Illamående.

För 1 vecka sen, hisnade det i magen när jag kände illamående, halsbränna, ömma bröst och en obeskrivlig trötthet. Glädjen kikade fram emellanåt.

Nu tycker jag mest att det är sorgligt och jobbigt.

Känns helt värdelöst att genomlida dessa "graviditetskrämpor" när det nu ändå är något tokigt med graviditeten.

Vill helst få det avslutat med en gång - istället för att gå såhär....

Hon, denna dära Rut Hermansson, ringde upp mig i fredags. Till slut. Efter att ha dragit hela historien igen för en annan barnmorska.

"Du verkar inte ha förstått att ultraljudet inte såg bra ut" sa hon.

- Jag förstår att det inte är bra, men jag vill veta vad det betyder när hcg-värdet är på rätt nivå (eller normal som barnmorskan sa). Jag vill veta hur vi går vidare, när jag ska in på återbesök, och när det blir skrapning.

Kändes mest som om vårat samtal inte var av det bästa slaget. Jag var alldeles för orolig och upprörd för att kunna hålla mig lugn.
Jag tyckte dom behandlat ärendet lite... sådär faktiskt.
Och Rut Hermansson höll med. Hon bad om ursäkt och förklarade att det skulle bli en avvikelserapport, för en barnmorska hade inte mandatet att säga så som hon gjort till mig.


Ytterligare en barnmorska ringde upp mig senare.
Ny tid för ultraljud är på onsdag.
Eftersom jag nu vet att det är nåt galet med graviditeten, vill jag avsluta det här så fort som möjligt. Vill gå vidare.
Vill definitivt inte ha kvar det som finns i magen som ger mig graviditetssymtom.

Problemet är att dom inte har några operationstider i Mora varken onsdag eller torsdag.

Hon rekommenderade mig att ta piller.
Men jag vill ha skrapning.

Vet inte då, om jag måste vänta tills efter jul - vilket känns olidligt.
Eller om jag genom att "sarva" kan få komma till Falun.

Ja vi får väl se....



Frid