fredag 26 november 2010

Tårar och tankar

Hörde att dom spelade "If tomorrow never comes" på Dennis minnesstund.

Texten är fantastisk.
För hur är det nu: Om du dör idag - vet dina nära och kära om att, och isåfall hur mycket, du älskar dom? Har du sagt det till din mamma, din pappa, dina syskon, dina barn, din älskade, dina vänner?
Eller är det så att allt snurrar på så vi glömmer att ge och berätta om den kärlek vi har till människor - och tar för givet att dom vet det? Och sen står vi där en dag, efter att döden tagit med den vi älskar till ett annat land, och ångrar att vi aldrig sa det där....... det där som vi egentligen känner.....

TÄNK om ALLA som nu uttrycker sina goda känslor, tankar och upplevelser om/med Dennis, hade sagt det till honom när han levde..... Vilken fantastisk kärleksboost det skulle ha varit!!

Så lova mig nu att du som läser det här, tar dig tiden att läsa texten nedan NOGA, och sätt den in i ditt egna liv.

"If Tomorrow Never Comes"

Sometimes late at night
I lie awake and watch her sleeping
She's lost in peaceful dreams
So I turn out the lights and lay there in the dark
And the thought crosses my mind
If I never wake up in the morning
Would she ever doubt the way I feel
About her in my heart

If tomorrow never comes
Will she know how much I loved her
Did I try in every way to show her every day
That she's my only one
And if my time on earth were through
And she must face this world without me
Is the love I gave her in the past
Gonna be enough to last
If tomorrow never comes

'Cause I've lost loved ones in my life
Who never knew how much I loved them
Now I live with the regret
That my true feelings for them never were revealed
So I made a promise to myself
To say each day how much she means to me
And avoid that circumstance
Where there's no second chance to tell her how I feel


If tomorrow never comes
Will she know how much I loved her
Did I try in every way to show her every day
That she's my only one
And if my time on earth were through
And she must face this world without me
Is the love I gave her in the past
Gonna be enough to last
If tomorrow never comes

So tell that someone that you love
Just what you're thinking of
If tomorrow never comes



Frid.
Ps. Livet händer bara en gång. Ds.

måndag 22 november 2010

Sorgen ligger tung över västerdalarna.....

Ett litet kort ögonblick.
En felbedömning.
Och livet tar en annan vändning.
Liv blir till död.

22 år med livet framför sig.....
....blev till 22 år....punkt.

Det känns som när bilden på "idol" slocknar..... *poff*
Ett liv försvinner.
Borta för alltid.

Kvar finns oändligt med tårar, sorg och smärta.
Och kvar finns minnena.
Det är dom som gör ont.
Det är dom som bedövar.
Men även dom som får livet att gå vidare.

Sorgen kommer blekna, men försvinner - det gör den aldrig.

Tänker extra mycket på föräldrarna som förlorat ett barn.
Det värsta värsta scenario som finns.
En mardröm.
Orkar inte ens tänka tanken......

Hoppas hoppas hoppas... att det får folk att tänka till nästa gång.
Kanske kan det här ha räddat någon annans liv framöver.....


Vila i frid Dennis.

Spelar "lilla fågel blå" för dig och dina vänner.

Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp
Fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade
varandra
som bara vänner gör

Kom tillbaks.....

Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Jag tror den kallas himlen
och jag har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks.......

söndag 21 november 2010

Negativt. I dubbel bemärkelse.

Frågan är hur länge jag klarar av det här.
Att bo så trångt.
Det tär på mig, varje dag, varje sekund.

Är sur.

Mestadels irriterad.

Och på dåligt humör.

Mår illa av stressen jag känner.
Är grinfärdig av allt som ska göras.
Och vi bor i ett rotbo.
Det som får plats här, är svårt att få ordning på.
Det som inte är här, vet vi knappt var vi har.

Stress.
Stress i olika former.
Inte bara att allt är "bråttom" eller att det är för mycket.
Stress även över att bo på så liten yta.
Och stress över det återkommande "minuset"......
Fan.
Varför?
Jo antagligen för att kroppen lever i en onormal situation som gör att kortisolhalten är upp i det blå.

Äter dåligt.
Sover dåligt.
Tränar inte.
Är knappt ute i ljuset.

Självklart sätter det sina spår.

Längtar sjukt mycket efter att få bo på riktigt.
Har ju, mer eller mindre, bott i "väskor" i hela mitt liv.
Flyttat mellan mamma och pappa sen jag var 3.5 år, sen efter 17 år och studenten har jag flyttat nästan 30 ggr. Grejer i kartonger, grejer i väskor, grejer hos pappa, hos mamma, i ladan.
Aldrig bott på riktigt.
Vill inge mer.
Vill bo på riktigt nu.
Vill bo med alla grejer på ETT ställe.
Med ytor.
Med ett eget rum till lilla K.
Tycker så synd om henne.
Lilla gumman.....
Samvetet gnager.

