tisdag 21 oktober 2014

Cooolt!!

Alltså det här att känna bäbisens sparkar - det är såå himla häftigt!! Jag slutar nog aldrig att fascineras!  Och jag blir så vansinnigt nyfiken på vem han är!
V 24 nu.....*längtar*

Frid

fredag 3 oktober 2014

Tung

Den här graviditeten är tung.
JAG är tung.
Inte gått upp så mycket men är ju kraftigt överviktig från början.....
V 21 nu.
Stor som om jag är i v 35.
Det känns som en evighet till februari.
Trött och totalt orkeslös, vill inget - bara vila. Tråkig som mamma, tråkig som sambo, tråkig som vän. 
Vill så mycket men klarar inte av det.
Och jobbet skulle jag behöva vara på 150% och inte bara 100% som det är nu....ligger efter massor men fixar inte 14 tim/dag...
Personal väntar på svar på frågor, politiker väntar på utredningar och lösningar. Och jag försöker hinna allt samtidigt men känner bara känslan av att inte räcka till.
Men jag kämpar på!

Och skrutten i magen rör sig och bökar runt.
Är så lättad över att ultraljudet gick bra och dessutom vet vi ju nu att det blir en lillebror :-)

Frid

söndag 14 september 2014

Att känna så det gör ont...

Vår 2-åring sover gott i sin mjuka säng.
I ett varmt rum.
Med nattlampa.
Iklädd pyjamas.
Med torr och ren blöja.
Nappen i munnen.
Mamma och pappa i närheten.

Valde var helt ensam i skogen natten till idag.
Kall, blöt, frusen och en blöja full av kiss o bajs.
Ingen mamma och pappa.
Helt ensam i mörkret.
Utan jacka.
Vilse.
Och endast 2 år.

Jag ältar och ältar och har gråtit i omgångar i dag.
Vad tänkte han på där i mörkret i sin ensamhet?
Grät han?
Ropade han förtvivlat efter mamma och pappa?
Sov han något?
Var han rädd?

Mitt hjärta värker.
Han är lika gammal som vår skrutt.
Och det är i dessa tankar det känns som värst.... det kommer så nära och tankarna är lätta att tänka. Känslorna hamnar utanpå....
Hur hade Elton klarat en ensam natt i mörkret?
Jag hoppas jag slipper veta.....

Skönt är iaf att Valde är funnen.

Och jag skyller mina gråtattacker under dagen på gravidhormoner. .. :-I

Frid

måndag 11 augusti 2014

Viktiga ord att tänka på gällande barns kroppar!

Kopierade texten från facbook där någon länkat till denna text.....:
Såååå viktigt att tänka på för min del och för ALLA som på något sätt kommer i kontakt med barn.... Klara har redan börjat orda om att hon är tjock.... Hon väger idag ca 24 kg och är snart 9 år......


How to talk to your daughter about her body, step one: Don't talk to your daughter about her body, except to teach her how it works.
Don't say anything if she's lost weight. Don't say anything if she's gained weight.
If you think your daughter's body looks amazing, don't say that. Here are some things you can say instead:
"You look so healthy!" is a great one.
Or how about, "You're looking so strong."
"I can see how happy you are -- you're glowing."
Better yet, compliment her on something that has nothing to do with her body.
Don't comment on other women's bodies either. Nope. Not a single comment, not a nice one or a mean one.
Teach her about kindness towards others, but also kindness towards yourself.
Don't you dare talk about how much you hate your body in front of your daughter, or talk about your new diet. In fact, don't go on a diet in front of your daughter. Buy healthy food. Cook healthy meals. But don't say, "I'm not eating carbs right now." Your daughter should never think that carbs are evil, because shame over what you eat only leads to shame about yourself.
Encourage your daughter to run because it makes her feel less stressed. Encourage your daughter to climb mountains because there is nowhere better to explore your spirituality than the peak of the universe. Encourage your daughter to surf, or rock climb, or mountain bike because it scares her and that's a good thing sometimes.
Help your daughter love soccer or rowing or hockey because sports make her a better leader and a more confident woman. Explain that no matter how old you get, you'll never stop needing good teamwork. Never make her play a sport she isn't absolutely in love with.
Prove to your daughter that women don't need men to move their furniture.
Teach your daughter how to cook kale.
Teach your daughter how to bake chocolate cake made with six sticks of butter.
Pass on your own mom's recipe for Christmas morning coffee cake. Pass on your love of being outside.
Maybe you and your daughter both have thick thighs or wide ribcages. It's easy to hate these non-size zero body parts. Don't. Tell your daughter that with her legs she can run a marathon if she wants to, and her ribcage is nothing but a carrying case for strong lungs. She can scream and she can sing and she can lift up the world, if she wants.
Remind your daughter that the best thing she can do with her body is to use it to mobilize her beautiful soul.
This post originally appeared on hopeave.wordpress.com.

