lördag 15 september 2018

Det är dags nu...

......att låta orden komma ut.
Det är alldeles för längesen jag använde bloggen till det som jag så väl behöver: låta tankar och funderingar och dagshändelser bli till ord istället för att cirkulera i mitt huvud och skapa oreda....
Och mycket vatten har runnit under broarna sen jag skrev sist....



Jag lyssnar på Laleh´s "En stund på jorden" och det händer något i mig. Musiken berör och ger mig en massa varför men även insikter som är värdefulla....


- Jag lever, men på vilket sätt lever jag? Är det på det sätt jag önskar och på det sätt jag drömde om när jag var 20?


- När jag är död, vilka avtryck har jag gjort? Hur kommer mina barn, mina närmaste och människor i allmänhet minnas mig?


- Mina barn. Åh herregud mina barn! 😭😭💗💗 Fy fan vad jag är lycklig och tacksam över mina barn: 4 fina liv som jag får rå om. Vilken gåva och ynnest.🙏🙏 Mirakler är vad de är. Men ger jag dem den tid de bör få? Och som jag egentligen ju såklart vill ge? Ägnar jag min tid åt rätt saker? Ska jag lägga en massa tid på att jämföra överdragsbrallornas vattenpelare i relation till pris på miljoner sidor, eller ska jag kanske prioritera annorlunda?


- Jobb. Vad ska jag bli när jag blir stor? Föräldraledig i kanske 1 år... men sen? Jag har ju inget jobb att "gå tillbaka till"....


- Kropp och hälsa. Jag behöver motionera mer och ta hand om min kropp. Och nu får det tusanimej räcka med självförakt och kroppshat: 30 år är väl ändå mer än nog? Dags att vara snäll mot mig själv faktiskt. 


- Vänner. Jag har så fina vänner där ute. Men låter jag dem veta det och hur ofta pratar eller ses vi? Kan det bli lite bättre tro?


- Min sambo. Så jäkla fin han är! Efter så många år med alltför många möten med killar/män av "fel sort" för mig... som gjort mig illa med lögner, svek och otrohet så möter jag HAN 😭😭💕💕. TACK. Det är skönt att bli hel och våga tro på att kärlek även är för mig och känna att det är en människa jag vill gifta mig med och åldras tillsammans med.

Men hur tar vi tillvara på vår relation mitt i Svenssonlivet med 4 barn? Vi behöver bli bättre på det. Framförallt i vardagen...

- Mina föräldrar och bonusföräldrar, mina syskon med respektive, mina svärföräldrar. Huuuuvvva - hur hade vårt liv sett ut utan dessa? Tacksam igen. Och att alla är i livet och har fått sett våra 4 barn. 🙏🙏😭😭. 


Oj oj oj... det finns så mycket i mitt huvud. 

Musiken behövs.
Hur kan jag ha glömt det??

Nu är klockan mycket och jag behöver göra mig redo för natten och se till att vår fina bebis får mat innan jag somnar.

I morgon kräftskiva med fina vänner.

Tack.







0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida