Oro.
Synd.
Att det inte kunde få fortsätta att bara kännas BRA.
Vår fina katt MORRIS är borta.
Har inte setts till sen i torsdags.
Oron blir en klump i magen.
Är han död, så är han.
Men mest rädd är jag att han plågas och lider.
Kanske överkörd och rädd.
Eller instängd och törstig.
Snälla Morris: KOM HEM!!
Etiketter: Osorterade inlägg
2 kommentarer:
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Åh, jag är så glad att jag bor där jag bor! Risken att mina katter ska bli överkörda är väldigt små.
Dessutom är det LAG på att mina katter ska sova inne på nätterna, om nån är ute en natt får han utegångsförbud ett helt dygn. ;-)
Men det funkar än så länge! Och det är jag tacksam för.
Hoppas Morris hittar hem snart!
//Tess
(Och det var jag som raderade ovanstående kommentar, jag var inloggad som fel användare...)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida