Bråk

Var på möte ikväll, med ett gäng föräldrarepresentanter....
Jag hade bjudit in mig själv för att få berätta om hur vi gör vårt bästa för att tillgodose deras barn med bra och god mat.

Jag fick ju skylla mig själv: det blev en sen kväll.....

Hade trixat för att få em att gå ihop:
- morfar hämta på dagis, skjutsa till dansen, hem ge henne mat......
- mormor hämta hos morfar för att skjutsa på skidskola.

Trodde jag skulle vara hemma kl 19.30.
Tänkte att vi iaf kunde få en halvtimme tillsammans innan läggning.
Har lite ångest - för hon åker till sin pappa i morgon.....

Kl 19.45 var jag fortfarande på möte - i Vansbro.

Skyndade mig hem.

Och möts av en megajättesur tjej.
Sur för att hon inte fick ha sitt nya nattlinne (som i min värld verkligen måste tvättas innan det används....ni vet: kemikalier, smuts och färgrester... )
Sur för att hon måste duscha.
Sur.
Sur.
Sur.

Jag gör vad jag kan för att behålla lugnet.
Tänker KOMET KOMET KOMET.... (föräldrautbilningsprogrammet...)
Men gick käpprätt åt h-e...

Jag tappar greppet och blir SUR tillbaka.
Samvetet börjar gnaga.
Jag VILL så gärna ha en bra kväll med henne innan hon somnar.
Jag VILL men jag KAN INTE!

Går därifrån och lämnar en gråtandes, hulkandes liten tjej med Tobias.
Tur att han finns.
För jag orkar inte.
Är stressad över en massa fakturor som jag måste skriva också.
Vet att kvällen blir sen.
Vill inte ha nåt krångel.

Men krångel blir det.
Tårar och ledsamheter.
Och jag blir såååå besviken.
På lilla K - och på mig själv.

Som tur är blir vi sams.
Vi kramas, pussas och gosar.
Men minnet av den misslyckade kvällen, biter sig fast.
Önskar så att jag kunde få en förmiddag med henne i morgon.
Men det är vackert att bita i det sura äpplet och "kasta in" henne på dagis.
För att sedan inte träffa henne på 5 dagar.
Saknar henne redan.....



Puss.