktyg/glödlampor etc.

Har plockat och donat i helgen. Underbart när saker och kläder börjar få sina platser - och att jag vet att det kommer vara så en längre tid! Känns såååååå bra!!

I morgon jobb + kastrering av hankatten =( och p-spruta till honkatten =)
Tisdag jobb + Leksand på kvällen för att se "Elvis" med Glada Hudik-teatern. NICE.
Onsdag jobb + final i Sveriges mästerkock + Greys

Sen är det PÅSK!


Puss å kram!

3 blogawards....

.... har jag fått...

som jag varken tackat för eller gjort något åt.

Jag skäms för det.
Och vet inte hur jag ska hantera det när det gått en tid....

Nåväl.

Det är som så att jag har fullt upp med att få tiden att räcka till att skriva vanliga inlägg.

Och när jag då får en blogaward så känner jag mig jättehedrad och vill svara på det utan hafsrafs och tidspress utan jag vill göra det bra, genomtänkt och visa min tacksamhet.
Och så skjuter jag upp det för jag vill ju göra det JÄTTEBRA.
Och sen går tiden och jag inser att för att kompensera det jag inte gjort så vill jag göra det SUPERBRA. Så blir det ju liksom "plåster på såren" för det jag borde gjort.
Och tiden går, det dåliga samvetet växer.... och för att göra något för att kompensera det jag inte gjort så väntar jag på att få tiden till att göra något SUPERMEGABRA....

Och tiden går.

Och nu har tiden gått så länge att jag skäms så mycket över att de som varit så gulliga och gett mig detta förmodligen tror att jag skiter i det.

Men så är det inte.

Vill nu tacka er som gett mig dessa fina awards.
Tess med den här awarden
Tigrinnan med den här.
Och Retromary med den här.

TACK SNÄLLA NI!
Tycker om era bloggar och följer er i stort sett varje dag.


KRAAAAM!!

Prickar och färger !!

VAB idag.

Flickan har vattkoppor.
Inte så mycket prickar och inge feber.
Hittills ganska lindrigt men ändå.....

Så det här är vad vi sysselsätter oss med just nu:
















Frid

Twitter oxå! (haha lät som en svordom!)

Blogginläggen är glesa.

Hoppas jag kan bli bättre på det.
Vill ju ha bloggen som en slags dagbok.

Men när tiden är knapp, går det ibland att hitta andra lösningar att komplettera med.

Jag har den här som jag kör emellan de längre blogginläggen:

http://twitter.com/mobykulla

Välkommen till min twitter.


Frid!

Lycka!

I helgen har jag fixat här hemma. Ensam. Utan barn - och i stort sett utan sambo. Det har varit såååååå skönt! Tänk nu på att vi jobbar ihop, reser ihop och - såklart- bor ihop. Jag tycker det är skönt att få lite tid för mig själv...... S

å fredag kväll, lördag dag och lördag kväll, var jag heeelt lonely. Och mycket av det jag ville göra, blev gjort. Dock låååångt ifrån allt ändå.

Men gud vad jag trivs! Myste runt här hemma och spann som en katt.
Mitt hem.
VÅRT hem.....
Ett RIKTIGT hem....
Äntligen.

Sen 1992 då jag tog studenten, har jag flyttat ca 30 gånger. Flytten till lägenheten i somras gång nr 29, flytten till lilla huset nr 30 - och tillbaka till vårat nyfixade hus: nr 31. Nåja... de sista 3 var ju inte med hela bohaget, men.... 28 gånger på18 år..... Usch å fy. Inte konstigt att ordet "flytta" får mig att resa ragg och bli på dåligt humör....

Min mamma sa att hon upplever det som om jag egentligen aldrig bott "på riktigt" sen jag flyttade hemifrån.
Och det stämmer.
Aldrig kunnat packa upp mina grejer.
Alltid tillfälligt.
Eller bara "flyttat in" hos någon annan där grejer redan finns.
Eller bara dåligt boende helt enkelt.....

Men nu. NU bor jag på riktigt.

Började nästan gråta när jag skulle laga mat. Allt flöt på och grejerna fanns där dom skulle. Det var då jag verkligen kände hur jobbig hösten har varit.

Fattar inte att vi stått ut....

Nu ska jag gå och sova. Och i morgon kommer bästaste lilla K!! Så himla härligt att hon kommer till oss igen!

Fridens