Tänker.

Är på lunch.
Själv.
Det är tur det...:
Vill inte prata. Bara tänka.
På livet .
Och på döden....
Sommarpratarens ord ekar i mitt huvud.
Både hopp och förtvivlan.
Glädje och sorg.
Jag längtar hem.
Till de mina.
Vill krama den lilla barnkroppen och snosa in hela hennes väsen.
Vill krypa in i min älskades famn och förklara min kärlek.
Vill berätta för föräldrar och syskon att de betyder mycket för mig.

Är så glad över livet.

Tack.