Druvbörd*
Huvudet spränger.
Tårarna bränner.
Kroppen känns tung och ihålig.
Helst av allt vill jag skrika.
Skrika FAN FAN FAN!
Först trodde vi mars.
Sen trodde vi sensommaren.
Nu vet vi inget alls......
Känner mig förvirrad, arg, ledsen, bitter och....... rädd.
Rädd som fan.
Vet för lite.
Blir rastlös av okunskap.......
Dom ringde från kvinnokliniken i Mora idag.
En läkare sökte mig 2 ggr redan igår.
Jag uppfattade det på telefonsvararen, att det var angeläget att hon fick tag i mig.
Hade svårt att somna igår.
Och svaret på varför, kom idag.
Det dom tog bort på skrapningen, skickades in för analys.
Patologerna kom med ett diffust uttalande om att:
"det finns misstanke om druvbörd"
För vår del innebär det att jag måste in och ta blodprov varje vecka ända tills mina värden är noll. Därefter får vi inte bli gravida förrän efter 6 månader.
Sex månader......
Har vi "tur", är mina värden noll redan nu.
Då behöver vi "bara" vänta fyra månader....
Frågan är vad vi vågar.
Vad vi orkar....
Vår dröm om en bäbis 2011 har börjat lämna oss.
Försöker acceptera, försöker säga hej då.
Men det är svårt den här gången.
Kanske kommer missfallets känslor ifatt mig nu.
Känner mig trött.....
Orkeslös....
Tom.
Det finns många sorger och rädslor med det här.
Om 1 år är jag ett år äldre.
Det innebär ett år mindre tillsammans med ev kommande barn innan jag dör.
Det är en rädsla för mig.
Och sorg.
Om 1 år är jag snart 38.
För varje år som går är det svårare att bli gravid.
Och risken för missbildningar har ökat ytterligare.
Det är en rädsla......
Ibland känns det som om jag var "för lycklig".
När jag äntligen kommit upp till ytan, måste någon trycka ner mig igen.....
Jävla skit.
Ja det är så jag känner.
Oavsett vad folk kommer säga om min sorg och min rädsla så...... ÄR jag ledsen.
Den här gången gör det ont.
Den här gången vet jag inte hur jag ska hämta kraft.
Frid
.....................................................................
*druvbörd
druvbörd, mola, blåsmola, resultatet av onormal utveckling av en graviditet. I stället för ett foster utvecklas i livmodern en mängd små blåsor. Behandlingen är kirurgisk. Druvbörd kan utvecklas till den maligna tumören koriokarcinom.
----------------------------------------------------
Etiketter: Föräldraskapet, me myself and I
upplagd av mobykulla @ september 08, 2010
6 kommentarer
6 kommentarer:
Jag blir så ledsen när jag läser det här min vän ... Tårarna rinner och jag måste googla mer på Druvbörd ... såg bara det där om tumör och måste läsa mer ....
Kraaam till dig så hårt det går!
Lider med er och hoppas såklart att allt ljusnar snart!
Faaaaan rent ut sagt. Det är så orättvist.
Skickar massor av kramar och hoppas att det värmer lite både till dej och din T!!!
Tycker att det är orättvist det ni får gå igenom. Må hoppas att lyckan infinner sig snart igen!
Tänker på er! Skickar ett stort gäng styrkekramar!
tack för bloggen jag går igenom samma sak just nu. jag fick veta igår att jag nog haft druvbörd. men det var månader sen jag skrapades, så jag trodde allt det där var över. det värsta är att jag trodde jag var i 6 nu... men det kan lika gärna vara att det kommit tillbaka. är rädd o ledsen o det tar så ont i hjärtat. allt hopp och all kärlek min familj redan har o vill ge ännu ett barn. är så orolig jag kommer bli rådd avbryta graviditeten också, om det nu är en riktig graviditet denna gång. eller att jag ska få bestående men av det här som kanske förstör för barn i framtiden. försöker tänka positivt, att jag känner mig frisk fysiskt att det nog inte är nån fara osv. men hjärtat blöder o just nu tvivlar jag på att jag orkar hoppas o våga igen om det visar något. tack för din blogg
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida