Ny adress: mobykulla.wordpress.com

Livet. Och döden. På samma dag....

Det är en märklig dag idag.

En kompis är på förlossningen och en liten flicka kommer strax att födas.

Och samtidigt fick vi besked idag att Klaras farmor bara har en kort stund kvar att leva.....

Ett ljus tänds.

Och ett annat släcks.....

Hjärtat slår hårt av glädjen att ett barn snart får se sin mamma för första gången.

Hjärtat slår hårt av sorgen att 3 barn snart får se sin mamma för sista gången.

Idag rinner mina tårar för livet och för döden.

Jag viskar tyst för mig själv:

Farväl 💔Mona💔   -->> Uppdatering: Mona gick bort torsdagen den 6/1 kl 16:20. 1 dygn efter inlägget...

Välkommen till livet 💕Anna-Bell 💕. -->> Uppdatering: Anna-Bell föddes fredagen den 7/1 kl 21:47...

 Mitt barndoms Lyån💗

Det är mitt!!! (Eller ja ok då: VÅRT!). Jag och Tobias har fått ta över Lyån där jag ttillbringat i stort sett alla påskar och många tillfällen på sommaren sen jag var barn. Har varit där när det fanns kor på val´n och när badplatsen var ok att bada vid. Jag trodde aldrig det skulle gå att lösa men nu så! Samuel och Linnea kompenseras med pengar och Linnea har köpt en egen stuga vid Lyån. Ska bli sååå mysigt att hon också är där! Och Samuel har kvar sin stuga på gården tills han hittar en egen tomt. Ingen brådska med det så vi får se hur det blir. 

Ska bli så skönt att kunna åka upp när som helst och veta vad som finns och vad som behöver göras/packas med. Vi har alltid haft fri tillgång till Lyån men det blir som ett helt projekt att ta sig dit när ALLT skall packas med - och det slipper vi snart! 

Vi ska bygga om och fixa till lite där också. Vi gör om så köket förändras och gör plats åt en taksäng som är 160 cm på både under och överslafen. Gamla taksängen blir kvar... Och sen tar vi bort taksängen uppe och sätter dit en bäddsoffa. När den bäddsoffan som står vid fönstren ut mot val´n är borta ställer vi dit bord och stolar där. Då har vi gjort så det finaste rummet är det man umgås i - istället för att sitta i köket utan utsikt. Det kommer bli bra tror jag!

Vi har satt in en kamininsats redan och det gör att det blir lättare att värma upp huset och bevara värmen när man väl gjort eld i "vardagsrummet". Det är sällen vi eldat där förut för veden liksom bara försvinner och det ger halvbra med värme. 

Påsk blir det nog premiär för familjen att bo där, men nästa helg (20-21/3) ska Tobias upp med några vänner och ha det gött. Hoppas det finns snö kvar så de kan åka skoter också. 

Det hade ju såklart varit underbart om det på något vis gick att få till en uteplats och en bastu också. Men det får nog vänta några år....

Som sagt. Det här är verkligen ytterligare en dröm som går i uppfyllelse! Tack tack TACK livet, pappa & Ingela och Samuel & Linnéa för denna möjlighet! 🙏🙏🙏💕💕

Vardags FAIL

 I dag på em var jag ensam hemma med killarna då jag skickat iväg Tobias så att han skulle få lite "paus" från allt vad det innebär att vara hemma i dessa tider. Jag jobbar flera nätter på rad och det blir såklart han som då får fixa med barn och hem. 

Men nåväl. Efter nattens jobb var jag idag oerhört trött så jag la mig och sov och vaknade vid 16:30. Tobias gav sig iväg och jag har ju då alltid ambitionen att "ha det gott" och "mysigt" med barnen...... Men det går sällan som jag önskar då jag inte riktigt har tålamodet (än) att hantera bråk, tjafs, motsättningar och rentav dumheter. (Jag skriver "än" för att jag fortfarande har "sviter" efter vad jag anser vara en "hemmautbrändhet" - som jag ska skriva om i ett inlägg framöver).

