Psykologen

Ja jag vet inte jag.....

Kan ju inte påstå att besöket hos psykologen idag gav mig det jag ville ha.

Inte än iaf.

Ja - för nu verkar det visst som jag ska dit en gång till!!??

Hallåååå - jag ville ju ha en lösning, en quick fix NU.

Typ, här har du en lista på saker du ska göra för att slippa dödsångest/rädsla/oro...

Och trolleritrollera - så är allt på en normal nivå.

Vad som nu är normalt.....?

Nej här skulle vi börja från början.

Varför var jag där?

Vem är jag?

Hur ser mitt liv ut idag?

Hur HAR mitt liv sett ut?

Uppväxt?

Relationer till andra.

Relationen till mig själv.....

mm

mm

mm

....................

Så jag berättade.

Det jag hittills har kommit fram till om mig själv.

ex:

- Separerade föräldrar, lycklig/nödvändig separation.

- Separerad själv. lycklig/nödvändig separation

- 2 fantastiska bonusföräldrar i MIN uppväxt

- 2 fantastiska bonusföräldrar i MIN DOTTERS  uppväxt

- Delat boende

- Skapligt självförtroende

- Usel självkänsla

- Höga krav på mig själv. För höga = resulterar i en känsla av att aldrig lyckas. + Dåligt samvete.

- Duktig på att förakta och klanka ner på mig själv.

- Strävat efter bekräftelse, JÄMT. Först från förälder, sen från andra. Var jag inte tillräckligt snygg, så fick jag väl lov att skrika, skräna och skämma ut mig på ena eller andra sättet... (huvva - rodnar)...

- Oftast valt killar/män som ljugit och bedragit. (varför skulle jag få ha det bra lixom...)

- Oftast den som älskat mest (dryg) - eller var det kärlek egentligen eller var det mer: strävan-efter-bekräftelse-oro-i-magen-rädsla-att-bli-lämnad-svartsjuka mm mm mm som jag kände och trodde det var kärlek?

- Noll respekt gentemot mig själv, alltid berätta att jag inte duger.....

mm

mm

mm

mm

Och jag förstår fortfarande inte vad det är hon vill ha fram?

Hur kan hon liksom koppla dödsångest/rädsla/oro till.....den jag beskriver att jag är?

Vart är universallösningen lixom?

Hon pratade om att "till slut går det inte längre utan det börjar att krackelera"

Och jag bara: "VAD är det som krackelerar????"

Och hon ritade nån bild som skulle föreställa mig och förklarade utifrån den...

Om jag fattade?

Nja......hmmmm.....ska erkänna att jag mest är förvirrad och förvånad.

Trodde inte att det skulle grävas i mitt inre....

Men samtidigt så är jag ju nyfiken.

Vill veta mer vad hon liksom kommer fram till.

Och jag VILL ju verkligen försöka förstå va f*n det handlar om så jag kan ta kontrollen över det hela och få leva i tacksamhet och glädje över mina barns liv och framtid och inte i tacksamhet för rädslan ifall de dör.....

Så.

Jag ska alltså dit igen.

Om typ en vecka.

Jag återkommer i frågan.

Sov så gott

Kram

/// F