Jösses....

.....vad sena kvällarna blir!

3:e kvällen i rad som klockan kommer bli kring 00.30.
Och sen ringer klockan 06.00.
5.5 timmar - det är för lite!!

Men måste få klart med blingokläderna - har första visningen i morgon hos retromary och det ska bli såååå kul!

Märker upp, pluggar på material, lär mig fina kombinationer, tvättråd, historik mm mm...
Kul med nya saker.

På huset har vi nu påbörjat kupan som vetter mot norr. Kommer bli sååå bra! Tycker vårt hus är jättefint och är nöjd över den lösningen vi valt. Längtar längtar läääääängtar tills vi kan flytta in. Kan ju säga att det är lite trångt att bo 3 personer på 25kvm...... När vi bäddat ut sängarna så är nästan hela golvet täckt. Tvättade kläder hänger på gardinstängerna för att torka. Och spisen har 2 plattor och en pytteugn som dessutom bara funkar när högra, lilla plattan är i gång. Det går alltså inte att ha 2 plattor och ugnen på samtidigt.... Hmm... kräver lite planering vid matlagning.....

Känslomässigt så har allt kring det MA jag fick för 2 veckor sedan fungerat bra. Mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Känns märkligt nog som om allt varit en dröm, som något diffust, som något......som hänt någon annan... Vet inte om jag förtränger och att allt kommer upp igen OM jag blir gravid igen. Tror inte det, men vet inte...... Hoppas bara det var en olycklig tillfällighet och att det fortsättningsvis fungerar bra. Fick mig en tankeställare när jag häromdagen träffade en kvinna som varit med om 2 sena missfall.... och sen blev det aldrig några barn efter det.... *ryser*.....Blev så ledsen och berörd av hennes historia att tårarna trängde fram där mitt bland folket på lunchen....... Blir så orolig att det blir så för oss också. Vi vet ju inte än hur vi matchar jag och T. Hoppas Hoppas det går som vi vill......

Ögonen är grusiga och klockan är mycket.
Dags för duschen och sängen.
Måste inse att jag inte hinner de resterande 6 sakerna jag skulle uträttat ikväll....... Men dom finns nog kvar i morgon också. =)

Nattefrid

Tilltalande!

Jag tilltalas av kläder där man använder sig av bomull som är 100% ekologisk. Tycker om att det finns alternativ som värnar om människa och miljö.
Och jag tilltalas av kläder med färg.
Mitt intresse för mönster finns fortfarande kvar, men ändå skönt med enfärgat och lite "lugnare" kläder.
Och uppenbarligen så tilltalas jag av att vara säljare. I detta fall som Homeparty-säljare.

Jag har blivit ihop med blingo.

Kika in och se hela kollektionen på www.blingo.se

Vill du se kläderna i verkligheten och känna, klämma och prova? Då kan jag gärna komma hem till dig och ha en visning tillsammans med dig och dina vänner.
Hör då av dig via mail eller telefon.
Vill du köpa kläder utan att ha visning, kontakta mig så lägger jag in en beställning åt dig.

Här nedan får ni lite smakprov på de härliga kläderna:











Sen är det många som har undrat hur jag har tid med det här med tanke på att jag
* jobbar heltid (åker 7, hemma 17.30)
* bygger hus
* har börjat jobba i pappas företag
* är mamma till lilla K.
mm mm....
Och ja.... jag vet inte om jag har svaret på det.... men jag anar.
Jag presterar bäst när det HÄNDER saker.
Snabba saker som för livet framåt.
Att jobba i en kommun är inte riktigt på det sättet...
Och jag tror det här är ett sätt att kompensera för alla "ickekickar".....

Ser iaf fram emot att börja.
Nästa vecka har jag 2 visningar.
Det ska bli såååå kul!

Frid

ÖÖHHHJJJJJJJ

Hemma från jobbet kl 17.25. Skynda ner på Hole för att lämna in lite kläder. STÄNGT.
Mitt smackhead - det VET jag ju egentligen.

Åker och handlar.
Hem, lagar mat.

Iväg till huset, försöker plocka undan grejer.
Blir megajätteirriterad!!
Förannade grejer. Och förbannade INTEPLATS.
Håller i en grej som måste flyttas. Men vet inte var jag ska ställa den.
Snurrar runt och inser att jag måste ställa tillbaka den där den stod.
MMMM... just det - kommer ingenvart.
Och snickarna säger att vi måste plocka undan.
Och i föräldrahuset ber dom mig plocka bort gamla grejer som ligger ivägen.
Och i bilen är det smockfullt.
Åker "hem" till lilla huset och lagar mat. Igen.
Isterband med stuvad potatis.
Lasagne.
Köttfärssås.
Köttfärsrutor.

Hänger en tvätt.

Sådär ja - nu kan jag ta tag i de projekt jag hade på listan för ikväll:
Fixa lådhurtsen.
Stryka och sätta upp gardiner.
Beställa grejer från internet.
Vika ihop ren tvätt och lägga i lådorna.
Föra över pengar till pappa för ett markköp.

Tittar på klockan.
23.13

WTF

Vart tog den här kvällen vägen??????

Blir ännu surare.

SUR SUR SUR.

Förmodligen dags att gå och sova.


Ps.
Vill bara säga att jag är otroligt glad och tacksam över människor som bryr sig om.... Som frågar hur jag mår, som med hjärtat visar sitt stöd. Verkligen TACK alla som kommenterat, skickat mail, sms:at, ringt..... det betyder sååå mycket!!!!! Ds.

Frid

"Ultraljud 22 oktober 2010"

Visste att kallelsen skulle komma.
Att de redan hunnit skicka ut den INNAN det hände.....
Men ändå blir det så..... märkligt.

Ultraljudet.
Det är då man på riktigt får se den lilla bäbisen där inne.
Det är då det blir verkligt.

22 oktober kl 11.30 skulle vi ha varit dit.
Det hade varit i v 21.....
Nu blir det ju inte så.....
River kallelsen och slänger den i pappershögen.
Fan.

Dagen idag har varit en konstig dag.
Mer ledsen och mer pendlande i känslorna.
På av, på av.
Upp ner, upp ner.
Tårarna har ofta bränt bakom ögonlocken.
Timmarna har segat sig fram.
Borde nog inte ha gått till jobbet idag.
Borde ha varit snäll mot mig själv och varit hemma och vilat.
Och gråtit.
Men kände mig så ok igår att jag trodde det var lugnt......

Har fått många kommentarer som värmer, både här och på FB.
Är tacksam att människor bryr sig om.
Många har varit med om samma sak eller liknande.
Är inte alls så ovanligt som man kan tro.
Och det är bra att få veta att man inte är ensam.

Dock är min sorg helt min egen.
Inga andra berättelser kan fungera som plåster eller läkningsmedicin.
Mina sår måste läka utifrån min egen historia.
Jag måste hitta en egen väg.
En sorg är en sorg och kan inte mätas med varandra.
Ingen sorg är värre än nån annan.
Det är bara vi människor som är olika och som hanterar den på olika sätt.
Vissa gråter.
Vissa slåss.
Vissa stänger allt inne.
Jag pratar och skriver.

Magen har dragit ihop sig lite och jag har fått plocka fram mina gamla kläder igen. Kläder som jag trodde skulle vara obrukbara flera år framöver......
Har dessutom betalat en vunnen auktion på Tradera idag. Ett par gravidbyxor....
Men jag hoppas att dom kommer väl till pass framöver ändå.
Om det går som vi hoppas då iaf.

BTW.
För 5 år sedan, vid den här tiden, hade jag sjukt mycket värkar och var i kontakt med förlossningen i Mora. Klockan 6 den 20/8 2005 "checkade vi in" på BB. Då var jag öppen 2 cm. Kl 18 på kvällen var jag öppen 4 cm.
Hon är född den 21/8 kl 04.43 mha sugklocka.
En av mina barnmorskor som jag hade under resan, hette Mona-Lisa.
Det var även hon som var mitt stöd under skrapningen igår.
Kändes konstigt.

Ni tar väl hand om varandra?

Frid

Skrapning*

I morse hade jag ont i brösten.
Nu har jag inte det längre.
Graviditeten är helt avslutad.
Inget foster finns kvar, allt är borta, endast en framkallad mens finns kvar.
Tillbaks på ruta 1......

Snopet.

Fortfarande kommer glädjetankarna att "vi ska ha barn i mars!!", men sen kommer jag ju på att det inte är så längre.....
Något hände.
Något stämde inte.
Fostret är inskickat på analys.
Det både oroar och känns bra.
Dom säger att de gör det när missfallet sker så pass sent.
Men jag har aldrig hört det tidigare och det skapar oro...
Såg hon/misstänkte hon något hon inte berättade?
Var det något konstigt som kan innebära att vi inte kan få barn tillsammans?
Att mina ägg inte är ok längre?
Att jag är för gammal?

