Fulländat men ändå låg....

Det stressar mig att förstå, att jag borde förstå bättre, och vara så lycklig som jag ju egentligen skulle kunna vara.
Föräldrar, bonusföräldrar, syskon, syskonbarn, svärföräldrar och vänner i livet.
Jordens finaste barn och en fantastisk sambo.
Bra jobb, ett hus som jag trivs i, på platsen där jag vill bo, och fullkomligt nöjd över det liv jag hittills levt.
Men ändå känner jag mig inte glad. Inuti.
Vet ju, att det inte kommer vara såhär för alltid.
Död och sjukdomar skrämmer mig så jag mår illa.
Ändå njuter jag inte mer trots att allt är "fullkomlig"t och "helt".
Någongång kommer sorgen.
Och jag vet att jag kommer ångra att jag inte var mer tillfreds och lycklig då, förut.
Alltså nu.
Det där att leva i nuet.... ja jag vet........men hur gör man? Vad är att leva i nuet?
Jag undrar vad som fattas mig.
Vad det är som gör att jag inte bara kan må gott.
Det stressar och tynger mig.
Ger mig huvudvärk och spända axlar.
Gör att jag tappar farten och orken.
Gör mig ledsen.

Jag undrar vad det är som saknas, vad det är som gör att jag inte mer, i hjärtat, tar till vara på det jag har.
Varje dag känner jag tacksamhet över mycket.
Ändå känner jag mig låg...
Varför?