Frid!


söndag 4 maj 2014

Min begravning

Så - nu har jag äntligen gjort det!
Börjat fila på min begravning.
Detta för att underlätta för mina anhöriga den dan det är aktuellt....

Bl.a. har jag skrivit att jag vill att besökarna gärna får ha kläder i cerise, grön, vitt, svart.
Och att första låten som spelas gärna får vara "Mio min mio".
Och att det gärna får applåderas efter att någon sjungit eller spelat.
Och att jag gillar liljekonvaljer, vita liljor och vita rosor.
Men att är det sommar när jag dör, så vill jag gärna ha blommor från min mammas trägård vid sjön.
Jag vill ha foton på mina barn och Tobias med mig i kistan, och gärna några utvalda saker som barnen får skicka med - gosedjur eller pyssel eller något annat....
Jag vill ha mycket musik och sång.....
mm
mm

Detta har jag skrivit in i vita arkivet via Fonus.
Kan säga att det är en aningen absurd känsla och jag skriver där med gråten i halsen och tårar i ögonen.....:
Det får ju inte hända!
Döden skrämmer mig så mycket men kanske är det här ett sätt att lära mig hantera den?

Nåväl.
Det känns iaf jätteskönt att jag tagit tag i detta.
Nu ska nästa steg tas, dvs att få mina  och Tobias föräldrar att skapa konton och berätta hur de vill ha det den dagen det blir aktuellt...

Och du? Har du gjort det?
Är iaf ett tips från mig till dig om du inte har det.


FRID!

onsdag 23 april 2014

Lite av varje....

Alltså den här åldern som Elton är i just nu, dvs 1 år och 9 månader är helt underbara!
Den där lilla parveln skakar om mitt hjärta varje dag och det känns som om jag ska sprängas av kärlek! Guuud vilken härlig tid när orden kommer mer och mer och han förstår så mycket av det vi säger.
Det är häftigt när det liksom växer fram en egen individ med en egen vilja som tydligt markerar vem han är och vad han vill. (och vad han INTE vill... )

Och vädret. O.M.G!!! 2 dagar har vi spenderat hemma då Elton är sjuk igen. Feber igår, snorig och hostig - då kommer alltid förkylningsasman som ett brev på posten. Dock har vi varit ute lite varje dag - är verkligen svårt att hålla sig inne när solen lyser som på en sommardag!

Och här hemma är det som vanligt don överallt med både sånt som ska slängas, säljas och sorteras. Skönt är dock att övervåningen börjar komma i ordning utan att flytta smickfulla lådor ner i källaren eller till ett annat rum - de börjar faktist bli tomma istället! Gött så in i bomben! Men som alltid är det huuuur mycket mer som helst men jag vet att jag måste försöka se mer till vad jag faktiskt gjort och inte till det jag INTE gjort.

Påsken firades både i Hånäset och i Lyån detta år. Klara kom inte till oss förrän på söndagen och vi valde att åka upp på lördagen istället för på torsdagen som vi vanligtvis brukar göra.
Det var skönt att ta det lugnt och packa utan stress. Dock blev ju själva påsken kortare än den brukar då påsk alltid innebär Lyån för mig. Nåväl - det kommer fler år....