Frågorna är många och i flera av dem har jag inga svar. Än så länge.
Och jag vet inte om de känns lika stora i morgon eller nästa vecka.
Kanske känns allt mer "normalt" då.....

Men överlag har det gått över förväntningarna idag.
Det har konstigt nog känts ok.
Som om kroppen redan förberett sig på det här och redan nu börjat blicka framåt istället.
Visserligen är det ju inte så trevligt att ligga där med 5 strålkastare riktat mot... ja ni vet vad.... och 4 personer som befinner sig i rummet när man ligger helt utlämnad och i ett läge som inte direkt är bekvämt......
Men men..... bara att bita ihop.
Hade inget val.
Bara att ta skiten.

Nål i armen. Lugnande. 4 bedövningssprutor i livmodern. Instrument som rotar runt. Och sen en typ tandläkarsug som suger ut allt.....
Trevligt va?
NOT.

Dåsig och trött hela dagen. Och en konstig känsla av tomhet.
Kanske är det besvikelsen.
Kanske är det just.... tomhet.

Ledsen då? Är jag det?
Nej jag tror inte det.
Inte idag iallafall.
Trodde ju att jag skulle bryta ihop totalt.... men jag känner mig mycket lugn, förnuftig och sansad i det här. Kanske är det på gott och ont. Kanske kommer det över mig nån annan dag än idag.
Kanske den dagen jag blir gravid igen.
Kanske är det då den stora oron och rädslan kommer.
Oron över att det ska hända igen.......

Men en viktig sak har jag lärt mig av det här:
Människan klarar av långt mycket mer än vad man tror innan man upplevt det.
Och det är en trygghet i min annars oroliga själ.

I morgon är det en ny dag.
På ett sätt en helt vanlig vardag.
På ett annat sätt en ofattbart ovanlig vardag.

Jag har blivit en erfarenhet rikare.
På gott och ont såklart.

Var rädda om varandra där ute.

Frid

------------------
*Skrapning

Allmänt En gynekologisk skrapning är en behandling som man till exempel kan få gå igenom om livmoderns slemhinna är mycket tjock och man har problem med rikliga, akuta blödningar från livmodern. Vid behandlingen skrapas livmoderslemhinna ut och blödningarna avtar. Skrapning kan också behöva göras efter ett missfall om man har smärtor eller rikliga blödningar, och vid vissa aborter. Vid skrapningen för läkaren in en liten skrapa eller sug genom slidan för att försiktigt skrapa eller suga ut blod, slemhinna och eventuellt annan vävnad.
Förberedelser För att det inte ska göra ont får man lokalbedövning eller så blir man sövd under skrapningen. Om man ska bli sövd får man inte äta något timmarna före undersökningen.
Hur går behandlingen till? Först vidgas livmoderhalsen något eftersom den är trång. Sedan förs en liten skrapa eller sugkateter in i livmodern och med den skrapas eller sugs försiktigt slemhinna och annan vävnad ut. Om man är lokalbedövad kan det kännas lite obehagligt men det gör inte ont. Skrapningen tar fem till tio minuter.
Hur mår man efteråt? Efter behandlingen kan det göra lite ont, ungefär som vid mensvärk. Man kan också blöda lite under några dagar. Så länge man blöder ska man avstå från samlag, bad och hård fysisk träning. Man ska inte räkna med att kunna jobba samma dag som behandlingen eftersom man kan behöva ta det lugnt efteråt.

Missed abortion*

Runt om kring mig har jag jag haft vänner/släktingar som fått missfall... Både tidigt i graviditeten och senare. Men oavsett i vilken vecka så har jag tänkt: "Hur fixar dom det?""Hur orkar dom stå upp, och hur orkar dom leva utan att gråta ihjäl sig?" Det har alltid känts som om jag - om jag hamnat i samma situation - helt och totalt skulle gå under. Att livet skulle dras till sin spets, att mina dagar skulle vara en plåga och mina nätter en lång mardröm. Tårar, sorg och enorm smärta.

"Jag ser ingen normal graviditet här"
"Jag ser heller inget hjärta som slår"

Det var så hon sa idag, Läkaren.

Inget liv utan ett dött foster.
Ett foster som troligen dött i v 6-7.

Men kroppen har inte visat något förräns i lördags...dvs i slutet av v11..... 5 veckor senare....
Lite lite blod, men brunt.
Brunt = inte så mkt att oroa sig för.... sägs det.
Även på inskrivningen igår, så blev vi lugnade.
Och allt kändes så otroligt bra!
Kände mig så lyckligt lottad över mitt liv.
Och kände sån glädje över att vi tillsammans skulle få det barn vi önskat och längtar efter...

1 timme efter inskrivningen, började det blöda med rött blod.
Och har så fortsatt.
Ringde MVC omg, som ringde upp i morse.
Hon sa att jag kunde ringa gyn i Mora.
Fick en tid kl 14.30.

Olustigt och nervöst.
Pendling mellan känslor.
Ibland "det är nog lugnt"
Ibland "fan det har gått på tok"

Och svaret blev ju det sista.....
Ofattbart, tomt, snopet......

Så här sitter jag nu, och går igenom en av de mardrömmar jag fasat för:
Att ha ett dött foster i magen.
Inget liv, bara dött....
Inget som spirar och växer.
Ingen bäbis, inget barn....

Jag fascineras så av kroppen.
Att vi klarar av det mesta, när vi väl tvingas gå igenom det.
Bara tanken på att jag skulle behöva gå igenom det här, gjorde tidigare så ont att jag knappt kunde andas.
Och nu går jag igenom det utan att bryta ihop. Utan att gråta konstant. Utan att stirra in i en vägg och undra "varför"......
VET ju varför.....
Naturen har sin egen lag och gör såhär för att fostret aldrig hade haft en chans till ett bra liv. Någonting var fel, någonting fungerade inte som det skulle.....
Så någonstans mitt i kaoset är jag tacksam över att kroppen fungerar som sig bör i sådana här situationer... tänker ju på vad som hade kunnat bli om graviditeten fortlöpt i några veckor till.....

Så i morgon ska jag in på skrapning.
JAG ska in och ta bort resterna av det som skulle bli vår kärleksbäbis.
Såklart att jag är ledsen...... VI är ledsna....

Men vi vet att vi kan - och DET är en gåva i sig.
Vi får låta det här smälta lite, sen försöker vi igen....

Tag hand om varandra.

Frid

---------------
*Fördröjt missfall (missed abortion)

Ibland dör fostret utan att kroppen reagerar med att stöta det ifrån sig. Det kallas fördröjt missfall eller missed abortion. Ibland kan fostret ha varit dött i flera veckor innan kvinnan får någon form av symtom, och det är inte ovanligt att man fortsätter att känna sig gravid. Förr eller senare stöter dock kroppen ifrån sig fostret. Ibland upptäcks det döda fostret vid den rutinmässiga ultraljudsundersökningen. Det kan vara ett mycket tungt besked att få när det inte funnits några tecken på att allt inte är som det ska.

Härliga ärliga barn!!

Vi gick över gården jag och lilla K.
Jag hade endast en T-shirt på mig och lilla K sa:
"Mamma varför har du sånt där på benen?"
"Vaddå menar du?" sa jag.
"Jomen sånt där som skakar"?

HAHA. Gulliga unge!


Frid

Jag får liksom ingen ordning....

Plockat ur lägenheten idag.
Så j*a skönt.
Nu har vi bara grejer:

I stora huset
I lilla huset
I härbret
I Hånäset
I husvagnen
I ladan

Jag längtar efter:
Att ha nytvättade och vikta sängläder och handdukar i ett skåp.
Att veta vart mina olika sorters skor är.
Att ha alla barnkläder i en garderob.
Att ha alla rena kläder på ett ställe.
Att ha alla smutsiga kläder på ett ställe.
Att ha ett riktigt kök med fullstor spis och bänkytor att jobba på.
Att ha allt smink och andra hudvårdsartiklar i ett badrumsskåp.
Att ha hemlagad mat i matlåda med mig till jobbet.
etc etc etc.....

Jag är trött på:
Att äta skräpmat på uteställen
Att inte ha någon koll på mina grejer.
Att förvara allt i IKEA kassar och flyttlådor.
Att inte ha tid för/ork att, ta hand om mig själv.
Att varje dag ställa sig frågan: Vart ska vi äta idag och vart ska vi sova inatt.
etc etc etc.....

Däremot är jag inte trött på att bygga.
(Men givetvis längtar jag tills vi kan flytta in...:-) )

Frid