Att älska sig själv... är många dåliga på

Det är lustigt, det där...

.....att möta människor, som i min värld alltid varit något extra. Har sett dem på håll och tyckt de varit sååå fina, snygga, smala.... Eller pratat med några som alltid i min värld varit så otroligt pålästa, kunniga och karismatiska.....

.... och inse att så många av dem är urusla på att förstå sina egna goda egenskaper eller hur fina dom är.

I helgen har jag mött flera stycken som istället delat med sig av alla "fel" de upplever att de har.
Precis som jag gör.

Visst är det sorgligt?
Har liksom inte tänkt på det i samma utsträckning när det gäller mig själv.
Men det blir så tydligt när andra beter sig likadant.

Tänkte att världen nog skulle vara så mycket enklare om människor är snälla mot sig själva. Vet iallafall att MITT liv skulle bli så mycket bättre.
Så jag övar på det.

Men vad beror det här fenomenet på?
Varför älskar vi inte oss själva?
Har det med jantelagen?
Eller obefintlig självkänsla?

Och hur gör vi för att inte föra över det här på våra egna barn?
Anser att det är en stor och viktig fråga.

Kan ju säga att den föräldrautbildning vi går, dvs kometprogrammet som erbjöds alla föräldrar till barn mellan 3-11 år, är suverän.
Jag känner mig redan efter 2 ggr mycket tryggare i min föräldraroll och vissa förändringar vi gjort här hemma har gett omedelbart resultat. Känner mig så glad att vi hoppade på det här.
Men förundras samtidigt att vi bara är 7 familjer. SJU FAMILJER av ALLA som har barn mellan 3-11 år..... det är ganska så många som har valt att INTE gå.
Tycker det är exra märkligt då jag upplever det som om det är otroligt många föräldrar som känner sig osäkra, frustrerade och stressade när det gäller barnen.
Men kanske blir det fler utbildningstillfällen till våren. Hoppas det. Och hoppas då att måååånga fler anmäler sig.

Nu dax för bokföring i Visma.
(Whish me luck...) :-/


Frid