Känslokall

Känner inget.
Bara tomhet.
Och ilska.

Känns som om allt händer bredvid mig.
Inte inuti mig.

Gråter åt alla andras sorger.
Men kan inte gråta för min egen.

Var på ultraljud idag.
Är i vecka 8.
Ville känna mig säger på att allt är ok innan jag känner glädje.

Men allt var inte ok.
Inte nu heller.

Livmodern har växt och gulesäcken finns där.
Men inget foster som syntes så tydligt som det borde.....

Så det blir väl skrapning igen då.

Jävla förbannade skit.

Och min vän säger att jag är helt normal som inte känner något.
Att min sorg är "bortdomnad".
Att själen har gett mig "bedövningsmedel" för att orka gå igenom det här.

För den här känslokalla, likgiltiga människan är inte jag.

Känns som jag har stängt av.
Som om jag iaktar men inte deltar.

Är så trött så trött.
Vill lägga mig och sova.
Sova flera dygn.

Och vänta på att kraften återvänder.

Sen får vi försöka igen.

Misslyckas det på 3:e försöket, så blir det en utredning.

Krama era barn extra mycket idag.
Dom är ett mirakel.


Frid