Ett litet men stort samtal....

Direkt när jag lämnade av henne vid skolan idag, fick jag en klump i magen.
Vi kramades inte eftersom jag satt vid förarstolen när hon klev ur.
Hon tittade på mig när hon klev ur och sa "Hejdå mamma"
Då slog det mig ju att hon efter fritids åker direkt till sin pappa och att vi då inte ses förrän på måndag.....

Hela dagen gnagde den där "icke-kramen" i magen. På lunchen var jag nära att åka dit bara för att krama henne men gjorde det aldrig....

Rädslan över att det skulle hända henne något och att att jag då för alltid skulle bära med mig den dära "icke-kramen" låg som en dimma över min dag.

Men vid kl 16 ringde min telefon. Och om ni bara visste så gott det kändes när det står hennes namn i displayen. Ett piggt "Hej mamma" gjorde att klumpen försvann och allt kändes lugnt igen.
Och från att ha varit skitsvår att prata i telefon med så är hon numera tvärtom och pratar och pratar och pratar... och jag älskar´t!
Vet att det kan ifrågasättas om hon är för liten för telefon men.... jag tycker det är toppen! Dock har hon givetvis restriktioner i hur och när hon får/inte får använda den.

Är glad att klumpen i magen försvann.


Frid!