torsdag 25 februari 2010

5% av min dotters liv....

Hon ligger där, sovandes bredvid nallar och docka.
Jag älskar henne så högt att det gör ont.
Tårarna börjar rinna.
Är så rädd att förlora henne....
Hur ska hon kunna undvika alla faror i livet?
Och hur ska jag som förälder klara av att inte ha kontroll?

Vill insupa allt som har med henne att göra - vill inte missa en endaste sekund.
Men livet gör att det inte är möjligt. Inte ens i närheten av det som jag önskar....

Låt säga att en 2 veckors period, dvs 336 timmar, är representabelt för hennes liv.
Då ser hennes tid ut såhär:

168 av dessa är hon hos sin pappa
168 timmar är hon hos mig. Dessa timmar är ungefär fördelade enligt nedan
70 tim sover hon.
52 tim är hon på dagis.
7 tim matlagning, handling, äta (tjata).
7 tim påklädning, avklädning, tandborstning, pyamas etc. (tjata)
4 tim påhälsning eller lek med annat barn.
10 tim barnprogram / dvd. (varav ca 60 min varje morgon när jag gör mig i ordning)

Kvar: 18 timmar.
18/336 = 5%

5% av hennes liv är det som KAN VARA kvalitativ tid för mig och henne.
FEM PROCENT!!!!!

Är ju heeeelt galet med tanke på att hon är det största som finns i mitt liv.

Så vad är det som felar?
Hur ska jag bära mig åt för att få mer tid med henne?
Ja tv:n är ju såklart ett alternativ att ta bort.
Men sen?

Ångesten över all missad tid bär jag med mig dagligen. Det gnager och svider och gör mig olycklig....
Och mitt i detta, missar jag att faktiskt ta tillvara på de timmar vi HAR tillsammans. Även om de är få.

Mindfulness.
Leva i nuet.
Carpe Diem.

Förmodar att det är det jag måste fokusera på. Att ta tillvara på tiden. Att vara närvarande. Att finnas där för henne. Att ha våran tid tillsammans och göra den värdefull.

Inte att jaga fler timmar......

Etiketter:

2 kommentarer:

Klockan 26 februari 2010 kl. 09:23 , Blogger Tigrinnan sa...

Förstår hur du tänker MEN de andra timmarna räknas också. Av henne. Det är timmar HON spenderar med DEJ. Dom räknas också! De är också kärlek och omtänksamhet.

 
Klockan 27 februari 2010 kl. 09:46 , Blogger mobykulla sa...

Är det så?
Ja det vore ju en skönare tanke så klart...

PUSS!

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida