Skrapning*

I morse hade jag ont i brösten.
Nu har jag inte det längre.
Graviditeten är helt avslutad.
Inget foster finns kvar, allt är borta, endast en framkallad mens finns kvar.
Tillbaks på ruta 1......

Snopet.

Fortfarande kommer glädjetankarna att "vi ska ha barn i mars!!", men sen kommer jag ju på att det inte är så längre.....
Något hände.
Något stämde inte.
Fostret är inskickat på analys.
Det både oroar och känns bra.
Dom säger att de gör det när missfallet sker så pass sent.
Men jag har aldrig hört det tidigare och det skapar oro...
Såg hon/misstänkte hon något hon inte berättade?
Var det något konstigt som kan innebära att vi inte kan få barn tillsammans?
Att mina ägg inte är ok längre?
Att jag är för gammal?

Frågorna är många och i flera av dem har jag inga svar. Än så länge.
Och jag vet inte om de känns lika stora i morgon eller nästa vecka.
Kanske känns allt mer "normalt" då.....

Men överlag har det gått över förväntningarna idag.
Det har konstigt nog känts ok.
Som om kroppen redan förberett sig på det här och redan nu börjat blicka framåt istället.
Visserligen är det ju inte så trevligt att ligga där med 5 strålkastare riktat mot... ja ni vet vad.... och 4 personer som befinner sig i rummet när man ligger helt utlämnad och i ett läge som inte direkt är bekvämt......
Men men..... bara att bita ihop.
Hade inget val.
Bara att ta skiten.

Nål i armen. Lugnande. 4 bedövningssprutor i livmodern. Instrument som rotar runt. Och sen en typ tandläkarsug som suger ut allt.....
Trevligt va?
NOT.

Dåsig och trött hela dagen. Och en konstig känsla av tomhet.
Kanske är det besvikelsen.
Kanske är det just.... tomhet.

Ledsen då? Är jag det?
Nej jag tror inte det.
Inte idag iallafall.
Trodde ju att jag skulle bryta ihop totalt.... men jag känner mig mycket lugn, förnuftig och sansad i det här. Kanske är det på gott och ont. Kanske kommer det över mig nån annan dag än idag.
Kanske den dagen jag blir gravid igen.
Kanske är det då den stora oron och rädslan kommer.
Oron över att det ska hända igen.......

Men en viktig sak har jag lärt mig av det här:
Människan klarar av långt mycket mer än vad man tror innan man upplevt det.
Och det är en trygghet i min annars oroliga själ.

I morgon är det en ny dag.
På ett sätt en helt vanlig vardag.
På ett annat sätt en ofattbart ovanlig vardag.

Jag har blivit en erfarenhet rikare.
På gott och ont såklart.

Var rädda om varandra där ute.

Frid

------------------
*Skrapning

Allmänt En gynekologisk skrapning är en behandling som man till exempel kan få gå igenom om livmoderns slemhinna är mycket tjock och man har problem med rikliga, akuta blödningar från livmodern. Vid behandlingen skrapas livmoderslemhinna ut och blödningarna avtar. Skrapning kan också behöva göras efter ett missfall om man har smärtor eller rikliga blödningar, och vid vissa aborter. Vid skrapningen för läkaren in en liten skrapa eller sug genom slidan för att försiktigt skrapa eller suga ut blod, slemhinna och eventuellt annan vävnad.
Förberedelser För att det inte ska göra ont får man lokalbedövning eller så blir man sövd under skrapningen. Om man ska bli sövd får man inte äta något timmarna före undersökningen.
Hur går behandlingen till? Först vidgas livmoderhalsen något eftersom den är trång. Sedan förs en liten skrapa eller sugkateter in i livmodern och med den skrapas eller sugs försiktigt slemhinna och annan vävnad ut. Om man är lokalbedövad kan det kännas lite obehagligt men det gör inte ont. Skrapningen tar fem till tio minuter.
Hur mår man efteråt? Efter behandlingen kan det göra lite ont, ungefär som vid mensvärk. Man kan också blöda lite under några dagar. Så länge man blöder ska man avstå från samlag, bad och hård fysisk träning. Man ska inte räkna med att kunna jobba samma dag som behandlingen eftersom man kan behöva ta det lugnt efteråt.