Gravid... eller...???

Alltså det här med att vara tjock i grunden innan man blir gravid, gör ju det hela ännu mer märkligt!!

Jag HAR testat positivt på 2 gravtester.
Jag HAR mått illa de senaste 2 månaderna.
Jag HAR en trötthet som inte är av denna värld.
Jag HAR ont i brösten.
Jag HAR ett helt annat sug efter mat.

Så OK, jag förstår att "diagnosen" är gravid.

Men.
Jag är så van att vara tjock och ha en mage, att jag lika gärna kan tro att jag typ gått upp några mer kilon.
Som vanligt typ och så som det varit de senaste åren.
Men nu sägs det att det VÄXER något/någon därinne?
Är det DÄRFÖR min magen är svår att knöla in i jeansen?
Är liksom så stumt och spänt. Inte sådär degigt som det brukar.
(Ja ni som har, eller har haft, övervikt vet vad jag menar...)

Men nä.
Jag tror på det här efter första UL, den 27/2.
Alltså så kan jag inte glädjas på riktigt förrän efter halva graviditeten.
Tack för det Landstinget Dalarna.

Bad tidigt tidigt i graviditeten att få komma in och verkligen få se att något LEVANDE var där.
Men blev nekad 3 gånger.
Jag hade ju inte ont och jag blödde inte....
Nä, menade jag... Men vi har 2 missfall i bagaget och jag är rätt så GAMMAL!
Snälla KAN jag inte få komma in???
Första missfallet, började jag blöda i v 11.
Andra missfallet, bad jag att få komma in och kolla så att allt var ok. Men det var det ju inte.....
Så därför har jag ju svårt att tro på det här och därför ville jag komma in på koll.
Men nä se det gick inte!!!!!

Är faktiskt fortfarande jävligt besviken på det här.....

Nåja. OM det är som det "ska" på UL, så får jag väl iaf njuta och längta på riktigt i typ 20 veckor iaf.
Alltid något sa lusa då ho piss ti have.

Nu är det på tok för sent för denna tjocka(gravida?) människa så nu säger jag GOD NATT!!

SUSSA SÖTT!

Drygt...

V 13......
Ingen viktuppgång.....än...skönt...

Men alltså detta illamående!!!!!
Vet att jag inte "ska" klaga - är ju tecken på att något finns där...... Men shit pommfritt så tärande det är!!!!!!
Äter jag inget, blir jag tokillamående och hulkar. Ibland spyr jag.
Är hungrig men vill inte ha något att äta.
Är ganska ok med fil, men det skapar oftast ett värre illamående efter ett tag....
Ställs mat framför mig, så äter jag oftast. Men jag kan inte laga mat om det luktar för mycket.....

Ja det är märkligt hur kroppen reagerar ....

Sov så gott..

Håll tummarna för oss!

"Baksmälla" dygnet runt.
Trött like hell.
Ingen ork,
ingen energi.....
JAG ÄR SÅ GLAD!!

12 fullgångna veckor idag.
Beräknad ankomst: 19 Juli, dvs torsdag på dansveckan... :-)

Är fortfarande skeptisk och orolig,
har ju de 2 missfallen i bagaget och flera månader efter det när det inte "tagit sig"......
Dock hör ju en del av oron till "det vanliga" och är något de flesta upplever.
Än är det många många veckor kvar och mycket som kan hända....
Men vi är så otroligt glada att vi kommit hit där vi är idag.
Vi har passerat den där elfte veckan när första missfallet inträffade.
Och vi har nu passerat de första 12 veckorna.

Hittills har jag gått ner i vikt.
Är inte sugen på någonting.
Vill helst inte äta.
Inte ens vatten är gott.
I morse spydde jag.
Med Klara mådde jag dåligt till vecka 16.
Och går det här bara vägen, så är jag beredd att må dåligt så länge det krävs......

Nu är det dags att äta lite -annars kommer jag spy igen, och det undviker jag gärna.
Men vad tusan ska jag äta?
Vill ju inte ha något....
Får bli en tallrik med A-fil och havrekuddar.

Hoppas ni har en bra dag!

Frid!

Första dagen 2012