Tidig morgon - igen!!
Fattar inte.
05.12 "mamma"!
Lilla K står utanför sovrumsdörren. T öppnar och släpper in henne, hämtar täcke och kudde och bäddar ner henne mellan oss.
Tänker att hon BORDE somna om med tanke på att hon inte sov något igår dag och la sig dessutom sent igår kväll.
Hon ligger och vänder och vrider i ca 20 min. Sen vill hon ha sin nalle. Det går ett tag och hon vänder och vrider..... Till slut går T upp och styr och ställer med tv, täcke, kudde, docka, nallar och något att äta. Vi tänker att vi kan få slumra till ett tag.... Det går väl 20 min, sen kommer hon och ska ha hjälp med att kissa.
Jag ger upp.
Och går upp.
Såhär är det alltid när hon är hos oss. Och så har det varit så länge jag kan minnas: hos hennes pappa sover hon till 7 - 7.30 - 8 - 8.30.... och ibland längre....
Fattar inte.
Varför är det sån skillnad?
Är det för att vi säger att hon ALLTID ALLTID ALLTID får komma till oss? Jag har ju varit tydlig med det så att hon inte ska känna sig ensam, rädd och övergiven. Vill att hon alltid har vårt varma täcke och vår varma famn att krypa in i...
Men det kanske är det vi gör fel?
Kanske ska vi säga att hon INTE får komma till oss förrän vi säger till?
Ger vi en för stor möjlighet så att hon utnyttjar den?
Barn är ju smarta liksom......
Eller känner hon i grund och botten en otrygghet när hon är hos oss? Eller känner hon en otrygghet hos sin pappa?
Vid graviditeten så hörde jag ofta att en orolig mamma - gör sitt foster likadant....
- är det just DET som spökar nu? Jag var en mkt orolig, ångestfylld, ledsen och bekymrad mamma både under graviditet och under hennes första år.... Har det satt sina spår hos henne? Känner hon ingen ro när hon är hos oss?
Hennes pappa är ju lugnare och coolare och förhåller sig mycket mer sansat till saker än vad jag gjort - och gör.
Eller handlar det om olika energiflöden? Typ vart sängen står i rummet?
Nej, som sagt...
Jag fattar inte.
*suck*
*gäsp*
Men får väl tänka att det är ett bra sätt för oss att få FLER timmar tillsammans... dock känns det inte som om de blir så innehållsrika.... :-/
*gäsp*
Etiketter: Föräldraskapet
upplagd av mobykulla @ februari 27, 2010
3 kommentarer
3 kommentarer:
Har du provat nån gång att säga "NEJ vi ska sova, å du ska sova i din säng!"
Du lär bli lite med "gittu". Hon dör inte av att bli tillbakaskuffad i sin säng!!! :)
Kom på att jag inte ska ge råd...ni har säkert prövat allt. kram!
Jag tror... att om man lyfter sina "problem" inför andra, så måste man vara beredd på att få råd....
Vill man inte ha råd utan någon som bara lyssnar -då tycker jag det är upp till en själv att säga det.
För de som ger råd gör det oftast i välmening och är ett sätt att visa att man bryr sig om. Men självklart kan det bli fel i många lägen, men som "rådgivare" är det alltid svårt att veta när det är rätt eller fel och kanske behöver man "hjälp" i om man är "för mycket"
I den här frågan som jag lyft här... tar jag tacksamt emot råd....
Har funderat på det du skrev och håller på och vänder och vrider för att "känns på" tipset. Får sen se hur vi gör - om vi testar eller ej.....
Kram!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida