onsdag 22 december 2010

Tillbaks till ruta ett....

4,30, 2 tabletter.
Sova en stund till.
Duscha.
Tvätta håret.
Inget smink, inget parfym.
Mora 7,15.
Snyggaste rocken och strumporna.
4 alvedon.
Vänta............

8,40 ner till operation.
Åka säng i korridoren.
Narkossköterska.
Narkossköterska?????
Ja just ja: operation.
Men för min del: lokalbedövning.
5 personal: läkare, sköterska, nakossköterska, barnmorska? och ????
Syrgas.
Nål i handen.
Sockerlösning.
Smärtstillande.
3-4 sprutor i livmodern.
Vänta.........

Gräva runt, skrapa, borsta rent?
Ont.

Suga bort det som bort skulle.
Obehag.

Skicka på analys.
Oro.

Åka säng till uppvak.
Varm infravärme i taket.
Myrkryp i kroppen.

Det är över.....
Igen.

Tårar.....
Illamående.....
Mer syrgas och tablett.

Tillbaka till avdelningen.
Trött....
Slumrade i omgångar.

Och där sitter mitt hjärta och väntar.
Flera timmar.
Hans oro och sorg kommer i andra hand.
Idag är det jag som har full fokus.

Det gör ont i magen.
En stark molande värk.
Får tablett mot kramper.
Blir bättre.....

Slumra lite.
Byta kläder.
Äta.

Och sen träffa kurator.
En varm person.
Kändes skönt.......
Ville skrapa lite på ytan.
Ville gå igenom det som varit.
Vill bli ren och fri.
Vill kunna börja om.
Sen.
Snart.
Snart??

Ja vi får se.....

Nu stundar julen och nyåret.

Vi får ta det först.

Sen tar vi tag i framtiden.




Var rädd om er där ute.

Frid

Etiketter:

6 kommentarer:

Klockan 22 december 2010 kl. 22:50 , Blogger Tigrinnan sa...

Har tänkt på dej hela långa dagen... Tusen kramar! <3

 
Klockan 22 december 2010 kl. 23:56 , Blogger äppelblomman sa...

Åhh fy va allt är orrätvist:-( Tänker på er!♥

Kramar K

 
Klockan 23 december 2010 kl. 17:12 , Blogger Marie sa...

Tänker på er <3
Stoor julkram till er!
Kraam Marie O

 
Klockan 23 december 2010 kl. 19:50 , Anonymous Kicki sa...

Varma tankar sänder jag er väg! Jag hoppas att ni får en lugn och skön jul trots allt...

Kärlek!
Kicki

 
Klockan 27 december 2010 kl. 22:26 , Anonymous Ann sa...

Livet är banne mig ingen dans på rosor. Att få barn är inte alla förunnat, förr trodde jag det, men det var innan jag visste bättre. Efter 6 års kamp med 2 x-graviditeter och missfall efter det, så törs jag nog påstå att jag vet vad du går igenom. Det som borde vara så enkelt kan vara så svårt för kropp och själ. Vi har pratat om det här du och jag, men det finns inga ord som hjälper mot sorgen som finns inombords. Min kamp slutade med en solskenshistoria och jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att ni också får en prinsessa eller en prins snart. KRAM Ann

 
Klockan 29 december 2010 kl. 08:13 , Blogger mobykulla sa...

Tack alla vackra människor för era kommentarer!
De värmer i vinterkylan ska ni veta!!

/// F

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida