Reflektioner en natt i slutet av oktober....

- Inser att jag slutat räkna i endast veckor på Leon.... nu är det månader... fy FAN så sorgligt!!!! Jag älskar givetvis den tid vi har framför oss och är så tacksam för att jag får uppleva detta. Men OJ vad jag saknar de första dagarna och veckorna - det är ju liksom vad som varit min målbild! En liten liten människa som precis sett dagens ljus, liggandes mot mitt bröst.... När jag tänker tillbaka känner jag hur blodet rusar i kroppen och ger ett saligt lugn.... De där första veckorna med Leon. Hudlösheten. Ren och skär lycka, helt ostörd av bruset runtomkring. Tacksam långt in i själen. 

Lyckorus.

Idag är han 3 månader och 1 vecka och "pratar" gärna och ler ofta. Vid något tillfälle har han även skrattat. Äter och smaskar på händerna och försöker greppa grejer framför honom. Gillar att se på Baby Einstain. Gillar att ligga på skötbordet och att sitta i babysittern, gillar ej att ligga på golvet. Sover gott i babyskydd och när vi åker bil. Lägger sig för natten vid 21. Vaknar 1 - 2 ggr och "går upp" vid 7. Har mestadels stl 68 i kläder, några få i 62. Kan även ha några plagg i 74.

- Min älskade pappa fyllde 71 år i dag 30/10. Genom hela livet har han varit min största förebild! Hoppas han får finnas med oss i många år framöver. Så glad att hans Stroke i maj 2016 inte tog honom ifrån oss

- Idag tappade Elton sin första tand! Han har väntat sååå länge på detta och den var påväg redan igår... Men han vågade inte och var så trött så han valde att lägga sig och sova. Inatt vaknade vi av att han ropade efter Tobias: tanden var ur!! Och som tur var hade han inte svalt den :-D

- Idag har jag och Klara, Elton, Isak, Leon, Elin och Edvin varit på Leos Lekland i Borlänge. Vaknade till ett sjuhelsike väder med 1 dm snö!!! Och vi hade sommardäck på Forden så vi fick låna Maria och Tomas bil. Det var bra och underlättade vår bilresa enormt plus att det såklart var säkrare med nya vinterdäck och 4-hulsdrift!!

- Jag lägger mig försent.

- Jag behöver vara ute mer.

- Jag måste fixa tejpning av min hälsporre. Vill bli ok så jag kan gå ut och promenera igen, samt att jag ju vill kunna gå runt i Sthlm och på Barnmässan när jag ska dit v 46.

- Hela familjen behöver tillföra fler nyttiga livsmedel. Jag är rädd för diabetes och cancer - och framförallt är jag rädd för döden. 

- Isak är i en svår ålder. Känns som han brottas med sig själv så mycket. Trotsålder i kombination med att lillebror kom..... Det händer något varje dag. Försöker överösa honom med kärlek men verkar inte räcka. Det är verkligen skitjobbigt :-( Här nedan är min arm efter att han bitit mig.

Och som jag skrev här ovan, så lägger jag mig för sent. Klockan är nu 01:45 och snart ska Leon ha mat och sen vips är det morgon. Provtagning kl 14:30 för gulsotsvärdena hos Leon. Hoppas de är de sista vi behöver göra.... inte roligt när de sticker honom:-(

Nu verkligen dags för sängen.

God natt.

Frid

Jag fortsätter min kamp.....

Dagarna går och som det ser ut just nu består de i att försöka bromsa det galna söt- och matsug som återuppstått efter graviditeten, bråka och skälla på mina barn samt fokusera på hur i hela friden jag ska kunna få ordning här hemma. 

Givetvis är det inte så här jag vill det ska vara. Jag vill inte vara den surkärring jag är på dagarna som säger nej, nej, nej, sluta, sluta, sluta, inte sådär, hur tänkte du nu osv osv osv. 

USCH hur jag avskyr att ha så fullt upp med att få ordning här hemma att jag inte ens kan njuta av att sitta och leka med mina barn. Jag blir så rastlös och klarar inte av det mer än en kort stund och sen "jag ska bara.......(hänga tvätten, packa ur väskan, förbereda maten, kolla efter vinterskor till er på internet mm mm mm). 

Blir även så ledsen av att jag inte känner att vi har tid att gå utanför dörren och ha picknick i gräset eller skogen. Jag behöver röra på mig samt framförallt få vara i dagsljuset och andas frisk luft!

Och jag känner mig så otroligt nedslagen av det mat- och sötsug som tar över mitt liv fullständigt. Jag är kidnappad av ett beroende som påverkar mitt liv och min familj på ett negativt sätt. Att äta fel och inte kunna stoppa det innebär att jag är rädd att somna varje natt för att jag inte vet om jag vaknar igen. Jag är rädd för att dö eller att få sjukdomar orsakade av socker och annat skit. Dessutom blir humöret och orken helt åt helvete. 

Någonting måste förändras för jag vill inte minnas min sista föräldraledighet så här. Jag vill minnas den med en bra känsla, där jag kan le och säga "ja det var en härlig tid". Just nu är det mest ångest och även det får jag ångest över. 

Jag ska fila på en plan för hur jag kan må bättre som mamma och som Fredrika. Sen ska jag och Tobias sätta oss ned och prata hur VI vill att vår framtid ska se ut. Lever vi våra liv som vi vill utifrån de förutsättningar vi har? Eller kan vi göra några justeringar?

Jag får återkomma med vad jag och vi kommer fram till. 

Men nu några bilder av de finaste jag vet:

Frid!

Leon 10 veckor

Det går så fort och jag känner sån sorg för det.

Känns som jag inte hinner med att njuta så mycket som jag vill av den lilla underbara nykomling vi fått. Vill bara stoppa tiden ett tag, stänga in mig på ett rum, hålla honom och snusa på hans huvud dygnet runt i flera veckor till. Jag är inte klar med bebistiden!! Men jag vet ju, att det här är min sista bebis och det är väl även därför jag känner sån panik! Önskar att vi filmat mer från ex BB. Den tiden kommer aldrig tillbaka! 

Det har nu snart gått 10 veckor sen han kom till oss, vår fina Leon Jack Emilio och varje dag känner jag en sådan obeskrivlig tacksamhet för att det gick vägen trots alla dåliga odds p.g.a. övervikt och ålder mm. Han växer så det knakar och det är såklart jättespännande att se vad det blir för en individ framöver.

Några saker att minnas:

- Första leendet sågs vid 5,5 vecka men började le mer konsekvent vid 7 veckor.

- Vid födseln hade han stl 50 heldress och 56 på byxor och bodysar. Vid 5 veckor började han dra stl 62 och nu vid 9 veckor är det 62/68.

- Han vill gärna ligga i famnen och somnar ofta gott när han ligger på mage på bröstet. När han inte ligger i famnen sover han i sin Stokke Sleepi Mini och hittills har han haft babynest där men det tog jag ur när han var ca 8 veckor. Uppe i sin Bedside-Crib sover han dock fortfarande i babynestet. Blir nog strax att fixa spjälsäng. Huvva vad tiden går....

- Idag 29/9 tittade han intresserat på Baby Einstein för första gången. Idag har jag även fått mycket leenden och han börjar "prata". Det är så ljuvligt att få uppleva detta!

- Leon har sen rätt tidigt haft 2 längre sovperioder, en på fm då han kan ha sovit 2-3 timmar och en vid typ kl 21 när han sovit i ca 4 - 5 timmar. Vaknar ca 01:30 varje natt och ibland vid 02:30. Sen ca 04-05 och sen vid 07-08. Ibland har han lite svårare att somna om men oftast äter han och somnar direkt. Tycker att han hittills varit ett "lätt" barn. 

- Har senaste 2 veckorna börjat slå till leksakerna som hänger framför honom och håller man honom i knät spänner han benen och tränar på att stå. Detta har han gjort senaste veckan, dvs vid 9 veckor ungefär. 

Den här filmen  och bilden är ifrån idag. Hade han länge sovandes i famnen medans Tobias och pojkarna var på badhuset. Snosade på huvudet och kände hans andetag mot mitt bröst. Såå avslappnande och rogivande. 

