lördag 21 maj 2016

Missfall nr 5

Otippat, förvånat och pirrigt konstaterade vi att vi blivit gravida på naturlig väg!
Isak är provrörsbarn (ivf) och vid ev ytterligare bäbis har vi alltid tänkt att de 2 nedfrysta embryon som finns i Falun är det enda alternativet. Att bli gravid naturligt har inte funnits i våra tankar.

Men det hände.
Och livet ändrade plötsligt riktning igen.
Beräknad förlossning 5/12.
Så. Jäkla. Spännande!

Kontaktade genast ivf-kliniken i Falun för att informera läget och be om ev hjälp.
Jodå inga problem. Blodförtunnande sprutor och hormonstöd skrevs ut för att göra allt för att motverka missfall.

Sen en galen berg- och dalbana.
Hopp och förtvivlan.
Upp, sen ner.
Glad, sen låg.
Positiv, sen negativ.
Vågande knappt tro och hoppas.
Men ändå kändes det så otroligt.

För 3 veckor sedan var vi in på ultraljud och vi fick se ett litet pickande hjärta!
Så otroligt lättade gick vi därifrån och känslan var helt fantastisk!

I förrgår började jag blöda i v 11+2, alltså i 12:e veckan.
Igår konstaterades att fostret inte levde.
Dött, utan liv.
Förmodligen sen 2 veckor tillbaka utan att kroppen stött iväg det.
Sådana missfall kallas missed abortion (MA).
Vi har haft 1 vanligt missfall och detta blir vårt 4:e MA. Tidigare i v 11, v 9 och v 7.

Det där fostret finns fortfarande kvar.
Jag känner hur kroppen jobbar, jag blöder men inga stora mängder.
Börjar det blöda mycket måste jag till Falun. Efter v 9 är moderkakan så pass stor att man riskerar att blöda för mycket.
Jag håller mina tummar för att det hinner bli måndag.
Just nu vill jag ingenstans.
Trots att det är ett foster utan liv i min kropp....

Till veckan får jag en tid i Falun för skrapning. Vid mina 3 tidigare skrapningar har jag endast haft lokalbedövning men nu funderar jag på att jag kanske vill ha narkos.
Jag känner mig så tom, så låg, så ledsen, så trött..... det gör även Tobias.
Det tär och sliter i oss.
Tålamodet och orken finns inte.
Allt känns rörigt och kaos.
Jag blir hemma från jobbet några dagar och jag längtar efter tystnad och att få sörja i lugn och ro.
Vet att det måste få ta några dagar, men sen ska vi ta oss upp på benen igen.

Och med nya krafter riktar vi våra blickar uppåt och öppnar upp för att ta tillvara de 2 embryon som är våra och som väntar på oss i Falun. Inga garantier finns, men just nu hjälper det oss att hålla huvudet ovanför vattenytan.



Frid








0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida