Stockholm suger!!

Grå snö. Slask. Jäktade människor. Trångt på bussar. Låååååånga tidskrävande sträckor. Kallt. Dyrt.

Bodde här i 2 år förut. Trivdes väl då men skulle inte för mitt liv vilja bo här nu. Och absolut inte låta mina barn växa upp här.

Stod på perrongen, då för 9,5 år sedan. Väntade på gröna tunnelbanan som var försenad igen. Frös och önskade att jag haft långkalsonger på mig. Då slog det mig: såhär ville jag ju inte ha mitt liv. Det var inte det här som var livskvalité. Längtade hem till snö, täckbyxor och det okomplicerade spontana sociala liv som inte existerade här. Längtade efter att få ha min familj och mina vänner "runt knuten". Längtade hem till enkelheten, olåsta ytterdörrar, kolbullar, filmkvällar, bilfylla och folkparken.

Jag sa upp mig från Wallmans Salonger 2 veckor senare och flyttade hem. Fick uppleva en vargavinter i våra fjäll och var glad över mitt beslut.

Nu för tiden kan jag längta till Sthlm´s utbud och puls. Men det räcker med ett par dagar - sen vill åter till Dalarna.

Idag räckte det med några timmar: bristande kommunikation mellan mig och min vän som jag bor hos, resulterade i restiden från dörr till dörr tog 1 tim och 20 min. Jag bytte buss precis som hon sa - men jag åkte åt fel håll.

Kom försent till konferensen. Svor och längtade hem.