Idag var som sagt, killarna på badet och Klara är i Lima hos Christer. Vi kämpar på här hemma att komma ifatt allt som vi ligger efter samt fixar och trixar för att få ordning på saker. Vi påbörjade Eltons "nya" rum idag genom att sätta in en svart taksäng som jag köpt begagnad. Det ska bli skönt att han får ett eget rum där han kan stänga in sig för att få vara i fred. Vi ska även fixa i Isaks rum och förbereda/göra plats för Leons hörna med spjälsäng så småningom. 

Nu ska jag duscha och sen väcka Leon för mat. Sen hoppas jag vi får sova några timmar innan det blir mat igen. Herrejösses så dålig jag är att lägga mig i tid. Borde ju passa på att sova när Leon har sin långivning på kvällen. Men samtidigt är det så skönt när alla barnen sover och det blir lite tyst så det går att tänka klart och se på vad jag vill på tv:n eller surfa och kolla upp en massa saker som jag tänkt på under dagen =)

Frid!

Det är dags nu...

......att låta orden komma ut.
Det är alldeles för längesen jag använde bloggen till det som jag så väl behöver: låta tankar och funderingar och dagshändelser bli till ord istället för att cirkulera i mitt huvud och skapa oreda....
Och mycket vatten har runnit under broarna sen jag skrev sist....



Jag lyssnar på Laleh´s "En stund på jorden" och det händer något i mig. Musiken berör och ger mig en massa varför men även insikter som är värdefulla....

- Jag lever, men på vilket sätt lever jag? Är det på det sätt jag önskar och på det sätt jag drömde om när jag var 20?

- När jag är död, vilka avtryck har jag gjort? Hur kommer mina barn, mina närmaste och människor i allmänhet minnas mig?

- Mina barn. Åh herregud mina barn! 😭😭💗💗 Fy fan vad jag är lycklig och tacksam över mina barn: 4 fina liv som jag får rå om. Vilken gåva och ynnest.🙏🙏 Mirakler är vad de är. Men ger jag dem den tid de bör få? Och som jag egentligen ju såklart vill ge? Ägnar jag min tid åt rätt saker? Ska jag lägga en massa tid på att jämföra överdragsbrallornas vattenpelare i relation till pris på miljoner sidor, eller ska jag kanske prioritera annorlunda?

- Jobb. Vad ska jag bli när jag blir stor? Föräldraledig i kanske 1 år... men sen? Jag har ju inget jobb att "gå tillbaka till"....

- Kropp och hälsa. Jag behöver motionera mer och ta hand om min kropp. Och nu får det tusanimej räcka med självförakt och kroppshat: 30 år är väl ändå mer än nog? Dags att vara snäll mot mig själv faktiskt. 

- Vänner. Jag har så fina vänner där ute. Men låter jag dem veta det och hur ofta pratar eller ses vi? Kan det bli lite bättre tro?

- Min sambo. Så jäkla fin han är! Efter så många år med alltför många möten med killar/män av "fel sort" för mig... som gjort mig illa med lögner, svek och otrohet så möter jag HAN 😭😭💕💕. TACK. Det är skönt att bli hel och våga tro på att kärlek även är för mig och känna att det är en människa jag vill gifta mig med och åldras tillsammans med.
Men hur tar vi tillvara på vår relation mitt i Svenssonlivet med 4 barn? Vi behöver bli bättre på det. Framförallt i vardagen...

- Mina föräldrar och bonusföräldrar, mina syskon med respektive, mina svärföräldrar. Huuuuvvva - hur hade vårt liv sett ut utan dessa? Tacksam igen. Och att alla är i livet och har fått sett våra 4 barn. 🙏🙏😭😭. 

Oj oj oj... det finns så mycket i mitt huvud. 
Musiken behövs.
Hur kan jag ha glömt det??

Nu är klockan mycket och jag behöver göra mig redo för natten och se till att vår fina bebis får mat innan jag somnar.
I morgon kräftskiva med fina vänner.

Tack.