HJÄLP!!!

Jag kastade mig ner på skrivbordsstolen lite sådär nonchalant, stoppade en godis i munnen samtidigt som jag slog in www.aftonbladet.se
 

Och möttes av det här:

Jag slutade tvärt att tugga och den söta smaken i munnen äcklade mig. Där hade jag kastat pengarna på att köpa helt onödigt godis, som jag tuggade i mig - bara för att det är gott.
Istället skulle dom pengarna kunnat hjälpt flera barn som inte druckit vatten på evigheter. Än mindre ätit mat.
Som mamma till ett alldeles eget litet barn, ett välnärt och välmående sådant, gav bilden mig ett hårt slag i ansiktet. Bilden blev suddig då tårarna började rinna.
 
Fy fan.
 
Och i vårt samhälle, i vår verklighet, klagar vi över saker vi inte ens borde få yppa.
Vi gör oss lustiga över "i-landsproblem" och skrattar högt och fortsätter att klaga - tyvärr många gånger på fullaste allvar bakom skrattet.
 
Fy fan.
 Mitt egna leverne, andras leverne, välfärdens leverne - känns plötsligt motbjudande.
Klagar och tycker så synd om oss för att vi inte har "det" och "det" och "det".
Vi skulle bli så mycket lyckligare om vi vann pengar, hade råd att åka utomlands, köpa ny bil, hade finare kropp, finare hus, hade råd att äta på restaurang varje dag...... - och så mycket mer.


Vad håller vi på med?


I en annan del av världen, så önskas endast 2 saker: mat & vatten.
För att överhuvudtaget överleva.


En mamma bar sin lilla 2-årige son genom öknen i 32 dagar, 40 mil fågelvägen, för att få hjälp. 

"När han nu för sin hand framför ansiktet skakar han av ansträngning och måste sänka armen. Den blir hängande och flugorna får sitta kvar. I ögonen och i näsan. Torkan och solen åt upp Abdilfatahs kropp inifrån. Kvar är bara ett skelett och hud som blivit för stor"

Ett och ett halvt Sverige är påväg att dö i den värsta svältkatastrofen på 60 år. 12 miljoner....

TOLV miljoner!!!!!
Det är en helt overklig siffra.....


Klickade mig genast vidare efter att ha sett mer av de sorgliga bilderna.
Jag ville hjälpa.
Jag valde UNICEF och Läkare Utan Gränser.

Läkare Utan Gränser har just nu ett samarbete med Aftonbladet där de uppmanar att skänka en arbetstimme. Läs mer om det här.

Och UNICEF har bla en webshop / gåvoshop där man kan välja själv vad pengarna ska läggas på. Läs mer om det här.

Ikväll kom det en regnskur utan dess like.

Jag tog med mig lilla K ut på altanen och dansade runt i regnet.

Vi njöt, vi blev blöta, vi skrattade.

Och jag kände sån tacksamhet över regnet.

Och jag vet att många kommer påpeka att "jamen man vet ju aldrig om pengarna kommer fram, så jag vill då INTE skänka några pengar".

Men vet ni - det SKITER jag i.

Om jag skänker 200 kr, och endast 50 kommer fram.... Så vet jag att det räcker till ca 100 vätskeersättningspåsar, och för mig är det DET som är viktigt. Att jag GÖR något iaf.

Tag hand om er därute.

Och njut av dagen och det som finns i ert liv.

Frid.