Skräck. På riktigt....

Alltså jag vet.
Jag kanske överdriver.
Men shit alltså........

Morgonens händelse förföljer mig.....:

Elton sover i en bedside crib, dvs nära mig men inte i vår säng.
Jag sov själv i vår säng i natt och framåt morgonen så lyfte jag Elton till mig för att få ha honom nära....
Att jag och han sover på det viset, utan babynestet, har kanske hänt max 3 gånger sen han föddes.
Men nu.....det var ju så himla mysigt!

Och vi somnade så.

Jag vaknade av att han sparkade tokmycket med benen.
Han fick ingen luft.
Jag slet snutten - som täckte hans ansikte - bort från näsan (i munnen hade han napp)
han slutade sparka och andades sedan normalt....

Jag minns att jag tänkte: "shit - det där var läskigt!!", men somnade om igen.......

Idag däremot, så har händelsen snurrat runt i huvudet på mig.
Vad hade hänt egentligen, om jag inte märkt att han inte fick luft?
Om det hänt när han låg i sin bedside crib.
Hade han fixat det ändå?
Hade han haft möjlighet att skrika?
Hade han kunnat vrida på huvudet och på så sätt fått bort snutten?
Eller hade han......hade han.....helt enkelt kvävts?   *ryser*

Uuuuhhhh... sånna här tankar gör mig galen!
Men kanske.....kanske är det nu jag ska tacka "gud" på riktigt.
Tacka att vår son lever.

Jag kanske är lite väl dramatisk i det här.
Men jag kan inte sluta tänka på det......
Kan inte sluta tänka på vad som kunde ha hänt.....

Var rädd om er.

Frid