Det dåliga samvetet

Två dagar i rad är min dotter lilla K:
- först på dagis när vi lämnar.
- sist på dagis när vi hämtar.

Förstår inte hur det är möjligt att alla de 66 barn som är inskrivna, har möjlighet att INTE vara där varken tidigt eller sent. Har ALLA familjer möjlighet att att jobba deltid? Eller är ALLA hemma med barn nr 2 el 3 el 4?

Förstår inte hur folk får ihop det.

Och förstår inte hur jag ska slippa det dåliga samvetet.

Många tycker det är KATASTROF när deras barn är på dagis längre än kl 15....
.. så va f*n ska JAG säga då? Lämnar kl 7.10, hämtar kl 17.15. Kul? NOT!!!
Det gör så f*cking ont i mitt hjärta, och ändå finner jag ingen utväg.

Ja kanske skulle jag KUNNA gå ner i tid, men mitt jobb funkar inte på det sättet. Det är minst heltid som gäller. Jobba hemma har jag tjatat om att få göra 1 gång i veckan för att kunna hämta henne kl 15 de dagarna. Men icke sa nicke. Inte i dagsläget iaf. Men nu har jag precis fått en ny chef och jag hoppas han har lite mer förståelse för en mammas dåliga samvete och önskan om mer tid med sitt barn... Jag hoppas....

Jag har ett bra jobb och jobb växer överlag inte på träd. Så jag har inget val än att varje dag brottas med känslan av att vara en sämre förälder, för det är just så det ser ut i allmänhetens mått på bra och dålig.
- Inskolning på dagis typ när barnet är 15 år: skitbra förälder.
- Minsta möjliga tid på dagis, typ max 1 minut: skitbra förälder.
- Inskolning direkt när barnet är 1 - 1.5 år pga att föräldradagarna plockats ut då ekonomin inte tillåtit att vara hemma deltid tills barnet är typ 15 år: skitförälder.
- Långa dagar på dagis: skitförälder.

Ja ja ja - jag vet att jag överdriver och att det förmodligen är JAG som skapar mig en bild av att folk tänker/tycker såhär. Men faktum är också att jag väldigt ofta får höra att det är så det fungerar. Inte att de säger direkt till mig att jag är en dålig förälder, men man liksom hör ju hur folk pratar....

Men det är fantastiskt att jag har ett sånt stöd runtomkring mig. Ikväll bönade och bad lilla K om att jag skulle komma och hämta henne kl 15. Och tyvärr är det helt omöjligt då jag har ett möte med kostombuden på äldreomsorgen i morgon - inget man bokar av liksom.
Men jag lovade att jag skulle kolla om jag kunde ringa någon annan. Jag insåg snabbt att jag direkt hade ca 5 st jag skulle kunna ringa. Men lilla K valde mormor.

Så vi ringde mormor och lilla K sa:
- Mommo kan du komma och hämta mig kl 3 i morgon?
Varpå mormor svarar:
- Åhhhh FÅR jag det? Vad GLAD jag blir! Det vill jag jättegärna!!

Jag blir nästan tårögd. Så fantastiskt att känna att hon verkligen VILL hämta henne och att hon gentemot lilla K får henne att känna att det är mommo som är tacksam att hon kommer dit. Här behövs inte bönas och be för att få hjälp. Och så är det ofta bland mina närmaste. Många gånger ringer DOM och BER om att få hämta henne från dagis. Jag är så glad för det. Och tacksam. Det gör gott i en mamma med dåligt samvete.

Och här har jag ju nr 3 som jag ska berätta att betyder mycket för oss. Mommo. En bukett blommor och en innerlig kram sitter nog på sin plats. Kanske inte i morgon men en annan dag. Nej just ja! - Det var ju SÅ jag INTE skulle göra. Utan handla direkt istället. För tänk om man inte hinner säga det man vill.....

Gör det du med, till någon du uppskattar.

Kramen!