Beslutet är taget!

Det blir inget USA för vår del.
Det smärtar och gör ont för vi VILL ju.
Vill åka och hälsa på älskade syster/moster.
Vill ju träffa henne och se den värld hon lever i.
Och vill ju uppleva Californien med Tobias och lilla K.
Dessutom såg det ut som om vi skulle haft ett fantastiskt resesällskap....

Men nu är planerna ändrade.
Eller..... förnuftet har väl fått råda:
Det blir en altan istället.....
Den mindre av dom, alltså den norröver.

Och visst känns det bra det också.
Vet ju att vi kommer nyttja den mycket och vi genom den tar ännu ett kliv mot ett färdigt hus.

Men ändå......
Älskade lillasyster.
Ett helt år........

Men vis av tiden så vet jag ju att det kommer gå fort.
Vips är vi där och hon har kommit åter.
Längtar tills den dagen.
Men unnar henne varje minut av det liv hon lever "over there".

-------------------------------------

För övrigt rullar det på.
Har, som vanligt, tokmycket på jobbet och nu är det skarpt läge vad gäller besparingskrav hos oss. Visst är det jobbigt att ständigt jobba i motvind, men ändå..... ÄNTLIGEN kommer det hända något! Ser fram emot den dagen när beslut är tagna och besluten genomförda, och vi äntligen kan börja se minussiffrorna vända och gå åt rätt håll. Det kommer bli en hård tid framöver men jag vet att det är nödvändigt.
-------------------------------------

Här hemma går det sakta framåt.
All fokus hamnade på altanen så resten blir liggande på is.
Många frågar efter bilder från huset men.....
Det kommer nog aldrig bli några....
Är ju så j-a stökigt hela tiden! Fattar inte att folk hinner ha ordning med tanke på allt annat man måste göra! Hur bär ni er åt????????

Nä jag ska sluta surra nu och göra det jag måste: Betala lite leverantörsfakturor åt pappas företag. Sen är det väl dags för sängen igen.

Till helgen är det loppis.
Undrar vem som ska rota fram och prismärka alla mina grejer jag vill sälja?
Vem? Nån?
Nähej.... då får det väl bli som det blir då.....



:-)

Frid!