Klockan är nu 23.50 och jag borde ha lagt mig för en timme sen.
Dags att duscha och krypa till kojs.

Frid!




tisdag 18 mars 2014

Som det ska va....



Ok, skittråkigt bild men....
Det är såhär jag vill ha det:

Järpar gjorda av älgfärs från Lylaget. Innehåller bla ekologisk gul lök och ekologisk grädde och ekologiska ägg. Stekta i svenskt smör (dock ej ekologiskt denna gång).
Pressad ekologisk potatis.
Hemgjord lingonsylt.
Ekologisk inlagd gurka.
Ekologiska rivna morötter.
Ekologisk majs.
Sås gjord på bla ekologisk buljong och ekologisk grädde.

Mitt samvete mår gott. 
Klumpen i magen över kemikalier, miljö och djur som plågas,  får vila en stund....


Dessutom så var det j-ligt gott!!!


Frid!

:-D


torsdag 27 februari 2014

Ett litet men stort samtal....

Direkt när jag lämnade av henne vid skolan idag, fick jag en klump i magen.
Vi kramades inte eftersom jag satt vid förarstolen när hon klev ur.
Hon tittade på mig när hon klev ur och sa "Hejdå mamma"
Då slog det mig ju att hon efter fritids åker direkt till sin pappa och att vi då inte ses förrän på måndag.....

Hela dagen gnagde den där "icke-kramen" i magen. På lunchen var jag nära att åka dit bara för att krama henne men gjorde det aldrig....

Rädslan över att det skulle hända henne något och att att jag då för alltid skulle bära med mig den dära "icke-kramen" låg som en dimma över min dag.

Men vid kl 16 ringde min telefon. Och om ni bara visste så gott det kändes när det står hennes namn i displayen. Ett piggt "Hej mamma" gjorde att klumpen försvann och allt kändes lugnt igen.
Och från att ha varit skitsvår att prata i telefon med så är hon numera tvärtom och pratar och pratar och pratar... och jag älskar´t!
Vet att det kan ifrågasättas om hon är för liten för telefon men.... jag tycker det är toppen! Dock har hon givetvis restriktioner i hur och när hon får/inte får använda den.

Är glad att klumpen i magen försvann.


Frid!

onsdag 26 februari 2014

Fulländat men ändå låg....

Det stressar mig att förstå, att jag borde förstå bättre, och vara så lycklig som jag ju egentligen skulle kunna vara.
Föräldrar, bonusföräldrar, syskon, syskonbarn, svärföräldrar och vänner i livet.
Jordens finaste barn och en fantastisk sambo.
Bra jobb, ett hus som jag trivs i, på platsen där jag vill bo, och fullkomligt nöjd över det liv jag hittills levt.
Men ändå känner jag mig inte glad. Inuti.
Vet ju, att det inte kommer vara såhär för alltid.
Död och sjukdomar skrämmer mig så jag mår illa.
Ändå njuter jag inte mer trots att allt är "fullkomlig"t och "helt".
Någongång kommer sorgen.
Och jag vet att jag kommer ångra att jag inte var mer tillfreds och lycklig då, förut.
Alltså nu.
Det där att leva i nuet.... ja jag vet........men hur gör man? Vad är att leva i nuet?
Jag undrar vad som fattas mig.
Vad det är som gör att jag inte bara kan må gott.
Det stressar och tynger mig.
Ger mig huvudvärk och spända axlar.
Gör att jag tappar farten och orken.
Gör mig ledsen.

Jag undrar vad det är som saknas, vad det är som gör att jag inte mer, i hjärtat, tar till vara på det jag har.
Varje dag känner jag tacksamhet över mycket.
Ändå känner jag mig låg...
Varför?



tisdag 4 februari 2014

Det går inte.

Nej mina vänner - det går inte.
Jag får inte ihop livspusslet som jag önskar.
Något måste ändras - men vad?

Kl är nu 01:54 och jag ska upp vid 6.
Alltså är det dags att sova.

