Reflektioner en natt i slutet av oktober....

- Inser att jag slutat räkna i endast veckor på Leon.... nu är det månader... fy FAN så sorgligt!!!! Jag älskar givetvis den tid vi har framför oss och är så tacksam för att jag får uppleva detta. Men OJ vad jag saknar de första dagarna och veckorna - det är ju liksom vad som varit min målbild! En liten liten människa som precis sett dagens ljus, liggandes mot mitt bröst.... När jag tänker tillbaka känner jag hur blodet rusar i kroppen och ger ett saligt lugn.... De där första veckorna med Leon. Hudlösheten. Ren och skär lycka, helt ostörd av bruset runtomkring. Tacksam långt in i själen. 

Lyckorus.

Idag är han 3 månader och 1 vecka och "pratar" gärna och ler ofta. Vid något tillfälle har han även skrattat. Äter och smaskar på händerna och försöker greppa grejer framför honom. Gillar att se på Baby Einstain. Gillar att ligga på skötbordet och att sitta i babysittern, gillar ej att ligga på golvet. Sover gott i babyskydd och när vi åker bil. Lägger sig för natten vid 21. Vaknar 1 - 2 ggr och "går upp" vid 7. Har mestadels stl 68 i kläder, några få i 62. Kan även ha några plagg i 74.

- Min älskade pappa fyllde 71 år i dag 30/10. Genom hela livet har han varit min största förebild! Hoppas han får finnas med oss i många år framöver. Så glad att hans Stroke i maj 2016 inte tog honom ifrån oss

- Idag tappade Elton sin första tand! Han har väntat sååå länge på detta och den var påväg redan igår... Men han vågade inte och var så trött så han valde att lägga sig och sova. Inatt vaknade vi av att han ropade efter Tobias: tanden var ur!! Och som tur var hade han inte svalt den :-D

- Idag har jag och Klara, Elton, Isak, Leon, Elin och Edvin varit på Leos Lekland i Borlänge. Vaknade till ett sjuhelsike väder med 1 dm snö!!! Och vi hade sommardäck på Forden så vi fick låna Maria och Tomas bil. Det var bra och underlättade vår bilresa enormt plus att det såklart var säkrare med nya vinterdäck och 4-hulsdrift!!

- Jag lägger mig försent.

- Jag behöver vara ute mer.

- Jag måste fixa tejpning av min hälsporre. Vill bli ok så jag kan gå ut och promenera igen, samt att jag ju vill kunna gå runt i Sthlm och på Barnmässan när jag ska dit v 46.

- Hela familjen behöver tillföra fler nyttiga livsmedel. Jag är rädd för diabetes och cancer - och framförallt är jag rädd för döden. 

- Isak är i en svår ålder. Känns som han brottas med sig själv så mycket. Trotsålder i kombination med att lillebror kom..... Det händer något varje dag. Försöker överösa honom med kärlek men verkar inte räcka. Det är verkligen skitjobbigt :-( Här nedan är min arm efter att han bitit mig.

Och som jag skrev här ovan, så lägger jag mig för sent. Klockan är nu 01:45 och snart ska Leon ha mat och sen vips är det morgon. Provtagning kl 14:30 för gulsotsvärdena hos Leon. Hoppas de är de sista vi behöver göra.... inte roligt när de sticker honom:-(

Nu verkligen dags för sängen.

God natt.

Frid

Jag fortsätter min kamp.....

Dagarna går och som det ser ut just nu består de i att försöka bromsa det galna söt- och matsug som återuppstått efter graviditeten, bråka och skälla på mina barn samt fokusera på hur i hela friden jag ska kunna få ordning här hemma. 

Givetvis är det inte så här jag vill det ska vara. Jag vill inte vara den surkärring jag är på dagarna som säger nej, nej, nej, sluta, sluta, sluta, inte sådär, hur tänkte du nu osv osv osv. 

USCH hur jag avskyr att ha så fullt upp med att få ordning här hemma att jag inte ens kan njuta av att sitta och leka med mina barn. Jag blir så rastlös och klarar inte av det mer än en kort stund och sen "jag ska bara.......(hänga tvätten, packa ur väskan, förbereda maten, kolla efter vinterskor till er på internet mm mm mm). 

Blir även så ledsen av att jag inte känner att vi har tid att gå utanför dörren och ha picknick i gräset eller skogen. Jag behöver röra på mig samt framförallt få vara i dagsljuset och andas frisk luft!

Och jag känner mig så otroligt nedslagen av det mat- och sötsug som tar över mitt liv fullständigt. Jag är kidnappad av ett beroende som påverkar mitt liv och min familj på ett negativt sätt. Att äta fel och inte kunna stoppa det innebär att jag är rädd att somna varje natt för att jag inte vet om jag vaknar igen. Jag är rädd för att dö eller att få sjukdomar orsakade av socker och annat skit. Dessutom blir humöret och orken helt åt helvete. 

Någonting måste förändras för jag vill inte minnas min sista föräldraledighet så här. Jag vill minnas den med en bra känsla, där jag kan le och säga "ja det var en härlig tid". Just nu är det mest ångest och även det får jag ångest över. 

Jag ska fila på en plan för hur jag kan må bättre som mamma och som Fredrika. Sen ska jag och Tobias sätta oss ned och prata hur VI vill att vår framtid ska se ut. Lever vi våra liv som vi vill utifrån de förutsättningar vi har? Eller kan vi göra några justeringar?

Jag får återkomma med vad jag och vi kommer fram till. 

Men nu några bilder av de finaste jag vet:

Frid!