Isak och Leon skulle få bada. Det är förskola/fritids i morgon och jag tyckte det skulle vara en god idé både för renhetens skull men även för att bryta skärmtittandet och att det är skönt att lägga sig efter ett bad. Men det går ju sällan som man tänkt..... Som vanligt blir det bråk om HUR vi badar.... En massa plask och hopp och dykningar och gud-vette-skruven vad det går att göra i ett litet badkar.... Vatten över halva golvet och såklart pappans typ HELA duschcreme i så att det blir skum. *suck*. Vi pratar om det här VARJE gång och det blir samma bråk vid varje tillfälle. Blir såååå trött! Och givetvis fastnade proppen nere i badkaret så jag fick ösa ur vattnet med en balja och hälla i toan för att det DESSUTOM läcker ut på golvet när det åker vanliga vägen som oavsett om den fixas så är det omöjligt utan att få allt badvatten på HELA golvet. 

Efter 1 timmes bad med en hel del förmaningar fick jag nog och pojkarna fick kliva ur. Väl nere serverade jag maten och jag VET att Isak oftast inte äter köttfärssås och Leon vet man aldrig om det går eller inte oavsett vad som serveras. Isak sa att han ville ha ärtor så jag hade på det och ris. Då frågade han: "finns det kött"? och jag sa att det finns köttfärssås. - Ja, det vill jag ha, sa Isak och jag hade på det på halva riset. Sen frågade han om det är ketchup i köttfärssåsen och jag sa nej, det är bara krossade tomater. Kände när jag sa det att det bara kunde gå åt ett håll.... "jag tycker inte om tomat, jag vill inte ha köttfärssås" "och så vill jag inte ha ärtor". Alltså jag fixar inte sånt här. Det blir SÅ galet för mig och jag säger saker som jag VET att man som förälder inte ska säga och jag blir så ledsen över att jag blir den där arga, otrevliga mamman....jag säger liksom sådär "offrigt" - Och här har jag stått och lagat mat i 1 timme och INGEN vill äta (vilket ju inte är sant för Elton åt ju) och "Då får du gå från bordet och lägga dig hungrig" osv osv.... 🙈 Och såklart kommer frågan "När kommer pappa hem"? Och jag förstår ju dom såklart: det är ju inte trevligt att ha mig där! Jag är inte alls sådär gosigt mammig utan bara sur och otrevlig! Och samvetet äter upp mig samtidigt som jag inte klarar av att räta upp mig själv. Jag mår liksom dåligt av det jag säger i samma stund som jag säger det men kan ändå inte låta bli att säga det.......   Isak föreslog att han skulle äta ris, smör och ärtor. Och jag bara fortsatte och sa att det inte var ok utan att han skulle få gå hungrig. Och samtidigt som jag säger det vet jag att varken jag och Tobias klarar av att hålla sådant så de får ju ändå alltid mat innan de lägger sig om de är hungriga. Så varför fortsätter jag säga det om jag ändå vet att det inte blir så?? Fattar inte...... Och jag tog Isaks mat och åt upp den och han sa: "Vart är min mat"? Jag sa att jag ätit upp den och då sa han "Visst var det bra att jag inte åt upp min mat mamma så du fick äta den"? Alltså den ungen 😂. Han tog iallafall en ny tallrik, hämtade smöret och fixade sin egna portion av hans föreslagna maträtt. Och åt massor. Så visst - mätt blev han ju och det känns så j-a onödigt att vi behövde gå hela den vägen istället för att det blev rätt från början.....

Innan jag åkte på jobb bad jag om ursäkt till Isak och sa att jag älskar honom. Och han sa att han älskar mig också fastän jag skrek på honom.. 😳 Och så åker jag på jobb och så har jag skitdåligt samvete och saknar dem järnet. Och så kommer jag hem och så fixar jag inget bråk o dylikt och så är det samma visa igen.... 

Önskar jag var helare i mitt inre och mitt tålamod större. Hoppas det blir bättre framöver. Att vara förälder är bannemej det svåraste uppdrag jag haft i hela mitt liv. Och ändå vill jag ju inte vara utan föräldraskapet en enda sekund. Igenkänning på det någon? 

💕

/// Fredrika 

Att leva och uppnå drömmar....

Det blir så tydligt, när någon man vet vem är, dör. 

Som vanligt blir man så varse om att livet är så skört...... att det plötsligt kan ändras. Från liv till sjukdom. Eller från liv, till död. 

Brolle dog igår, en levnadsglad glädjespridare som var omtyckt av oerhört många. Stod jag henne nära? Nej..... Men jag vet det jag skriver ovan om henne för att sååå många skriver på hennes och hennes mans sida. Och jag känner bara WOW! Tänk att få lämna sånna fotspår på jorden och så många fina minnen hos människor när ens tid är inne.... Kände så starkt att det är en strävan att ha i ens liv....att vara någon som faktiskt berört människor..... Och så fint för barnen och mannen att läsa och höra både nu och framöver! 💗

Men jag återkommer ändå alltid till hur jag och vi ska leva vårt liv så att det känns bra i kropp och själ... Som det är nu eller behövde en förändring på något plan? Viktigt att tänka på är ju att vår vardag nu är våra barns barndom......Hur vill vi att de ska minnas sin barndom? Vill jag exempelvis att de ska tänka på sin mamma som en sur och grinig överviktigt tant som aldrig orkar något. Nej just det. Såklart inte. Men där kom den kritiska biten in och slår sådär hårt på mig själv igen..... Kanske kommer de ihåg kramarna och alla "jag älskar dig"... Jag hoppas det. Jag hoppas _verkligen_ det.... Att de aldrig ska behöva tänka tanken att de inte är älskade av oss...

Något som slagit mig är att det ofta pratas om våra drömmar - vad vi vill nå framöver. Och jag tänker att jag har flera av mina drömmar som faktist har blivit som jag önskat hittills. De största är ju ändå att att ha fått barn, att få vara mammma, och att vara mamma till FYRA. Jag blir faktiskt tårögd med den insikten för jag vet att det inte alltid är självklart... En annan dröm är ju att få leva med någon jag älskar som är en fin och god människar. Oh my! Så tacksam jag är för min man Tobias! Och sen att få gifta sig. Att JAG har gift mig! Jag är så glad för det. Och nästa dröm: att vi fick gifta oss i närvara av ALLA föräldrar och syskon med respektive och barn. Herregud! Att det gick vägen!! Trots detta Corona-år..... Så som sagt det här med drömmar. Jag har många som redan slagit in! Tack tack tack för det! 🙏🙏🙏

Jag inser som vanligt att jag en miljard grejer jag skulle vilja skriva om. Men det är ju faran.... Jag tänker hela tiden att jag ska "skriva ifatt"... men jag inser ju att det är stört omöjligt. Så det är ju bättre det blir lite kortare inlägg med kanske en hel del språkfel, än att det inte blir några inlägg alls.

Deal?

Frid till alla

Att jobba natt

Den här veckan alltså, har varit helt galen.

Gör mitt sista jobbpass nu och har denna vecka jobbat över 90 timmar 😅😜. Det är så många som är sjuka så vissa arbetspass finns inga folk att sätta in, och då känns det ju såklart helt självklart att jag tackar JA till att jobba. Men visst - jag känner mig lite sliten nu... Inte för att jobbet på någotvis är betungande utan mest för att det är lite påfrestande att jobba vaken-natt. Timmarna mellan 02-05 brukar vara värst och just nu längtar jag hem till en dusch och sängen för att sova ca 4-5 timmar. Sen behöver jag PLUGGA!! Tenta på fredag 😱 Som tur är tycker jag verkligen det är intressanta föreläsningar och jag vill lära mig mer kring det hela. Kursen heter "E-commerce" och är 10 YH-poäng, dvs 2 veckor. 

Den 29 september åker jag ner till Jönköping, bor på hotell, sen är det en heldag på TUC yrkeshögskola i Huskvarna den 30/9. Samma dag när det är slut där åker jag tåg till Örebro och sover där 1 natt på ett hotell alldeles vid stationen. Detta för att kunna ta mig hem i skaplig tid dagen efter Egentligen skulle vi ha varit 2 heldagar på skolan, men de har en begränsning på att träffas max 20 pers åt gången så då har vi fått dela upp oss. Det ska bli kul att åka dit och träffa lite folk. Tror att själva utbildningen även kommer kännas "mer verklig" när jag får vara på plats en sväng. 

