Minus 12 000:-

Satt och funderade på att vi "skulle haft" en bäbis nu om det gått vägen första gången.
Bf i mitten av mars.

Jag känner inte någon konstig sorg eller så, men jag hade sett fram emot en "ledig" sommar med ett litet knyte.

I vårt samhälle är vi "duktiga" om vi är hemma länge med barnen. Och det innebär ganska stora inkomstbortfall för många - visserligen beroende hur man väljer att ta ut dagarna.

I mitt fall skulle det ha sett ut såhär:
OM jag i dagsläget skulle ha plockat ut fulla dagar, dvs 7 dgr i veckan, så skulle jag varje månad förlora 5000:-.

Om jag skulle plocka ut 4 dagar/vecka (som jag tycker är rimligt), så skulle jag förlora 12000:-/månad.....

Fatta!!: TOLV TUSEN!!!!!
På 1 år blir det 144 000......

Herregud så mycket!

Ja då vill det till att man har sparat ihop en hög med pengar - om föräldradagarna ska räcka någonvart.
För vår del är det ändå inte aktuellt då vi fortfarande "pausar"..... Men jag undrar hur andra gör för att få dagarna att räcka och ändå få ekonomin att funka?

Hur har ni resonerat kring det här?
Hur många dagar tar ni ut?
Och hur länge kan/vill ni vara hemma med era barn?

Om sockerberoendet.

Säger bara SOCKERBOMBEN av Bitten Jonsson

Önskar att ALLA läser den.

Kanske fler överviktiga kan få förklaring till sitt egna beteende.
Kanske icke överviktiga skulle få en förklaring varför det inte är så enkelt att "ta tag i övervikten".....
Kanske fler förstår skadan i socker och kolhydrater.
Kanske fler förstår varför en del väljer att utesluta/minska på kolhydraterna.

Det kan handla om ett beroende.
En medfödd kemisk obalans.
En medfödd annorlunda hjärnkemi.

"En del människor kan aldrig tacka nej till efterrätter, godis eller alkohol. Är du kanske en av dem? Då kan du vara känslig för socker.
Många överviktiga och jojobantare hör hit. Men även normalviktiga och underviktiga. Sockerberoendet har inte med vikt att göra. Mångas kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på den här sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande.. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. Men det har ingenting med dålig karaktär att göra. Suget efter socker handlar helt enkelt om hjärnans kemi. En människa som blir beroende har en medfödd annorlunda hjärnkemi:
- För lite serotonin.
- För lite betaendorfin
- För lite dopamin och katekolaminer "

"Är du bara sockerkänslig, så GRATTIS!"
Är du sockerkänslig och en beroendeperson så har du en kronisk sjukdom att lära dig leva med"


Fortsättning följer.


Frid

JOBBigt

Måste.
Måste Måste Måste.
Har skjutit upp det för länge nu.
Måste öppna jobbets mailbox i morgon och helst jobba några timmar.
Klump i magen och illamående.
Vill inte.
Vill inte Vill inte Vill inte!!!!

Har än en gång ett jobb som hänger över mig och aldrig låter mig vara i fred.
Och ja... jag HAR ett jobb så jag borde väl vara tacksam...
Och ja... jag HAR bra lön så jag borde väl vara tacksam för det också.
Men tro mig: DET ÄR JAG!!!!

Men klumpen i magen finns där trots allt. Kan liksom inte försvinna genom tacksamhet. Inte just nu iaf.....
Finns alldeles för mycket att göra och ordna upp, alldeles för mycket som det fortfarande inte är någon ordning på och som måste styras upp för att det ska fungera bra.
Har så mycket tankar och så många saker jag vill göra.
Och många gånger är det det som är mitt problem: JAG VILL GÖRA TUSEN SAKER SAMTIDIGT! Så jag drar igång allt och sen........ blir det mig övermäktigt att slutföra allt. Vilket innebär att allt är påbörjat, men få saker blir avslutade.
Det stressar mig......
Måste bli bättre på att göra få saker åt gången..... hur det nu ska gå till då allt är viktigt.....:-/

Nåväl.
Ska väl gå och lägga mig och ta tjuren vid hornen i morgon bitti.
Måste Måste Måste....
Får tänka på att jag behöver göra det för att sedan kunna få en skön semester.... som det är just nu förföljer mig jobbet hela dagarna... Inte bra.. Inte bra.....

Och medans jag går och kryper ner i vår säng, sänder jag samtidigt styrkekramar och tankar till vår arbetskollega vars hus brann upp i kväll.....
Undrar hur deras kväll, natt och kommande tid ser ut..... Måste vara oerhört jobbigt!!

Gläds åt i morgon när jag och en nära vän ska träffas. Var nästan 1.5 år sen vi satt ner, tog en kaffe och bara umgicks..... Längtar och saknar... =)

Frid

3 gladsaker =)..... och några bilder

1. Är glad för att jag är ledig 4 dagar i sträck - på hemmaplan. Att vara utomlands är gott som tusan, men det är ändå något speciellt att vara ledig utan att åka iväg någonstans. Hoppas kunna hämta igen lite sömn.... har ju en förmåga att lägga mig försent - och gå upp för tidigt.....

2. Har ÄNTLIGEN fixat en gungställning till lilla K. Har sagt det i flera år men har inte blivit av. Nu "annonserade" jag på facebook och fick napp: 200 spänn och jag slog till direkt! Dessutom blev jag av med en "loppiströja" till säljaren, så i rena pengar gav jag 180 - och blev av med ett plagg på köpet. Det är affärer när dom är som bäst!!

3. Har nu förstått innebörden av det minneskort som medföljde den mobil jag köpte för ett år sedan. Typiskt mig: har en massa saker i mitt hem som jag bara kan halvbra, och som istället skapar frustration. Ex min digitalkamera, videokameran, datorn, pulsklockor, mp3-spelare mm mm mm. Har aldrig tid att sätta mig in i alla funktioner - och så blir jag sur när jag inte kan .... Men nu, har jag fattat varför det även var med ett större minneskort till mobilen: den var en adapter för det lilla minneskortet i telefonen. Så nu kan jag alltså stoppa i mobilminnet direkt i datorn och på ett enkelt sätt ladda upp korten från telefonen och stoppa i lite musik i mobilen. I´m so happy!!!

Här är några av de 337 mobilbilderna som jag samlat på mig under 1 år:

En tomte som klättrar upp på balkongen på ett hotell i Peking, Kina.

Föreläsning i Stockholm om Mackmyra Whiskey=)

Min hand och en björnlov. Och ja - björnen är död...... :-/

Älskade gofisen med sin nya barnvagn som hon fick i 4-års present

Underbara Mobyn. Ja där vill jag leva - ja där vill jag dö.

När jag blev gravid, spelade jag fortfarande hockey. Och här är hon nu, det lilla pyret som jag var så rädd att skulle "gå sönder" på träningarna. På sig har hon tröjan hon fick av damlaget när hon föddes. Hon har såklart "mitt" spelarnummer 21 på ryggen. Dessutom är hon ju född den.. ja just det: 21:a......

Winnerbäck konsert i Leksand

Minnen - på gott och ont....

Håller på och rensar i källaren.
Går igenom kartong efter kartong.
Hittar grejer från förr.
Vissa saker gör mig glad - vissa saker gör mig ledsen.

Exempel på "Glad-saker":
- En giraff i keramik som jag gjorde när jag var barn.
- Inbjudningarna till min och Pias 30-års fest.
- Ultraljudsbilderna på Klara.
- Ett kasettband med mig själv på när jag var 4 år.
- Kort som skickats till mig via snigelpost: grattiskort, utomlandskort, jul kort mm.
- Studentmössan.
- Gamla pappersfoton.
- Almanackor från tidigare år.

Exempel på "Ledsen-saker":
- Egenskrivna dikter som jag skrivit i sårande kärleksrelationer.
- Klaras nappar.
- Almanackor från tidigare år.
- Foton på mig själv från förr. Smal, men i mitt huvud, tjock redan då. Ångest i onödan.
- Dödsannonserna på Ida, Jonathan och "Fladder".
- Foton på tidigare katter som numera är i himlen.

Har kommit en bra bit på väg med rensningen. Men har mycket kvar.
Den känslomässiga resan fortsätter.....

Varghat

Nyligen körde en rälsbuss på 5 vargar varav 3 dog. Och jag KAN inte låta bli att förundras över det enorma varghat som finns. Ärligt talat så tycker jag det är lite otäckt - varghatet alltså. Känner mig otrygg i ett samhälle där det finns så mycket ilska och HAT hos människor av alla de slag. Det finns inga andra inlägg i tidningarna som får så många kommentarer av upprörda människor - både av dem som är för och dem som är emot.

Men innan jag går vidare i det här måste jag förtydliga:

1) Jag äger ingen hund som riskerar att bli dödad av vargen i skogen.
2) Jag är ingen jägare.
3) Jag äger inga får, kor, hästar eller andra djur som riskerar att bli uppätna av vargen.

Så visst - jag har kanske inte DEN förståelsen som vissa andra har... men ändå.... (dock bor jag i Dalarna, ej i storstan)

Det jag har lite svårt att greppa, är att man kan äga en hund och anse att den är människans absolut bästa vän.... och samtidigt hatar man dess artfrände och släkting.

Från Wikipedia:
"Den genetiska skillnaden mellan hund och varg är mindre än skillnaden som finns mellan alla idag levande människor"

Vargen och hunden är artfränder. Men i vår värld är det tydligen bara 1 ras av dessa som är något värd... Hmmm... det här känner jag igen....men varifrån... hmmm.....
Jo just ja - det här: (samma ras men någon bestämmer att en av dem är bättre):
Från Wikipedia:
"Många vita betraktade det som naturligt att de skulle styra landet, medan de svarta sågs som inkompetenta att klara av svårare uppgifter, som till exempel att styra ett eget land. Apartheidpolitiken omfattade även kulturen och språket. Många vita ansåg att apartheid var nödvändigt, eftersom apartheid sågs som ett sätt att bevara den "västerländska" livsstilen i Sydafrika"

Jag tycker också det är fascinerande att man idag kräver av vargen att den skall se skillnad på tamdjur och vilddjur. De vargar som inte kan det - måste DÖ! :-/
Hur ska en varg veta att DET djuret är ok, men den där hunden där borta - det är ju familjen Svenssons bästa vän. Så den låter jag bli.
Allvarligt talat .... visst försöker vi än en gång sätta oss över naturen? Och har vi inte sett tillräckligt att det inte brukar fungera nå bra?

Men nej, jag ska inte rota i det här nå mer. I den här frågan är det lika bra att vara tyst. För det finns många runt omkring mig som gladeligen både idiotförklarar och föraktar dem som inte anslutit sig till skaran som hatar.......

Finns risk att jag kommer behöva livvakter.

Vanlig / Ovanlig

Minusgrader. Snö. Kaos.
OS. Blå/gul. Medaljer. Mössa.
Melodifestival.
Jordbävning i Haiti.
Vinterkräksjuka.

Torsdag. Tandläkaren. Och äntligen hämta hem lilla K.
...och i Uppsala, är min vän och hennes dotter på sista kontrollen efter avslutad behandling mot cancern....
Tänker på dem. Håller tummarna.

En alldeles vanlig dag för många, kan vara en mycket ovanlig dag för andra.

Sköt om er.

Små gröna "Kinapiller"

Tror halva vår by äter små gröna bantningspiller från Kina. Folk går ner i vikt som aldrig förr.
Och ja - även jag har provat i några veckor. Och ja - jag gick ner i vikt.
Men jag fick panik.
Hjärtklappning.
Dödsångest.....

Jag började toksöka efter information på nätet om vad de egentligen innehåller - för jag tror inte ett uns på att det bara är rena örter från Kina..... För jag tror på allvar att de i sådana fall hade varit godkända i Sverige. Och det är de inte så vitt jag vet.....

Jag hittade, efter mkt googlande, en artikel från Tyskland där pillrena blivit förbjudna att sälja efter att de hittat ett odeklarerat änmne i pillren som heter "Sibutramin".
Efter ytterligare googlande fann jag att just det ämnet är huvudingrediens i de receptbelagda bantningspillren "Reductil" som även funnits i Sverige under en tid. Men de skrevs endast ut till kraftigt överviktiga och de vart gå under ständig läkarkontroll.
Nu är de pillrena stoppade i Sverige då det finns en kraftig risk för ökade hjärtproblem.

Läs mer om det här.

Och det som känns läskigt med dessa piller, är nu att så många äter dessa helt utan läkarkontroll.....
Tänk om någon tar skada.
Tänk om någon dör....
Och detta för den ständiga strävan efter viktnedgång......

Visst är det sorgligt?

Stlm´s PLUS

Jodå- det finns väl bra saker med Hufvudstaden oxå:
* Det GÅR att åka kollektivt vart man än bor.
* Missar man en buss eller tunnelbana, så kommer det snart en ny (Hemma är det väl typ 5 timmar mellan varje....
* Det finns stort utbud av kläder och prylar, fik och restauranger. Går att välja det man är sugen på just då. Så är det ju inte riktigt hemma.....
* Man kan tjuvkika på folk och skapa sig bilder av hur deras liv ser ut.
* Man kan klä sig hur som helst och ändå inte bli uttittad.
* Det är enkelt att få äta SUSHI!(som jag för övrigt äter megafel då jag bokstavligt dränker riset i soya.... .

Finns väl fler saker men då måste jag fundera hårt och länge
*tänka-tänka-tänka* som Nalle Puh säger.....
Nej jag kommer inte på nåt mer just nu så jag ber om att få återkomma.
Tills dess så njuter jag av att få åka hemåt igen =)

Stockholm suger!!

Grå snö. Slask. Jäktade människor. Trångt på bussar. Låååååånga tidskrävande sträckor. Kallt. Dyrt.

Bodde här i 2 år förut. Trivdes väl då men skulle inte för mitt liv vilja bo här nu. Och absolut inte låta mina barn växa upp här.

Stod på perrongen, då för 9,5 år sedan. Väntade på gröna tunnelbanan som var försenad igen. Frös och önskade att jag haft långkalsonger på mig. Då slog det mig: såhär ville jag ju inte ha mitt liv. Det var inte det här som var livskvalité. Längtade hem till snö, täckbyxor och det okomplicerade spontana sociala liv som inte existerade här. Längtade efter att få ha min familj och mina vänner "runt knuten". Längtade hem till enkelheten, olåsta ytterdörrar, kolbullar, filmkvällar, bilfylla och folkparken.

Jag sa upp mig från Wallmans Salonger 2 veckor senare och flyttade hem. Fick uppleva en vargavinter i våra fjäll och var glad över mitt beslut.

Nu för tiden kan jag längta till Sthlm´s utbud och puls. Men det räcker med ett par dagar - sen vill åter till Dalarna.

Idag räckte det med några timmar: bristande kommunikation mellan mig och min vän som jag bor hos, resulterade i restiden från dörr till dörr tog 1 tim och 20 min. Jag bytte buss precis som hon sa - men jag åkte åt fel håll.

Kom försent till konferensen. Svor och längtade hem.