Orkar inte.
Vill inte.

Vill bara lägga mig ner och sova i några veckor.
Tycker synd om min kropp som ska försöka fungera under dessa förhållanden.
Inte konstigt att axlar är spända, huvudet är tungt, ansiktet ser härjat ut - och vikten är katastrof.
Är rädd att jag ska dö.

Och mitt i det här rullar livet på.
Och det känns som om jag missar det under tiden.
Orkar inte ta till mig att jag eg har det bra.
Orkar inte hitta den känslan.
Och det stressar mig.
Oxå.

Tippar i mig lite mer kaffe.
Sitter som på nålar.
Kan inte urskilja vad som är viktigast att ta tag i först.
Tvätten känns onödig.
Disken känns onödig.
Har så mycket annat som mycket bättre skulle föra oss framåt.
Men någon måste göra det.
Så.....

Dax att prestera!


Tjo å tjim :-/

söndag 14 november 2010

Mina inlägg...

Jag kan inte skriva om jag inte känner för det.
Tankar och känslor måste samlas inom mig innan jag kan sätta det på pränt.
För mig är det viktigt att jag låter bloggen vara av det slaget.
Annars förtar det meningen för mig att skriva här.

Så då vet ni varför det är glest mellan mina inlägg.
Men känner att jag snart har samlat tillräckligt för den här gången.
Har påbörjat flera inlägg som ännu ej är klara.
Men dom kommer.

Och ni som har tålamodet att vara kvar här trots mina glesa inlägg....: TACK.



Frid

måndag 8 november 2010

Att älska sig själv... är många dåliga på

Det är lustigt, det där...

.....att möta människor, som i min värld alltid varit något extra. Har sett dem på håll och tyckt de varit sååå fina, snygga, smala.... Eller pratat med några som alltid i min värld varit så otroligt pålästa, kunniga och karismatiska.....

.... och inse att så många av dem är urusla på att förstå sina egna goda egenskaper eller hur fina dom är.

I helgen har jag mött flera stycken som istället delat med sig av alla "fel" de upplever att de har.
Precis som jag gör.

Visst är det sorgligt?
Har liksom inte tänkt på det i samma utsträckning när det gäller mig själv.
Men det blir så tydligt när andra beter sig likadant.

Tänkte att världen nog skulle vara så mycket enklare om människor är snälla mot sig själva. Vet iallafall att MITT liv skulle bli så mycket bättre.
Så jag övar på det.

Men vad beror det här fenomenet på?
Varför älskar vi inte oss själva?
Har det med jantelagen?
Eller obefintlig självkänsla?

Och hur gör vi för att inte föra över det här på våra egna barn?
Anser att det är en stor och viktig fråga.

Kan ju säga att den föräldrautbildning vi går, dvs kometprogrammet som erbjöds alla föräldrar till barn mellan 3-11 år, är suverän.
Jag känner mig redan efter 2 ggr mycket tryggare i min föräldraroll och vissa förändringar vi gjort här hemma har gett omedelbart resultat. Känner mig så glad att vi hoppade på det här.
Men förundras samtidigt att vi bara är 7 familjer. SJU FAMILJER av ALLA som har barn mellan 3-11 år..... det är ganska så många som har valt att INTE gå.
Tycker det är exra märkligt då jag upplever det som om det är otroligt många föräldrar som känner sig osäkra, frustrerade och stressade när det gäller barnen.
Men kanske blir det fler utbildningstillfällen till våren. Hoppas det. Och hoppas då att måååånga fler anmäler sig.

Nu dax för bokföring i Visma.
(Whish me luck...) :-/


Frid

tisdag 2 november 2010

Å Å Å Å osv.

Å vi bor kvar på 30 kvm.

Å vi har fått 4 kattungar!

Å företagsmässan i helgen som var, var toppen!

Å bilnycklarna som blev stulna från vänstra däcket, har kommit åter mha av nyckelbrickan som sitter på. (synd dock att jag hann beställa en ny för 710:-)

Å tiden går, hej å hå. Snart är det jul!

Å köksluckor är inte bestämt än.

Å jobbet är i Vansbro.

Å dagarna är långa.

Å det är mörkt när vi åker och mörkt när vi kommer hem.

Å vi går på föräldrautbildning 11 veckor (kometprogrammet barn 3 - 11 år)

Å i dag kom lilla K igen: yippie!

Å till helgen är det kalas för Elin.

Å idag fyller brorsan 21, och kärleken har namnsdag.

Å bilen ska säljas.

Å levande ljus är underbart!

Å livet är bara en gång!

hörde ni det där sista...

LIVET ÄR BARA EN GÅNG!!!!

Så det känns rätt viktigt att vi gör något bra av det.....


Frid

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...