Tomt och tyst....

Hon har åkt nu, min lilla tjej. Och som vanligt är det med blandade känslor.
De första timmarna - och ibland även första kvällen utan henne, kan kännas som en frihet och äntligen en möjlighet att få egentid eller möjlighet att uträtta saker. Och det är väl den känslan många människor som ej lever med delad vårdnad tror att vi har hela veckan. Men ärligt - jag tror faktiskt inte ni någonsin skulle vilja byta med oss egentligen.
För saknaden smyger sig på och det gör... ont.....
Ont att inte få ha henne här.
Ont att inte få snusa på henne.
Ont att inte alltid, varje dag, få ta del av hennes dagar.
Det blir liksom så.... tomt....
Om 1 vecka kommer hon tillbaka.
Med nya erfarenheter, nya upplevelser, nya tankar...... - och har blivit 7 dagar äldre. Dagar som för mig är det samma som en tom almanacksvecka. Jag har ju inget att fylla i......
Det är en sorg.
En sprucken dröm som gör sig påmind.
Drömmen om en hel familj.
Trodde aldrig jag skulle sätta ett barn till världen, för att 10 månader senare göra henne till ett barn som tvingas leva i 2 familjer. Ett "skilsmässobarn", precis som jag......
Misslyckandet i detta var så stort, att hela mitt inre var ett kaos av skam, ångest och bedrövelse...... Det har tagit mig 4 år att ta ett ordentligt kliv framåt och acceptera det faktum som är.
Lilla K frågar mycket om hennes pappa och mig och om den tiden jag bodde där. Och det gör gott i mig att jag kan svara utan att vara bitter, utan att känna besvikelse, utan att känna hat.....
Det känns så bra att kunna säga till henne att hennes pappa och jag helt enkelt inte passade ihop. Vi var inte bra för varandra så därför tog kärleken slut.
Hon accepterar mitt svar, och vi går vidare i våra samtal.
Men min sorg över den spruckna drömmen, kommer aldrig att försvinna. Drömmen om en hel familj fullt ut. Och det var ju givetvis vad vi trodde det skulle bli den dagen vi tillsammans bestämde oss att skaffa barn. En hel familj - eller kärnfamilj som det så vackert heter.
Istället står vi här nu, båda två med nya kärlekar.
Ingen kärnfamilj.
Men två familjer.
Precis som jag vuxit upp......
Och ser jag tillbaka på min uppväxt som skilsmässobarn, så vet jag många grejer som påverkat mig negativt.
Men jag ser också väldigt många BRA saker.....
Och jag antar det är så jag ska se det.
Se det positiva i det som hänt och förmedla det vidare till henne.
Jag är iaf väldigt mycket gladare nu... inte så ARG hela tiden.
Och jag har träffat en fantastisk människa att dela mitt - och vårt - liv med.
Hon dyrkar honom.
Och det är jag sååå lycklig för!
Hennes liv, tillsammans med oss, och tillsammans med hennes pappas familj, kommer bli ett BRA liv.
Och det......är gott att veta.

Frid
/// F