(Och mängder med saker förblir ogjorda)

God natt

fredag 31 januari 2014

Stockholm Stockholm stad i världen

Stockholm medför blandade känslor för mig - bodde här i 2 år och hade b.la. i särklass den både värsta och bästa tiden i arbetslivet här. Värsta som Restaurangchefstrainee på McDonalds, bästa som kallskänka och servitris på Wallmans Salonger. Med bästa menar jag i detta den roligaste tiden..

Åker tunnelbana.....det fyller mig både med lite glädje men också lite sorg. Det är spännande att se så många olika människor - alltifrån klädstilar till attityder och beteenden, men också så upplever jag alla så inåtvända och helt i sina ecna världar.  Inte ett leende så lång ögat når utan snarare en känsla att jag är konstig som ler åt dem jag möter.....
Undrar hur det var innan den smarta telefonen kom..... vad gjorde folk då på tunnelbanan? Böcker och tidningar? Eller lyfte man blicken ibland?

Snart dags att kliva av.
Kurs ang de ständiga förbättringar vi jobbar med i vår kommun.

Sen till Täby igen för att hänga med familjen vi träffade i Thailand.
Sååå kul att ses igen!

Ps. Vintern är härligare hemma i Dalarna än här!!!

Frid



tisdag 14 januari 2014

Mitt 2013

2013 var året då......:


- Elton fyllde 1, Klara fyllde 8, Tobias fyllde 36 och jag fyllde 40. (Fattarni: FYRTIO!!!!!)

- Elton och Klara fick sin första kusin och jag blev faster åt en underbar Signe!!

- Jag för 1235651219:e gången lovade mig själv att gå ner i vikt.

- Jag för1235651219:e gången misslyckades med att gå ner i vikt.

- Jag genom ett engelskt program om "våra pinsamma kroppar" insåg att jag förmodligen har delade magmuskler så till den grad att de är svårt att träna ihop dem. Diastatis Recti kallas det och gör att magen får en gravidform - speciellt efter matintag. Givetvis påverkar min övervikt men jag skulle inte lida lika mycket av mina kilon om magen var mer normal då det i dagsläget knappt går att ha kläder på sig på ett ok sätt - jag ser ut att vara gravid i 7-8 månaden och det är inte så j-a kul när så inte är fallet.....

- Vi under hösten fick vårt 3:e missfall - eller rättare sagt ytterligare ett Missed Abortion i v 11.

- Jag  var på Bruce Springsteen för 4:e gången i mitt liv.

- Vi var på ett sagobröllop som varade i 3 dagar och som på allvar fick oss att tänka på hur vi vill ha det den dagen vi gifter oss. Detta bröllop fick mig att skratta och gråta om vartannat och hela helgen osade KÄRLEK. Glömmer det aldrig....

- Vi fick en ny entrétrapp av svärfar +och vi fixade gården på ett tillfälligt och enkelt sätt med duk+grus så vi sluppit kladd både på vår och höst.

- Jag var föräldraledig tom april, sen 40% tom augusti och 100% from september.

- Vi den 28/11 reste till Thailand i 2 veckor och befann oss där när jag firade min 40-års dag.

- Jag lärde mig att jag aldrig någonsin mer ska resa med en 1.5 åring på en långflygning.

- Elton lärde sig sitta vid 5,5 månader och lärde sig gå vid 11,5 månader.

- Klara började 2:an och Elton skolades in på dagis på avdelningen Bikupan.

- Vi firade midsommar på västkusten med goda vänner, inhysta i deras ministuga på Hafstens Camping.

- Och sa jag att jag fyllde fyrtio förresten... Herregud - hur gick det till? Tog ju nyss studenten och sjöng "fy fan va vi är bra" (Studenten togs för 22!!!! år sen!)
---------------------------------------------------------------------------------------

Totalt ostrukturerat och inte vet jag om jag egentligen fått med allt jag vill. Därav kommer detta inlägg så sent och har legat och skvalpat i väntan på .... ja på vad? Sååå likt mig!

Sen ska jag försöka mig på att göra "löften" för 2014.

Frid!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...