Andra roligheter denna höst är att jag den 24-25 oktober åker ner till Sthlm och träffar min vän Ann-Sofie, bor på hotell 1 natt och äter gott och har det mysigt i stan eller hittar på något annat kul. Kanske åker jag ner redan på fredagen och kanske följer Klara med och bor hos kompisar och kanske åker vi hem på måndagen. Vi får se!

Sen har jag och Tobias en helg i november när vi får åka på ett spadygn till Åkerblads i Tällberg. Det är en bröllopsgåva som vi ser fram emot mycket. Guuuud så härligt! 

Nu är klockan 05:35 och jag ska sätta på en kaffekanna samt förbereda frukost till brukaren.

Hörs!

Frid!

En annorlunda värld!

Ja 2020 kommer vi ju aldrig att glömma - det är ett som är säkert!

Corona & Covid-19 har gjort att saker som i höstas verkligen aldrig någonsin skulle kunna vara möjligt, plötsligt har tvingats till det. Att i princip alla flyg skulle ställas in, var ju inte direkt något jag ens i min vildaste fantasi kunde tro att skulle hända.

Det är så ofattbart detta, hur ett virus faktiskt kan slå ut hela länder. Och MÅNGA länder dessutom. Och inte bara U-länder utan ALLA länder. 

Ja det finns oerhört mycket att skriva om Corona och hur det påverkat oss.

Men för mig och familjen är det främst 2 saker som har påverkat oss mest:

1. Den sociala distanseringen gentemot våra närmsta 70+:are. Fy tusan så tråkigt det är att de ej kan krama våra barn eller ens lyfta upp dem. Och att bli utan barnvakter......😳😳

2. Att hela vårt bröllop som vi skulle ha på Kreta, ställdes in. Det har tagit lång tid att smälta detta och att hantera sorgen kring att vårt drömbröllop inte kunde genomföras! Men vi ändrade våra planer och gifte oss i Hammarö kyrka 29/8 i år och vi fick i och med det åtminstone 3 dagar tillsammans med våra nära och kära. Mer om det i annat inlägg.

2017 tillträdde ett nytt kommunalråd. Han började sin anställning med att varsla 55 personer - och jag var en av dem. Jag började läsa till Mäklarassistent och Certifierad inredare men avbröt inredningskursen då vi bestämde oss för att sätta in ett embryo och prova få en liten bebis. Jag ville fokusera på detta för att kunna "ha ryggen fri" för mig själv OM det inte skulle gå vägen. Ville inte se tillbaka och känna att jag varit onödigt stressad och att det då skulle kunna vara orsaken. Jag slutförde Mäklarassistentutbildningen och ja - vi fick en bebis i juli 2018 - vår LEON🙏💕💕. Jag var föräldraledig i 1 år men insåg att jag behövde söka jobb då jag ju inte hade ett jobb att gå tillbaka till. Det var verkligen lättare sagt än gjort..... Har sökt ett antal jobb där jag "inte ens" fått komma på intervju. Det har påverkat mig jättemycket att "tvingas" vara hemma när jag velat jobba... Självförtroendet och självkänslan har åkt i botten..... Och det rimmade så "illa" med vad arbetsförmedlingen sa och vad andra människor sa: "att det inte skulle vara nåååågra problem att få jobb med mitt cv och min personlighet". Men det var det tydligen......😓

Men nu har saker hänt. Under sommaren har jag fått jobba som personlig assistent åt en 25-årig tjej. Det är verkligen ett härligt jobb med goa kollegor och framförallt är det otroligt skönt att få jobba! Från och med 1/9 fick jag dessutom "fast". Alltså en egen "rad att gå på" och tillsvidare men provanställd tom 31/12. Hoppas dock det inte uppstår några problem så jag får tillsvidare på riktigt =).

Och så onsdagen innan vi skulle åka till Karlstad för bröllop får jag ett mail som säger att jag blivit antagen till YH-utbildningen "E-commerce Manager" på distans 100% mot Jönköping. 1 dag på mig att bestämma mig. Jag tackade JA och nu pluggar jag 100% och jobbar typ minst 70% (Ibland mer beroende på hur mycket lediga tider det finns på jobbet). Låter kanske mycket men vi måste prova. Tobias är helt med på detta, både han och jag ser ju framtidsmöjligheterna i detta!

Det känns verkligen SÅ rätt 👌🙏

Japp, det var en kort uppdatering om nuläge.

// Frid